De flydde från en mardröm till en annan

Vad är värst? Att fly från en mardröm till en dröm med goda förutsättningar bara för att möta en ny mardröm? Min mamma lämnade sitt hemland för att undkomma förföljelse och våld. Hon bar på en dröm om frihet och trygghet i Sverige. Men när hon kom hit mötte hon nya hinder, inte taggtråd och murar utan osynliga murar i form av osäkra jobb, låga löner och långa arbetsdagar. Än i dag fortsätter de nyanlända kvinnorna i Sverige leva kvar under samma förhållanden som hon hade. 

De nyanlända kommer till Sverige med ett hopp om att skapa ett nytt kapitel i livet, en framtid med goda förutsättningar för sina barn i ett demokratiskt samhälle som vi socialdemokrater har byggt upp. Men verkligheten de möter är oftast mycket annorlunda än de drömmar de hade, särskilt för de nyanlända kvinnorna som möter höga trösklar i den del av den svenska arbetsmarknaden som är oseriös. 

I dag hamnar många av de nyanlända, främst kvinnor, i osäkra anställningar med lägre löner och längre arbetsdagar. Oseriösa arbetsgivare utnyttjar de nyanländas brist på kunskaper om den svenska modellen, deras rättigheter och skyldigheter i Sverige.

Hur hade ditt liv sett ut om din lön inte räcker till hyran och du tvingas välja mellan mat eller hyra till dina barn? Föreställ dig att arbeta långa dagar utan någon trygghet, i slutet av månaden när du får hem din lön som knappt räcker till hyran eller maten och du behöver oroa dig för dina barn. När dina barn ser dig komma hem utmattad, sliten och trött, för trött att umgås, för trött att vara en förebild. Hur påverkar det ditt barns syn på arbete, framtiden och deras egen värdighet? Vad kommer de att lära sig om rättvisa och arbetsliv?

I dag är statistiken tydlig, nyanlända kvinnor är överrepresenterade i de samhällsgrupper som lever i fattigdom och har en högre risk för att hamna i osäkra anställningsvillkor jämfört med inrikes födda. 

Det blir ett allvarligt fel i systemet när oseriösa arbetsgivare kan dra nytta av okunskapen som råder hos de nyanlända om deras rättigheter och plikter i Sverige. Det blir inte en fråga enbart längre om arbetsmarknad eller integration, det blir också en fråga för den enskilda individen, familjen och barnen. 

De barn som växer upp med ensamstående eller föräldrar i par som arbetar långa dagar med oseriösa villkor ser att slit inte leder till något bättre i livet. De ser att föräldrarna kämpar, men aldrig vinner på det, eftersom de oseriösa arbetsgivarna är starkare. Vad kommer dessa barn att lära sig om drömmar och ambitioner?

Även samhällsorienteringen för nyanlända är otillräcklig i dag, den omfattar inte de viktigaste aspekterna av den svenska arbetsmarknaden eller den svenska modellen. Samhällsorienteringen missar väsentliga frågor som kollektivavtal, arbetstagares rättigheter och skyldigheter, samt vad det innebär att starta ett företag inom ramverket för den svenska modellen. 

Tänk om de nyanlända redan från dag ett fick kunskapen om sina rättigheter och skyldigheter i Sverige? Hur annorlunda hade deras vardag, arbetsliv och fritidsliv sett ut? Hur hade deras barns liv sett ut i dag?

Folkbildningen har varit ett av våra mest kraftfulla demokratiska verktyg för de marginaliserade grupperna i samhället. Den ger kunskap och styrka att förändra sina livsvillkor och forma sina egna öden, i sann demokratisk anda. Genom att ge nyanlända tillgång till kunskap om kollektivavtal, rättigheter och skyldigheter stärker vi inte bara dem själva utan hela arbetsmarknaden och det svenska samhället. Tänk om vi lät ett samarbete mellan arbetsmarknadens parter, staten, seriösa arbetsgivare och facket låta förse nyanlända med livsavgörande kunskapsverktyg från dag ett. 

De tusentals nyanlända där nyanlända kvinnor är överrepresenterade kommer att fortsätta att utnyttjas. Är det så vi bygger framtiden för Sverige?

Är det så här vi vill att det ska vara? De tusentals nyanlända där nyanlända kvinnor är överrepresenterade kommer att fortsätta att utnyttjas. Är det så vi bygger framtiden för Sverige?

Vad är det som saknas för att de nyanlända ska få rättvisa villkor och kunna bli en del av vårt samhälle? Kollektivavtal är ett av våra allra mest effektiva verktyg för att bekämpa arbetslivskriminalitet, men de nyanlända får inte tillräckligt med kunskap om dessa avtal. Arbetsmarknadens parter och staten har en viktig roll att spela. Integration eller arbetsmarknad är inte separata frågor. Kommunerna har inte tillräckliga resurser för att genomföra utbildningar där SFI kombineras med arbetsmarknadskunskap och samhällsorientering. Det leder till att nyanlända hamnar efter och oseriösa arbetsgivare som fortsätter att utnyttja dem. 

Alla i Sverige kommer att gynnas av en starkare arbetsmarknadsmodell och samhällsorientering där färre utnyttjas i samhället, och fler får en ärlig chans. När vi lyckas att få färre arbetstagare som exploateras, försvagas inte vårt kollektiva avtal heller som skyddar löntagarna. Man kan tänka sig en ny reformerad folkbildningsinsats, där nyanlända får de kunskaper de behöver, då stärks skyddet för alla i samhället. 

Min mamma drömde om ett bättre liv i Sverige, och det gör än i dag tusentals nyanlända kvinnor. De drömmer att de ska kunna försörja sina barn, att vara förebilder för dem och ge dem en bättre framtid än sin egen. Drömmar är inte så mycket värda om de aldrig får bli verklighet. Vi måste se till att nyanlända inte bara drömmer, utan även får leva sina drömmar.

Dennis Güner
statsvetarpraktikant Malmö arbetarkommun, kassör i Sofielunds S-förening