Eric Sundström: Det stinker ministerstyre

I SCBs partisympatiundersökning samma vår redovisades inte något stöd för SD, det var ännu obefintligt. Sveriges nuvarande bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa var 12 år gammal.

Det kan vara lätt att få för sig att det gamla är ett normaltillstånd som vi enkelt kan ta oss tillbaka till. Att Tidölaget snart kommer att förstå att det är önskvärt att vara ledande i det globala arbetet mot fattigdom. Inte för att få ett erkännande av en rockstjärna, utan för att det är svenskt att se sig själv i andra och hjälpa till.

Vi måste, en gång för alla, inse att ett parti med rötterna i nazismen har en stark hand på ratten när Sverige styrs.

Vi måste, en gång för alla, inse att ett parti med rötterna i nazismen har en stark hand på ratten när Sverige styrs. Och att de har stakat ut en gemensam väg med dagens moderater.

Benjamin Dousa var tidigare vd på näringslivets tankesmedja Timbro. Han startade projektet ”Enpartistaten” som släppte rapporten Kommandohöjderna om hur arbetarrörelsen ska knäckas. Vad gäller biståndet har Benjamin Dousa i sin roll som minister deklarerat att S har ”riggat systemet till sin fördel” och att han ska ”städa upp”.

Det är även Dousa som har misslyckats med att förklara varför regeringen inte ger stöd åt FN-organet Unrwas livsviktiga arbete i Gaza, ett agerande som går stick i stäv med EUs utrikespolitik. Han tar rygg på Trump, och struntar i experter. När Sida ville göra det självklara och betala ut stöd till Unrwa, ingrep Dousas statssekreterare Diana Janse. I ett sms till Sidas generaldirektör Jakob Granit understryker Janse att Sida inte ska göra någon skriftlig dokumentation gällande behovet av nödhjälp. Det ska inte finnas någon ”paper trail”.

För att förstå hur ”städandet” nu fortsätter genom att straffa Palmecentret och gynna SD måste vi skilja på bistånd till civilsamhället (CSO-strategin) och internationellt partisamarbete (PAO-strategin). Palmecentret består av 26 medlemsorganisationer som representerar en stor del av det svenska civilsamhället, och har samtidigt sitt hem i arbetarrörelsen. I decennier har Palmecentret arbetat seriöst och framgångsrikt med såväl civilsamhället som progressiva partier världen över. Alla vi som har jobbat med bistånd vet att det lika naturligt som önskvärt att arbeta på det sättet.

I fredags fick Palmecentret besked om att de har uteslutits från CSO-strategin. Ansökan hade förberetts i ett års tid och hade fått grönt ljus av Sida i alla faser. Dagen innan hade Sidas generaldirektör Granit själv tagit beslut om strategin skulle omtolkas: Du får inte arbeta med båda. En tolkning som ligger helt i linje med Dousas ”städplaner”.

Det stinker ministerstyre; staten används för att försvaga politiska motståndare; de som straffas hårdast är goda och viktiga krafter i länder i nöd som behöver vårt stöd.

Parallellt får SDs biståndsstiftelse Hepatica statliga PAO-pengar – trots att Sida har kritiserat projektens kvalitet och relevans. Bakgrunden är direktkontakt mellan SDs riksdagsledamot Björn Söder och statssekreteraren Diana Janse, som Söder kallar ”Sveriges bästa statssekreterare”.

För att summera: Det stinker ministerstyre; staten används för att försvaga politiska motståndare; de som straffas hårdast är goda och viktiga krafter i länder i nöd som behöver vårt stöd.

”One life, with each other – sisters, brothers”, sjöng Bono på Ullevi. I väntan på en KU-granskning får Dousa får hoppas på något uppmuntrande från Trump eller Orban.

Eric Sundström, chefredakör för ABFs kulturmagasin Fönstret