Eric Sundström: Arbetarrörelsen måste ha insikt om vår planets skörhet
Min fyraåring stormar in genom dörren, pappaveckan ska börja. Hennes första ord handlar inte om enhörningar eller tacos: ”Snälla pappa, kan vi titta på ’Vår planet’”?
En tips i coronapandemins tid är alltså BBC:s dokumentärserie ”Our Planet” (Netflix). Min sjuåring är om möjligt ännu mer engagerad. Så fort David Attenborough öppnar munnen kräver hon att jag översätter allt.
Jag ser dock till att mildra de värsta beskrivningarna av klimatförändringarnas sorgliga effekter på djur, natur och människa. Men budskapet går fram ändå. ”Vad kan jag göra”, säger sjuåringen med en jag-vill-förändra-världen-blick som får mitt hjärta att bulta lika stolt som när en apörnsunge tar sin första flygtur (se dokumentären så förstår du).
Dagen efter rekryterar vi sjuåringens bästis till vår skräpsamlingsexpedition i Tantolunden. När skräppåsarna är fyllda hittar mitt tjejgäng några kompisar i den välbesökta lekparken. Vi föräldrar pratar om corona. Och jag kan inte låta bli att framhålla de uppenbara och livsviktiga sambanden mellan just ”Our Planet” och covid-19
I vår kommer Elizabeth Kolberts bok ”Det sjätte utdöendet” på svenska. För fem år sedan vann boken Pulitzerpriset i USA och den har jämförts med Rachel Carsons ”Tyst vår” från 1962 – väckarklockan som anses ha förlöst miljörörelsen.
När Kolbert nyligen intervjuades i DN Kultur framhöll hon beröringspunkterna mellan covid-19 och ”det sjätte utdöendet”: Massutrotningen av levande djur runt om i världen. Och det handlar inte bara om att myrkotten kan ha varit mellanvärd för coronaviruset. Världens kvarvarande orörda naturområden minskar i snabb takt. ”Detta inkräktande kommer föra oss i närmare kontakt med de sjukdomsreservoarer som kommer att sätta igång nästa pandemi”, säger Kolbert.
Globalisering, klimatförändringar, massutrotning av djur, havsförsurning och utfiskning, skövling, köttindustri, tjuvjakt, djurmarknader och flygresor som snabbt kan transportera ett virus. Där har du en giftig cocktail som utmanar vår planets ekologiska balans. Inte minst i en tid då ballastvatten från en enda supertanker, med Kolberts ord, ”kan upphäva miljoner år av geologisk separation”.
Det kommer en tid för politiska slutsatser, efter corona. Förhoppningsvis handlar det om ökad trygghet på arbetsmarknaden, politikens företräde framför marknaden, nya former för globalt och europeiskt samarbete. Där är vi inte ännu.
Men om arbetarrörelsens slutsatser inte grundar sig i insikten om vår planets skönhet och skörhet, så lär skräpplockarna i Tantolunden pröva sina politiska vingar på annat håll.
Eric Sundström är utredare på LO
