Annons:
Annons:

Eric Sundström: Den europeiska säkerhetsordningen ligger i ruiner

”Ta bort vartannat ord och se om det gör någon skillnad”, sa min professor och log.
Jag fick rådet för 20 år sedan på Starbucks vid Dupont Circle i Washington DC.

Det var min sista termin vid John Hopkins University SAIS och vi skulle inte skriva långa uppsatser. I det yrkesliv som väntade var det mer troligt att vi skulle skriva kärnfulla underlag.

En av mina kurser handlade om europeisk säkerhetspolitik. Vi fick högar med akademiska artiklar. Därefter skulle jag skriva ett fiktivt besluts-PM till Göran Persson. Texten förbättrades under möten med professorn på Starbucks. Ämnet: Bör Sverige gå med i Nato?

Min mångordiga promemoria vägde för- och nackdelar. Jag konstaterade att vår militära alliansfrihet hade tjänat oss väl i ett harmoniskt Europa som vilade på Helsingforsdeklarationen från 1975. Inga gränser kan flyttas med våld! Och med tanke på Finlands historia och gräns mot Ryssland måste våra beslut koordineras.

Efter 24 februari ligger den europeiska säkerhetsordningen i ruiner. Ryssland försöker förinta Ukraina och hotar med kärnvapen. Ett säkerhetspolitiskt underskott har uppstått i norra Europa. Finland – som vi har vår mest avancerade försvarsplanering med – kommer gå med i Nato.

De tunga motargumenten i mitt PM har fallit – och dessutom har våra baltiska grannar blivit Natomedlemmar. Att stå ensam utanför om en konflikt eskalerar kring Östersjön vore riskfyllt.

Ett säkerhetspolitiskt underskott har uppstått i norra Europa.

Vi var en mindre grupp studenter som läste kursen. Jag framförde tankar på ett EU-försvar som alternativ till Nato. Då fick vi rita cirklar på säkerhetspolitiska samarbeten och militära förmågor. Det blev uppenbart att EU och Nato kommer att utvecklas i samklang.

Visst, jag har förståelse för de vänsterröster som griper efter EU som ett Nato-substitut. Jag efterfrågar också ett starkare EU inom områden som rör försvar, säkerhetspolitik och krisberedskap. Men det lär ske i samarbete med Nato, inte helt vid sidan om.

Mitt PMs huvudargument för Nato var att Sverige skulle få kollektiva försvarsgarantier i en osäker värld. Terrorattackerna 11 september året innan hade väckt oss ur den Törnrosasömn som en annan av våra professorer – Francis Fukuyama och hans bok om historiens slut – hade invaggat oss i.

I samtalen med studenter från hela världen växte en känsla: Vad är det som Sverige ska vara neutralt och alliansfritt gentemot, nu när muren har fallit? Det finns ett ekonomiskt-politiskt samarbete (EU) och en försvarsallians (Nato) i vår del av världen – hör vi hemma i båda?

Sverige bör kämpa för fred och frihet, mot kärnvapen och klimatförändringar, med fokus på det Östliga partnerskapet och Västra Balkan – inom de samarbeten som är logiska och ger oss säkerhet.

Det har gått 20 år sedan jag satt på Starbucks – och det är viktigare att blicka framåt. Kina lär stå för 20 procent av världens BNP år 2050. Då spås vintern i norra Europa vara 3,4 grader varmare. Och den nya konfliktlinjen i världen går redan nu mellan länder vars grund byggs på demokrati och mänskliga rättigheter, och å andra sidan auktoritära stater.

Ett no limits relationship har nyligen slutits mellan Putin och Xi Jingpin. Och om Trump vinner igen är jag hellre i en allians, än bilateralt beroende av honom.

Jag tror dessvärre att världen kommer att vara en osäker plats under överskådlig tid. Sverige bör kämpa för fred och frihet, mot kärnvapen och klimatförändringar, med fokus på det Östliga partnerskapet och Västra Balkan – inom de samarbeten som är logiska och ger oss säkerhet. Och vi ska vara kompromisslösa i kraven på att vår del av världen ska leva som vi lär; skotten i de egna fötterna har varit för många.

Om jag satt med professorn på Starbucks igen med ett fiktivt besluts-PM skulle texten vara mindre mångordig, och rekommendationen enklare. Sverige bör gå med i Nato.

Eric Sundström är S-debattör

Annons:
Annons: