Daniel Färm: Vägvalet – det här står på spel

1. Ledarskap.

Vem som leder en regering är helt avgörande. Man kan inte veta allt som kommer att hända under en mandatperiod. Förra valrörelsen 2018 var det ingen som visste att regeringen skulle behöva hantera en svår och flerårig pandemi eller krig i vårt närområde. I dag vet vi flera saker:

a) Putinrysslands krig mot Ukraina och energikrig mot Europa påverkar oss på djupet. Magdalena Andersson har visat på starkt ledarskap i denna kris: Ukraina får starkt stöd, Ryssland pressas tillbaka med stenhårda sanktioner och vårt eget försvar rustas upp mycket kraftigt samtidigt som Andersson och Linde leder den svenska Natoansökningsprocessen.

Men Andersson visar även – tillsammans med finansminister Mikael Damberg – att man är beredd att gå mycket långt för att stötta hushåll och företag i att kunna hantera de höjda priserna på el, drivmedel och livsmedel. Ett högkostnadsskydd på svindlande 90 miljarder kronor står nu redo för att dämpa effekterna av prishöjningarna, och stöden till pensionärer och barnfamiljer med låga inkomster har höjts. Och mer kommer.

Moderatledaren förnekar eller förminskar dessutom det faktum att det är Putins energikrig mot Europa som ligger bakom de höjda el- och drivmedelspriserna

I kriser visar sig ledarskapet. Det har Magdalena Andersson visat gång på gång. Ulf Kristersson har i stället ägnat kraft åt att grälsjukt sprida lögner om S energipolitik, fastighetsskatten och skolpolitik – och riskera Natoprocessen genom att bara några månader före valet ställa upp på SDs huvudlösa avgångskrav på en av de ansvariga ministrarna. Moderaternas stöd till hushållen är svagare, och Kristerssons vilja och förmåga att agera kraftfullt är mer begränsad på grund av fokus på stora skattesänkningar och allt för svajiga och oseriösa samarbetspartier. Moderatledaren förnekar eller förminskar dessutom det faktum att det är Putins energikrig mot Europa som ligger bakom de höjda el- och drivmedelspriserna.

Andersson visar på ledarskap när hon utan att blinka pekar på segregationen och gängkriminaliteten som två av våra allvarligaste samhällsproblem

b) Segregationen måste brytas. Det är bara så vi en gång för alla kan knäcka gängkriminaliteten och få stopp på skjutningarna. Magdalena Andersson är tydlig med att det inte har gjorts tillräckligt för att bryta segregationen och bekämpa brottsligheten. Det behöver nu ha högsta prioritet. Dessa frågor brukar inte anses vara S hemmaplan. Men Andersson visar på ledarskap när hon utan att blinka pekar på segregationen och gängkriminaliteten som två av våra allvarligaste samhällsproblem.

Och presenterar kraftfulla satsningar för att komma till rätta med dem: från att stoppa tillförseln av vapen och ta de kriminellas pengar eller prylar till ett nytt statligt fastighetsbolag som ska få i uppdrag att bygga bort segregationen. Från språkkrav för att få permanent uppehållstillstånd och aktivitetsplikt i försörjningsstödet till ökade resurser till skolor i särskilt utsatta områden, med mindre klasser och fler lärare i varje klassrum.

Detta står i bjärt kontrast till högerpartiernas fullständiga frånvaro av en seriös integrationspolitik. SD är öppna med det: de vill inte att människor ska integreras, utan återvända. Därför skär de ned på utbildningsinsatser och särskilda jobbsatsningar som faktiskt gör att fler utlandsfödda kommer i arbete. De värnar det segregerande skolvalssystemet och säger nej till att göra något åt boendesegregationen. Högerpartiernas grundsyn är att segregationen beror på att många invandrare är lata och potentiella gängkriminella som behöver ”piskas” att ta ett arbete.

