Elsa Alm: Stå på dig, annars gör någon annan det!

För två år sedan tog jag ett jobb på en snabbmatskedja i hopp om att tjäna ihop lite extra pengar vid sidan av gymnasiet. Det var en så kallad sms-anställning – vilket i praktiken innebär att du aldrig vet om du kommer få ett pass eller inte. Det är en extremt otrygg arbetssituation som kräver att du lyckas hålla dig på god fot med chefen.

På min första arbetsdag gjorde chefen snarkljud när han tyckte att jag arbetade långsamt och när jag försökte jobba snabbare sa han att jag gjorde fula mackor. Jag gick från arbetsplatsen med en klump i magen och efter det fick jag inga pass på en månad.

I samband med valrörelsen 2018 medverkade jag i en LO-annons om ungas arbetsvillkor. Trots att jag inte skrev vilken arbetsplats jag arbetade på slutade jag få pass helt efter detta.

Jag bodde hemma och fick i samband med detta en anställning som valombudsman för SSU, men många som jobbar kvar på arbetsplatsen har barn att försörja och hyror att betala. De vågar än i dag inte säga ifrån när chefen beter sig illa. Än mindre vågar de engagera sig fackligt.

Jag hör ofta, framför allt från högerhåll, att det är sådana här anställningsformer som unga vill ha. Att det på något sätt skulle vara flexibelt att inte kunna planera sina arbetstider, veta om man kan ta steget och flytta hemifrån eller om man kommer få tillräckligt med arbetstimmar för att kunna spara ihop till en semester.

Inget kunde vara mer fel. Hela 79 procent av unga mellan 15 och 24 vill ha en trygg anställning. Trots det ökar de otrygga anställningsformerna. Genom appar organiseras gigekonomin där samhällets mest utsatta grupper får jobb – timme för timme. Vissa arbetsgivare vill inte ens känna av sitt arbetsgivaransvar och kallar därmed företagets anställda för egenanställda. Plötsligt behöver de inte ta arbetsmiljöansvar, betala rätt lön och de kan dessutom ta betalt för väskan som exempelvis cykelbuden levererar mat i.

Det gör mig arg att nästan alla arbetsgivare driver på för ännu mer ”flexibla” arbetstider och -former i pågående avtalsrörelse. Det är inte bara utnyttjande av arbetskraft – det är en farlig utveckling som kan komma att förändra den svenska modellen och partsförhållandet i grunden.

Därför vill jag rikta en uppmaning till dig som inte är fackligt ansluten: Gå med i din fackförening och kräv dina rättigheter! Det har kanske aldrig varit viktigare att organisera sig än i denna avtalsrörelse, där enormt mycket står på spel. Precis som den klassiska SSU-affischen säger: Stå på dig, annars gör någon annan det!

Elsa Alm är S-debattör