Demokrati ska stoppa kriget mot naturen

• Nedrustningsavtal för fossila bränslen

– Vi blev koloniserade då, och vi blir koloniserade nu.

En röst som tillhör en namibisk aktivist ekar i entréhallen till FNs miljökonferens Stockholm+50. Deltagare stannar för att ta bilder av klungan av aktivister som höjer sina knytnävar i luften på det annars så formella evenemanget. Många tillhör ungdomsrörelser och urfolk.

Hon pratar om det som utspelar sig i hennes hemland, Namibia. Där har det kanadensiska företaget ReconAfrica fått tillstånd att utvinna olja i Kavangodeltat – hem åt den största populationen av elefanter i världen och ett område med stor betydelse för det lokala Sanfolket. Majoriteten av dem som bor i regionen har inte konsulterats. Därför har civilsamhället startat en kampanj för att stoppa projektet och utreda hur det gick till när tillståndet gavs.

Samtidigt försöker samma aktivister komma åt fossilindustrin på en högre nivå, för att inte behöva slåss mot en tusenhövdad drake. De som samlats i Stockholm+50-konferensens lobby vill se ett globalt nedrustningsavtal för fossila bränslen. Klimatkrisen är i dag ett säkerhetshot av samma kaliber som kärnvapenkrig, och det är de regimer och företag som förfogar över de fossila bränslena som har handen på den röda knappen. Att en liten minoritet kan rikta ett sådant hot mot resten av mänskligheten pekas ut som djupt odemokratiskt.

Med ett bindande fossilt nedrustningsavtal skulle världens länder behöva avbryta all ny utvinning av fossila bränslen och snabbt ställa om till förnybar energi. Kampanjen införlivar dessutom nästa krav:

• En rättvis klimatomställning

Att klimatomställningen också måste vara rättvis handlar om att arbetare ska ha ekonomisk trygghet när arbetsmarknaden förändras och tillgång till nya gröna och bra jobb. Men det handlar också om mer demokrati. 

Arbetstagare ska få vara med och bestämma, genom social dialog, hur deras arbetsplats och sektor ska klimatanpassas. Olika grupper i samhället ska också få ge sina synpunkter. Nadia April från Women’s Leader­ship Centre i Namibia gav ett råd till de regeringsföreträdare som var på plats under Stockholm+50: Starta skyndsamt demokratisk dialog om rättvis omställning, om det ska bli verklighet av klimatlöftena.

– Lägg extra fokus på att marginaliserade grupper ska kunna delta på ett jämlikt sätt, till exempel ursprungsbefolkningar, landsbygdsbor, unga och kvinnor. De måste erkännas som ledare.

• En lag mot ekocid

Ett tredje initiativ för att ge människor möjligheter att freda sin miljö mot exploatering som lyftes ofta under konferensen, till exempel av unga världen runt, var lagstiftning mot ekocid. Ekocid betyder storskalig miljöförstörelse – och det är lagligt i dag. Därför kampanjas det nu för en lag på internationell nivå, som kan komma åt den här typen av brott.

Med en ekocidlag skulle exempelvis ReconAfricas företagsledning behöva väga in risken att de – personligen – kan dras inför domstol om deras beslut leder till allvarliga skador på miljön i Kavango. Och de kvinnor, urfolkssamhällen och småjordbrukare som hittills inte fått gehör hos sin regering skulle ha ett forum där de kan göra sina röster hörda och utkräva rättvisa.

Cajsa Unnbom

Så kan vi skynda på en rättvis klimatomställning i världen

Kamrater i det globala syd jobbar för fullt för mer jämlika samhällen som tar itu med klimatkrisen. Den svenska arbetarrörelsen kan agera i solidaritet med dem på en rad sätt.

Progressiva organisationer i länder som Sverige behöver använda sitt inflytande för att en globalt rättvis klimatomställning ska bli möjlig. Dels är det vad det globala nord gör som är avgörande då världen ska styra bort från klimatkollaps, dels är det härifrån stora summor behöver komma för att bidra till världens klimatomställning. 

Lägg till det att de handelsavtal och regler som exempelvis EU beslutar om ger svallvågor för arbetare världen över.

Så våra röster behövs. Men de förslag vi driver måste tas fram i samarbete med kamrater i andra länder. Därför har Palmecentret frågat aktiva inom facket, civilsamhället och systerpartier i Filippinerna och Sydafrika vad de ser som centralt för en rättvis klimat-
omställning. 

Deras svar sammanfattas i en ny studie: ”A Just Transition for the Global South”. Här är några konkreta krav som de vill att vi ska verka för tillsammans:

• Gör något åt den globala klimatojämlikheten genom snabbare omställning i det globala nord. Annars fortsätter vi ta glupska bett av den krympande kaka av utsläpp som måste räcka till alla för att vi ska ha en chans att hålla Parisavtalet. Sverige behöver skarpare utsläppsmål och mer handling för att nå dem.

• Kräv att utsläpparländerna i det globala nord erkänner och betalar för förluster och skador i det globala syd på grund av klimatkrisen. Att ta en springnota vore särskilt ofint med tanke på att Europa har byggt upp stora delar av sitt välstånd genom klimatförstörande industrier samt exploatering av andra länders natur och arbetskraft.

• Ta reda på hur verkligheten ser ut i låginkomstländerna. Där som här ska en rättvis klimatomställning få bort utsläppen. Men ovanpå det måste befolkningen dessutom rusta sig mot takkrossande tyfoner och andra effekter av klimatkrisen redan i dag. 

Samtidigt behöver alla få tillgång till saker som elektricitet, skola, vatten och vård. Omställningen måste också ta itu med hög arbetslöshet och brist på formella jobb. I Sydafrika, där alternativen är få, skulle ett plötsligt grönt importstopp till Europa av varor producerade med kolkraft skicka tusentals arbetare och deras familjer in i hungersnöd – om det inte förenas med insatser för nya jobb och social trygghet.

• Konfrontera kapitalismens försök att kapa den gröna omställningen. Vare sig det handlar om utförsäljning av statliga energibolag i samband med bytet till ren energi, eller om arbetsvillkoren från helvetet för dem som gräver upp mineraler till elbilsboomen.

• Förstärk kvinnors röster och lyft deras behov. I synnerhet de kvinnor som också tillhör andra marginaliserade grupper, som ursprungsbefolkningar, unga, arbetarklassen, och så vidare. I omställningen måste de få det demokratiska inflytande de hittills har nekats. En feministisk rättvis omställning innebär också att satsa på klimatanpassning, och att investeringar inte bara ska gå till mansdominerade sektorer.

• Arbeta för universella sociala skyddsnät och fackliga rättigheter. Arbetare behöver kunna organisera sig för att påverka omställningen av sina arbetsplatser och sektorer.

Det är några av de politiska frågor som bör förena vår gränsöverskridande rörelse för rättvis klimatomställning. 

Cajsa Unnbom

Läs mer: Rapporten ”A Just Transition for the Global South” finns på www.palmecenter.se/en-schysst-omstallning-vagen-framat/