2. Trygghet i livets olika skeden.

Alla kan bli sjuka. Alla kan förlora jobbet. Alla kan få barn. Då behöver man en ekonomisk trygghet tills man är åter i arbete. Och alla blir (förhoppningsvis) gamla. Då har man rätt till en värdig ålderdom. Moderaterna kallar detta nedlåtande för ”bidragsberoende” och ”bidragslinjen”. Det är en skymf – mot alla som kan behöva stöd i livets olika skeden. Detta är försäkringar, som alla som arbetar har betalat in till när man är yrkesverksam. Det är inte ”bidrag”. Och ingen är ”beroende” av dessa.

stärka löntagarnas trygghet i oroliga tider

A-kassa. Den kris som vi är mitt uppe i nu kan mycket väl leda till ökad osäkerhet och tillfälligt höjd arbetslöshet. Vi såg hur viktigt det var att a-kassan höjdes tillfälligt under pandemin, då många förlorade jobbet tillfälligt på grund av den sjunkande efterfrågan under restriktionerna. För att stärka löntagarnas trygghet i oroliga tider vill S nu göra den höjningen permanent. Moderaterna vill tvärtom skära ned på en redan allt för svag arbetslöshetsförsäkring.

Sjukförsäkring. Samma sak gäller sjukförsäkringen. S vill stärka sjukförsäkringen, så att den omfattar fler, omgärdas av färre hinder och blir mer generös. Moderaterna vill även här försämra försäkringen, bland annat genom att återinföra den så kallade stupstocken som gjorde att cancersjuka och andra utförsäkrades.

Pensioner. Efter att – trots hårt motstånd från högerpartierna – genomfört en kraftfull höjning av pensionerna för de sämst ställda, går S nu till val på att höja pensionerna för alla. Moderaterna motsätter sig detta. Det är ett viktigt besked till landets alla pensionärer.

3. Välfärden.

Vårt samhälle bygger på att alla barn får en bra skolgång med samma chans att nå höjda kunskapsresultat, att alla kan känna sig trygga med att få en bra sjukvård om och när man behöver det, och att äldreomsorgen fungerar bra så att vi kan få en värdig ålderdom. Alla som lever i Sverige ska kunna färdas väl genom livet. Det är välfärd. Men även här är skiljelinjerna tydliga mellan S och högerpartierna:

stärka lärarnas villkor och förutsättningar

a) Skolan. S går till val på att öka resurserna till skolan, stärka stöden för att skolan ska bli mer likvärdig, genomföra ett rejält förskolelyft samt stoppa marknadsskolan. S vill stoppa vinstutdelningar i de skolor som drivs av skolkoncerner så att alla medel som är avsatta för skolan också går till verksamheten, göra om skolvalet och skolpengen så att de inte spär på skolsegregationen, stoppa religiösa friskolor och stärka den demokratiska kontrollen över vilka skolor som etableras var och när i en kommun. Dessutom vill S stärka lärarnas villkor och förutsättningar.

M, KD och SD prioriterar inte skolan alls, och säger nej till alla de satsningar och skärpningar som S föreslår.

b) Sjukvården. S vill stärka vårdgarantin, ge alla en fast läkarkontakt, stoppa utförsäljningar av sjukhus, öka resurserna till vården så att fler sjuksköterskor, läkare och undersköterskor kan anställas och fler vårdplatser skapas, stoppa möjligheterna för den med privata sjukförsäkringar att gå före i vårdkön samt göra särskilda satsningar på bland annat förlossningsvården och arbetet mot psykisk ohälsa. Till detta kommer S-förslag om bättre villkor och förutsättningar för vårdpersonalen.

en omfattande byråkratisk förstatligandeprocess som skulle förlama arbetet med att stärka kvalitet och tillgänglighet inom vården under flera år

