”Det är dags att rusta arbetslösa”
Adnan Habibija, arbetsmarknadspolitisk utredare, LO:
1. Hur allvarligt är problemet med arbetsgivare som diskriminerar på grund av härkomst, hudfärg eller liknande? Behövs ytterligare insatser för att minska detta? Vilka?
Vi vill gärna tro att svensk arbetsmarknad är meritokratisk och att färdigheterna avgör utfallen. Men forskningsstudierna som påvisat diskriminering i rekryteringar och karriärutvecklingen är så många att det går att bygga hus med dem. Det har gått så långt att människor byter namn, eller tvingas åka över Öresund, för att kallas till intervjuer. Att man tvingas ta jobb man är överkvalificerad för tränger undan grupper som egentligen skulle tagit jobben. Arbetslösheten och felmatchningen drabbar inte bara individer utan produktiviteten och samhällsekonomin. Man kan komma långt på anonyma ansökningar, men jag menar att en kommission behöver tillsättas som kan föreslå skärpt lagstiftning, bättre möjligheter till rättsprocesser och tuffare sanktioner mot arbetsgivare som diskriminerar.
2. Vilken är den enskilt viktigaste åtgärden för att komma åt bristen på arbetskraft?
Många faktorer spelar in, inte minst löner och villkor och vilka krav arbetsgivarna ställer. Men att omställningsstudiestödet – på 80 procent av lönen under ett års studier – äntligen är på plats är viktigt. Så fort regeringen får ordning på CSNs beslutsförmåga kommer stödet kunna bidra till kompetensförsörjningen. Nu är det dags att även rusta arbetslösa, så att fler kan ta jobb i de många bristyrken som finns. Sverige sticker ut i Västeuropa med lägst satsningar på arbetsmarknadsutbildning. Danmark satsar sex gånger mer, samtidigt som arbetslösheten är avsevärt lägre. Om Sveriges 5 000 deltagare i yrkesinriktad utbildning hade ökat till 30 000 kan jag lova att bristyrkeslistan hade krympt. Dessutom hade Sveriges sysselsättning, konkurrenskraft och tillväxt ökat.
3. Hur öppet och inkluderande är svenskt arbetsliv för människor med olika former av funktionsvariaton?
Även här finns förbättringspotential, milt uttryckt. 2022 var sysselsättningsgraden för funktionsnedsatta med nedsatt arbetsförmåga 44 procent. I övrigt var den 81 procent. Arbetslösheten låg på 20 procent, jämfört med 8 procent för dem utan funktionsnedsättning. Två tredjedelar av 50 000 arbetslösa med funktionsnedsättning är långtidsarbetslösa. Av dem som lyckats få jobb är många överkvalificerade eller anvisade till Samhall, vars uppdrag ligger långt ifrån där det borde. Kort sagt, det behövs ett stort omtag kring funktionshinderpolitiken, och en bra början vore att återuppbygga Arbetsförmedlingens kompetens, närvaro och insatser. Exkluderingen är ett misslyckande för samhället.
Caspian Rehbinder, arbetsmarknadspolitiskt ansvarig, IKEM:
1. Hur allvarligt är problemet med arbetsgivare som diskriminerar på grund av härkomst, hudfärg eller liknande? Behövs ytterligare insatser för att minska detta? Vilka?
Diskriminering förekommer på den svenska arbetsmarknaden, men det överlägset största hindret för mer lika utfall är de bakomliggande skillnaderna. Barn med svensk bakgrund klarar sig bra i den svenska skolan medan barn med utrikes bakgrund har det mycket tuffare. Utrikes födda har i snitt lägre utbildning och sämre språkkunskaper. Det leder till sämre arbetsmarknadsutfall. Det viktigaste för att få fler jobb är den generella arbetsmarknadspolitiken: sänk kostnaderna för att anställa. Det viktigaste för att få bättre jobb är mer arbetsmarknadskopplad utbildning och etableringsinsatser för fler grupper nyanlända
2. Vilken är den enskilt viktigaste åtgärden för att komma åt bristen på arbetskraft?
Sverige har en stark arbetsmarknad. Sysselsättningen ökar och arbetslösheten sjunker. Det är förstås i grunden en mycket bra sak, men det innebär samtidigt att viktiga investeringar bromsas. Mängder av industriers gröna omställning hänger på att man kan rekrytera rätt personer i stora mängder. Det finns mycket man kan göra för att förbättra möjligheterna, men enskilt viktigast är att inte förstöra de rekryteringsvägar som finns i dag. Regeringens förslag att införa ett medianlönekrav för arbetskraftsinvandring är en sådan broms som, om den införs, riskerar att göra mångmiljardskada för näringslivet och välfärden.
3. Hur öppet och inkluderande är svenskt arbetsliv för människor med olika former av funktionsvariaton?
Personer med olika typer av funktionsnedsättningar har en tuffare ställning på arbetsmarknaden. Men det finns stora skillnader mellan arbetsgivare. Funktionshindersforskaren Jessica Arvidsson konstaterar i en intervju att privat sektor lyckas mycket bättre än offentlig: ”Fem sjättedelar av killarna och två tredjedelar av tjejerna i min undersökning jobbar i små privata företag med upp till tio anställda. Väldigt få anställs i offentlig sektor.” Bristerna är fortsatt stora men de små privata företagen visar att det är väldigt möjligt att nå längre – med lite kreativitet, nyskapande och fritt företagande.
