Annons:
Annons:

Emma Fastesson Lindgren: Låt fler doktorander stanna – för klimatets skull

I norra Sverige pågår en grön revolution. Klimatomställningen har med ny teknik skapat nya arbetstillfällen och tillväxt. För att fortsätta utvecklingen behövs spetskompetens och att fler doktorander stannar i Sverige efter uttagen examen. Tyvärr tvingas många doktorander lämna landet efter avslutad utbildning. Det behöver förändras så att Sverige kan ställa om fortare och både skapa fler jobb här och nu, men också i framtiden.

En doktorandutbildning är vanligtvis fyra–fem år och tidigare kunde en doktorand ansöka om permanent uppehållstillstånd efter avslutade studier. Men efter att den nya migrationslagstiftningen trädde i kraft sommaren 2021 är det inte längre möjligt. Examinerade doktorander vars utbildning på svenska lärosäten kostar mellan fyra och sex miljoner tvingas lämna Sverige, trots att kompetensen behövs här.

I media har universitet, forskar- och studentorganisationer varnat för att rådande lagstiftning kommer att göra Sverige till ett mindre attraktivt land för doktorander och forskare. En sådan utveckling skulle vara väldigt olycklig.

Examinerade doktorander vars utbildning på svenska lärosäten kostar mellan fyra och sex miljoner tvingas lämna Sverige, trots att kompetensen behövs här.

I forskningsproposition ”Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige” ger regeringen uttryck för att den vill att fler utländska doktorander ska stanna i Sverige, men migrationslagstiftningen har motsatt effekt.

Så vad är problemet? Doktoranderna har ju verkat i Sverige i fyra–fem år och är högst anställningsbara?

Problemet är att migrationslagstiftningen inte har tagit hänsyn till hur arbetsmarknaden fungerar inom akademin. För forskartjänster tidigt i karriären, det vill säga direkt efter doktorsexamen, är det visstidsanställningar som gäller.

En anställningsform som inte ger behörighet till permanent uppehållstillstånd om visstiden inte uppgår till minst 18 månader framåt från den dag ärendet prövas. Vilket är problematiskt eftersom det kan ta lång tid mellan ansökan och prövning. Dessutom måste en doktorand som tagit examen och söker en forskartjänst befinna sig utanför Sveriges gränser för att kunna ansöka om nytt uppehållstillstånd. Det är onödigt krångligt.

Problemet är att migrationslagstiftningen inte har tagit hänsyn till hur arbetsmarknaden fungerar inom akademin.

Regeringen har försvarat utformningen av migrationslagstiftningen genom att problematisera akademins anställningsvillkor. Det är rimligt. Alla förtjänar en bra anställning med goda villkor. Så är det inte i dag och det är värt att kämpa för att också akademiskt anställda ska ha den tryggheten.

Men arbetsmarknaden inom akademin kommer inte kunna förändras hur snabbt som helst. För det krävs bland annat höjda basanslag. Frågan är hur många akademiker som kommer att välja bort Sverige eller tvingas lämna landet innan regeringen inser misstaget i regelverket.

För att påskynda den gröna revolutionen, skapa fler jobb och stärka Sveriges attraktionskraft som forskarnation måste värdefull kompetens få stanna i landet. Det behövs ett undantag för doktorander i migrationslagstiftningen.

Emma Fastesson Lindgren är förbundsordförande för S-studenter