Annons:
Annons:

Det svenska klimatmålet är redan tuffare än det finska

Under partikongressens debatt om klimatpolitiken krävdes från flera håll att årtalet för när det svenska målet om ”nettonollutsläpp” ska uppnås, skulle flyttas från 2045 till 2035. I diskussionen hänvisades till att Finland redan antagit ett mål om ”klimatneutralitet” 2035.

Under partikongressens debatt om klimatpolitiken krävdes från flera håll att årtalet för när det svenska målet om ”nettonollutsläpp” ska uppnås, skulle flyttas från 2045 till 2035. I diskussionen hänvisades till att Finland redan antagit ett mål om ”klimatneutralitet” 2035.

”Om Sverige når fram först 2045 spricker ju vår ambition att bli ”världen först fossilfria välfärdsland””, sa bland annat SSU-ordföranden Lisa Nåbo.

Men att på detta sätt likställa de svenska och finska klimatmålen är som att jämföra grader Celsius med grader Fahrenheit. Det handlar om mål med helt olika måttstockar.

Det svenska målet om ”nettonollutsläpp” innebär att utsläppen 2045 ska vara minst 85 procent lägre än 1990. 2045 får utsläppen motsvara högst 11 miljoner ton koldioxid. Gapet mellan den minst 85-procentiga utsläppsminskningen och ”nettonoll” ska nås med ”kompletterande åtgärder” till vilket räknas återvätning av våtmarker, berggrundsinlagring av koldioxid från biobränslen (bio-CCS), ökad kolinlagring i skogen och inköp av utsläppsminskningskrediter från andra länder.

Det finska målet om ”klimatneutralitet” 2035 har en helt annan konstruktion. Det innebär att utrymmet för utsläpp från energianläggningar, industrier, trafik avgörs av hur stor koldioxidinlagringen i landskapet och långlivade träprodukter är. Ju mera koldioxid som på detta sätt fångas in från atmosfären och lagras in, desto större får de finska utsläppen vara. Finland har under det senaste decenniet årligen till FN rapporterat in en nettoinlagring motsvarande 10–25 miljoner ton. Finland kan alltså nå målet om ”klimatneutralitet 2035” trots fortsatta utsläpp på upp till 25 miljoner ton koldioxid om året.

Sverige har under samma period rapporterat in en motsvarande koldioxidinlagring i landskapet på 35–40 miljoner ton per år. 2019 var de svenska utsläppen kring 45 miljoner ton, de finska obetydligt lägre.

Det betyder att trots att Sverige har en bra bit kvar innan vi uppnår vårt eget mål om ”nettonollutsläpp” 2045, kommer vi, med nuvarande utveckling, förmodligen att uppnå ”klimatneutralitet” av finsk modell redan inom fem år, ett decennium tidigare än Finland.

Låt oss hoppas att vi klarar ”finsk” klimatneutralitet till 2025. Och att finnarna ändå hinner före…

Magnus Nilsson

Miljökonsult, klimatpolitisk analytiker

Detta är en opinionstext i Aktuellt i Politiken. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.