M och SD prioriterar inte vården alls. Det gör däremot KD. Men inte med ökade resurser eller bättre förutsättningar för personalen – utan genom att kasta in svensk sjukvård i en omfattande byråkratisk förstatligandeprocess som skulle förlama arbetet med att stärka kvalitet och tillgänglighet inom vården under flera år, och öka avståndet mellan medborgare och beslutsfattare inom vården. Detta kryddas med en iver att privatisera fler delar av svensk sjukvård, så att ännu mer av vårdens resurser går till vinster för vårdbolag och koncerner som tjänar miljardbelopp på skattebetalarnas pengar.

c) Äldreomsorgen. Under pandemin blev bristerna inom äldreomsorgen tydliga. Då sa alla att man skulle prioritera upp denna del av välfärden. S går nu till val på just att stärka äldreomsorgen genom att öka resurserna, anställa fler inom både hemtjänsten och på äldreboenden, stoppa vinstjakten och förbättra personalens villkor och kompetensutvecklingsmöjligheter. S vill även avskaffa minutscheman i hemtjänsten och garantera alla som utbildat sig till undersköterskor inom äldreomsorgen en fast heltidsanställning. Dessutom ska fokus ligga på att långsiktigt stärka kvaliteten inom äldreomsorgen i hela landet.

Högerpartierna prioriterar inte förbättringar inom äldreomsorgen, utan försvarar dagens marknadsexperiment, tuffa villkor för de anställda och bristande kvalitet för de äldre. Det saknas engagemang, vilja och förståelse för detta viktiga område hos både M, KD, SD och L.

4. Klimatet.

Att motverka klimatförändringarna och ställa om samhället till ett mer hållbart samhälle är vår tids ödesfråga. Det handlar om att lämna över en planet till våra barn och barnbarn som det går att bo på – utan ständiga extremväder, översvämningar, stormar, skogsbränder och utplåning av djur och natur. Detta kräver en medvetenhet om problemets allvar, en vilja och förmåga att göra något åt det – och att visa att förändringen innehåller möjligheter, inte bara svårigheter.

Sverige behöver ha högt ställda klimatmål, och samtidigt se potentialen i alla de jobb som kan skapas

S vill att Sverige fortsätter leda klimatomställningen genom att ställa om och stärka energisystemet till ett helt fossilfritt, samt göra hela transportsektorn och industrin klimatneutrala. Det innebär att Sverige behöver ha högt ställda klimatmål, och samtidigt se potentialen i alla de jobb som kan skapas när nya batterifabriker, fossilfria stålverk och annat etableras. Klimatomställningen måste också genomföras på ett sätt som är socialt hållbart: de som påverkas måste få ökade möjligheter att göra nödvändiga anpassningar – exempelvis att byta ut sin bensinbil mot en elbil – utan att de som har små ekonomiska marginaler ska drabbas allt för hårt.

SD ställer inte ens upp på de svenska klimatmålen. De och Moderaterna vill inte att Sverige ska gå före i klimatomställningen, utan lägger allt fokus och ansvar på att andra länder ska göra mer. Hur M och SD ska förmå andra länder – som man inte har beslutanderätt över – att göra vare sig det ena eller det andra utöver internationella avtal som redan är slutna – framgår inte. Det är ett uttryck för en ”någonannanism” som är djupt problematisk när det gäller att rädda klimatet. Om alla sa ”någon annan borde göra mer”, så lär ingen göra mer. Med en högerregering skulle klimatarbetet drabbas av svåra bakslag. Det skulle drabba människor redan i dag – men vara förödande för kommande generationer.

Det handlar om vilket samhälle vi vill se

Valet på söndag är på riktigt helt avgörande. För vår trygghet – både som land i en osäker omvärld, som medborgare på gator och torg, och som individer när det vi behöver stöd i livets olika skeden. Det handlar om vilket samhälle vi vill se. Om det ska präglas av sammanhållning och att ständigt komma till rätta med orättvisor och samhällsproblem – eller att skylla ifrån sig, peka finger och sparka nedåt.

Nu på söndag har vi alla ett ansvar. För Sverige. För våra medmänniskor. För oss själva och vår familj.

Daniel Färm är politisk redaktör