Daniel Färm: Valrörelsens första storbråk visar varför SD är S huvudmotståndare

Att Socialdemokraterna (S) ser Sverigedemokraterna (SD) som sin huvudmotståndare i valet nästa år är naturligt. Och redan har man fått valrörelsens första stora politiska bråk: om huruvida Socialdemokraterna vill använda EU för att straffa vanliga småhusägare med tvångsrenovering eller inte. Men egentligen handlar bråket om att SD är upprörda över att caset för hela deras valkampanj plötsligt pyste ihop som en hoppborg full av småbarn med spikskor.

Det var helt rätt av Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin att meddela att partiet  för första gången på 40 år pekar ut ett annat parti än Moderaterna som huvudmotståndare. Att Sverigedemokraterna nu blir socialdemokratins huvudmotståndare beror inte minst på tre saker:

Sverigedemokraterna vill att valet nästa år ska handla om den ”vertikala” frågan om EU ska ha makt att lägga sig i saker som det borde finnas en lokal eller nationell bestämmanderätt över

  1. SD är det största partiet i regeringssamarbetet. Partiledaren Jimmie Åkesson styr de facto den regering som formellt leds av Ulf Kristersson (M). Endast Socialdemokraterna har kraft och vilja att stoppa SDs framfart.
  2. SD driver en radikal högerpolitik som polariserar samhället, ökar klyftorna och slår mot vanligt folk. Det är för många bara socialdemokratins lösningar som kan vara ett tillräckligt relevant och attraktivt alternativ.
  3. Sverigedemokraterna vill att valet nästa år ska handla om den ”vertikala” frågan om EU ska ha makt att lägga sig i saker som det borde finnas en lokal eller nationell bestämmanderätt över. Detta är en i hög utsträckning falsk dikotomi, där SD vill förmedla en bild av att de kämpar för att ”återta” makten till Sverige (och sannolikt förbereda för en ”Swexit”).

    Socialdemokraterna vill istället att valet handlar om ”horisontella” höger-vänsterfrågor som huruvida vanligt folk ska få bättre och mer rättvisa villkor i vardagen eller inte och om EU ska vara en stark röst för demokrati och värn mot auktoritära krafter runt om i världen och Europa.

Det tydligaste exemplet på SD:s strategi såg vi i veckan. Då bröt det första stora politiska bråket inför valet nästa år ut. Sverigedemokraterna (SD) anklagar Socialdemokraterna (S) för att med hjälp av EU först ha velat tvinga svenska småhusägare att kosta på sig rejäla renoveringar. När Socialdemokraterna istället välkomnade att det så kallade renoveringstvånget föll, så gick SD:s EU-parlamentariker Charlie Weimers i taket och anklagade upprört Socialdemokraterna för det kanske värsta brottet av alla: hyckleri.

Tongångarna har i vanlig ordning varit höga från Sverigedemokraterna. Men mycket talar för att det inte minst handlade om att SD hade plöjt ned mycket stora belopp i olika kampanjer som skulle ha anklagat S för att vilja pådyvla svenska småhusägare orimliga renoveringskrav.

i sak är det inte mycket att yvas om

För i sak är det inte mycket att yvas om. Socialdemokraterna har i regeringsställning, i riksdagen och i Europaparlamentet hållit en rak linje: nej till obligatoriska renoveringskrav i den nya lagen men gärna stöd och fokus på de som vill men inte har råd att renovera sitt hem. Istället för att sänka hela lagförslaget genom att rösta nej till att fortsätta förhandla frågan – vilket hade inneburit sänkta möjligheter att koppla loss Europa från rysk gas och olja – så var S smarta. De röstade ja till att fördjupa förhandlingarna om hela lagförslaget – men har hela tiden motsatt sig att svenska (eller andra) småhusägare ska tvingas renovera sina privatbostäder.

Så blev det nu också: EU har inte sänkt sina klimatambitioner, gas, oljeanvändningen och elräkningarna ska ned, helt utan något renoveringstvång. Hade alla partier gjort som SD, så hade EU:s klimatambitioner sänkts. SD är bra på att skrika och gorma – men dåliga på att agera smart i EU-processerna.

SD såg framför sig en valrörelse där de skulle kunna kämpa mot socialdemokrater och andra som man påstod ville jävlas med vanligt folk. Det är oklart varför Socialdemokraterna skulle vilja jävlas med vanliga löntagargrupper på detta sätt. Att EU skulle tvinga vanliga husägare att renovera sina privatbostäder har aldrig varit aktuellt för S. Tvärtom. Men det skulle ha passat bra in i SD:s övergripande högerradikala världssyn, där de representerar det rena och homogena folket, som tvingas kämpa mot en mäktig politisk elit (framför allt representerade av Socialdemokraterna) som vill försämra folkets villkor, friheter eller ekonomi.

Att EU skulle tvinga vanliga husägare att renovera sina privatbostäder har aldrig varit aktuellt för S

I den nu aktuella frågan, som rör ett direktiv om byggnaders energiprestanda, blir det istället för obligatoriska renoveringskrav ett förslag om att Europas regeringar ska stötta de som inte har råd men vill tilläggsisolera, byta fönster eller installera luftvärmepump. Det är bra.

Denna senaste historia är ett illustrativt exempel på varför SD är Socialdemokraternas huvudmotståndare. 2022 års riksdagsval var rekordsmutsigt. Om SD:s initiala attityd kommer att gälla också framöver, så talar mycket tyvärr för att även valrörelsen 2024 blir både smutsig och polariserande. Det enda sättet att komma bort från detta är att rösta bort SD från allt inflytande och makt. Den 9 juni nästa år kan kloka väljare ta ett första viktigt steg i den riktningen. SD bävar inför en förlust – då en sådan skulle innebära att partiets hittills mycket starka uppgång bröts.

Daniel Färm är politisk redaktör