Daniel Färm: Valbesvikelsen i Turkiet en väckarklocka för Sverige
Ödesvalet i Turkiet, som även för Sverige var så viktigt, slutade i en besvikelse. Landets islamistiska och auktoritära ledare, Recep Tayyip Erdogan, fick betydligt fler röster både i president- och parlamentsvalet. Erdogan fick 49,4 procent av rösterna mot endast 44,96 för utmanaren, Kemal Kilicdaroglu. Den demokratiska oppositionens förhoppningar grusades, även om det formellt blir en andra valomgång i presidentvalet om två veckor.
Vi får invänta de formella rapporterna från valobservatörer och oberoende bedömare. Men valet som sådant gick sannolikt tillräckligt väl till för att inte ogiltigförklaras. Erdogan har fortfarande ett mycket starkt stöd. Det är inte det som sker på själva valdagen som är huvudproblemet. Valet var i den bemärkelsen ”fritt”. Men det var sannerligen inte rättvist.
landets islamistiska ledare är en sann antidemokrat, som har riggat förutsättningarna inför valet
Problemet är att landets islamistiska ledare är en sann antidemokrat, som har riggat förutsättningarna inför valet. Oppositionspolitiker har arresterats. Medier har tystats och styrts direkt av Erdogan och hans hejdukar. Och vallagen och valsystemet är utformade på sätt som gynnar Erdogan.
Vad betyder detta för Sverige?
För det första är valet en bekräftelse på att det tvärsäkra uttalandet från den svenska utrikesministern Tobias Billström (M) förtjänar att påminnas om: ”Turkiet är en demokrati. En stat som har en folkvald regering och som har fria val måste betecknas som demokrati.” Det är ett häpnadsväckande onyanserat och missvisande uttalande, som med rätta KU-anmäldes.
demokrati är ett spektrum
Billström tycks sakna förståelse för att demokrati är ett spektrum. Bara för att det hålls mer eller mindre fria val som fungerar hyfsat på själva valdagen, så betyder inte det att landet lever upp till de krav som bör ställas för att få betecknas en demokrati. Erdogans förföljelse av oppositionella, kontroll över statlig media och trixande med vallag och valsystem innebär inte att landet kan betecknas som en demokrati utifrån internationell standard. Detta var exempelvis Magdalena Andersson tydlig med när hon var statsminister, även om också hon lyfte att landet har fria val.
För det andra finns det nu två scenarier för den svenska Natoansökan.
Antingen kan Erdogan nu godkänna också Sverige som medlem i försvarsalliansen – eftersom han snart inte har behov av att använda det lilla och tidigare irriterande frispråkiga landet i norra Europa som ett slagträ för att få fler röster.
Eller så inser Erdogan att samma dag som han godkänner ett svenskt medlemskap så tappar han en viktig hållhake på Sverige, som han kan använda för att utpressa och förnedra landet inför sina kärnväljare.
han skulle ha lite att vinna på att snabbt godkänna den svenska Natoansökan
Vilket alternativ det blir återstår att se. Men mycket talar för att han skulle ha lite att vinna på att snabbt godkänna den svenska Natoansökan. Det kan i så fall innebära att Sverige hamnar en längre period i politisk limbo och i ett fortsatt mer utsatt säkerhetspolitiskt läge.
För det tredje är detta ett varningens finger också till Sverige. Tro inte att det går att freda demokratin från att bli urholkad om ett radikalt och högerpopulistiskt parti från rejält inflytande över regeringen och regeringens politik.
Här hemma i Sverige har Sverigedemokraterna återkommande visat på sin svaga demokratiska ryggrad. I synen på armlängds avstånd till kulturen. I synen på public service. Genom minskat stöd till folkhögskolor som fyller en för demokratin så viktig folkbildande roll. Och inte minst genom att stoppa den demokratiska oppositionen från att finansiera sin verksamhet på samma sätt som andra folkrörelser i Sverige: via lotteri. Snart kanske också genom att aktivt minska mångfalden av tidningar i Sverige via det nya mediestödet.
samma stegvisa och indirekta synsätt tas nu steg också i Sverige
Högerpolitiker och -debattörer brukar hånfullt avvisa den som påpekar att SD har en bristande demokratisyn genom att säga att det är löjligt att påstå att SD vill avskaffa den svenska demokratin. Men ingen har hävdat att SD har en plan för att slopa allmänna och fria val i Sverige. Och ingen i den svenska regeringen är auktoritär islamist. Däremot tar de svenska högerpartierna nu steg för att bit för bit göra förutsättningarna inför valet 2026 något mindre rättvisa. Inte exakt på samma sätt eller i samma magnitud som Erdogan nu har gjort. Men med samma stegvisa och indirekta synsätt tas nu steg också i Sverige för att indirekt rigga valrörelsen 2026 till högerpartiernas fördel.
Valet i Turkiet borde därför vara en väckarklocka för väljare också i Sverige: satsa inte på högerpopulister nästa gång. De undergräver sakta men säkert demokratin, och du får fria men orättvisa val.
Daniel Färm är politisk redaktör