Eric Sundström: Kristersson fick mig att vilja göra slut med politiken

Bild (bakgrund): Ulf Palm

Under Folk och Försvars konferens i Sälen nyligen gjorde jag nästan slut med en livslång kärlek: Den till svensk politik. Och nej, det handlar inte om den rimliga varningen om att det kan bli krig i Sverige – låt mig återkomma till det. Anledningen var Ulf Kristersson.

Folk och Försvar är en utmärkt konferens. Programmet är blytungt och varierat. Experter och sakfrågor – inte lobbyister eller mediecirkus – står i centrum. Det är välarrangerat, stämningen är respektfull – och varenda programpunkt sänds i SVT.

Kristersson gjorde tre kardinalfel i Sälen. För det första använde han den politiska oas som fortfarande präglas av respektfullhet till att utvidga det erbarmliga kulturkriget. Som ni säkert minns talade Kristersson ”klartext” om försvarsviljan och ”de förväntningar som följer av ett svenskt medborgarskap”. En moderat statsminister använde plattformen i Sälen till inrikespolitisk dyngspridning som göder det främlingsfientliga regeringsunderlaget.

En moderat statsminister använde plattformen i Sälen till inrikespolitisk dyngspridning som göder det främlingsfientliga regeringsunderlaget.

För det andra ska inte en statsminister slå split i den egna befolkningen – oavsett om hen är i Sälen eller inte. Det gäller särskilt frågor som rör vårt totalförsvar och vår försvarsvilja, inte minst när det pågår ett krig i Europa. Likväl sa statsministern att han betvivlar att alla har tänkt igenom ”vad det innebär att också vara beredd att offra sitt liv för det land man är medborgare i”. Själva grundfrågan är relevant givet kriget i Ukraina. Men Kristersson sa samtidigt att ”medborgarskap inte är en resehandling” och klargjorde därmed hans egentliga avsikt: Att göra en skillnad mellan svenskar som är födda här och de som har invandrat.

För det tredje har det visat sig att statsministern for med osanning (Gina Gustavsson i DN, 18/1). Enligt en FOI-rapport är sex av tio utlandsfödda redo att strida med risk för det egna livet, jämfört med knappt fem av tio infödda svenskar. Gustavsson citerar även en annan studie som visar att 72 procent av de utlandsfödda kan tänka sig ”att kämpa för Sverige”, medan bara 6 procent säger nej. Motsvarande siffra bland svenskfödda? 71 respektive 22 procent.

I mitt yrkesliv har jag haft förmånen att skriva tal för såväl utrikesministrar som statsministrar. Jag var paniskt livrädd för att något inte skulle stämma. Jag konstaterar att jag nyligen fyllde 50 år, och drömmer mig tillbaka till en tid när en ledande politikers tal inte skulle innehålla felaktigheter.

Jag konstaterar att jag nyligen fyllde 50 år, och drömmer mig tillbaka till en tid när en ledande politikers tal inte skulle innehålla felaktigheter.

Däremot är jag inte redo att göra slut med svensk politik – insatserna är för höga just nu. Att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas fastslogs redan 2017 – rapporten hette Motståndskraft och Försvarsberedningen leddes av socialdemokraten Björn von Sydow. Och i veckan rapporterade AP att USA för första gången kom tomhänta till mötet med de runt 50 nationer som stöder Ukraina. Kongressen är i baklås, USA kan i nuläget inte skicka ammunition och missiler till Ukrainas armé.

Samtidigt slogs en rad värmerekord 2023, och nya pandemier är att vänta. Därför behöver Sverige rejäla investeringar som stärker vårt totalförsvar, hela vår infrastruktur, vår välfärd – och vi måste förbättra vår gemensamma beredskap för de kriser som tyvärr lär komma. Om detta blev jag än mer övertygad under årets konferens i Sälen – liksom att Sverige behöver ett nytt politiskt ledarskap.

Eric Sundström är S-debattör