Daniel Färm: Turkiets och Ungerns maktspel har skadat Sverige, Nato – och dem själva
Turkiet och Ungern är säkert nöjda med att ha tryckt till Sverige offentligt – men skadar mest sig själva, skriver Daniel Färm.
Turkiets utdragna ja till den svenska Natoansökan har lärt Sverige en läxa. Men inte den som president Erdogan avsåg. Sverige behöver nu bättre förstå och navigera i en värld där maktpolitiska aktörer får stort utrymme. Utan att vara naiva. Men vi måste fortsätta stå upp för demokrati, folkrätt och samarbete.
Erdogans maktspel kan på kort sikt framstå som framgångsrikt. Han har fått löften från USA att få köpa stridsflygplan. Och han har kunnat använda det lilla, liberala och ”präktiga” Sverige som avskräckande exempel för att tysta andra i Väst som skulle kunna tänkas vilja kritisera eller blockera Turkiet i olika sammanhang.
Under Natoprocessen har högerregeringen utan förbehåll betecknat Turkiet som en demokrati
Under Natoprocessen har högerregeringen utan förbehåll betecknat Turkiet som en demokrati
Sverige har tidigare, med all rätt, ofta varit kritiska till bristen på demokrati i Turkiet, kränkningar av mänskliga rättigheter och övergrepp mot kurderna. Under Natoprocessen har högerregeringen utan förbehåll betecknat Turkiet som en demokrati och klumpat ihop legitima kurdiska rörelser med terroriststämplade.
Erdogan är säkert nöjd nu. Men på längre sikt är den som trycker ned andra för att stärka sig själv alltid en förlorare. Sverige och svenskarna kommer inte att glömma Turkiets förödmjukelser och lögner, som har bidragit till att höja terrorhotnivån här. Erdogans utpressningstaktik i ett allvarligt säkerhetsläge har även skadat förtroendet för Turkiet bland övriga västländer. Det går inte att lita på den turkiske despoten.
Turkiet ligger där det ligger
Borde Turkiet kastas ut från Nato (om det ens är möjligt)? Nej. Det vore fel väg att gå. ”Turkiet ligger där det ligger”, sa Margot Wallström i höstas.
Om Turkiet skulle lämna Nato så är risken överhängande att landet i stället skulle liera sig (ännu tydligare) med Putin. Det vore mycket allvarligt för Europa, med den geografiska nyckelposition och relativt starka militärmakt som Turkiet har.
I stället behöver svenska regeringar förstå att auktoritära ledare som Erdogan, Orban och Trump i varje givet läge kommer försöka göra allt för att kortsiktigt maximera nyttan för den egna staten.
Egoism framför solidaritet. Den starkes rätt framför en regelbaserad världsordning. Krass maktpolitik framför etik och heder. Men också kortsiktighet framför långsiktig stabilitet och utveckling.
Detta är ett machiavelliskt förhållningssätt som Sverige inte borde ta efter. Vi behöver fortsätta stå upp för en regelbaserad världsordning, samarbete, demokrati och folkrätt. Det är principiellt viktigt och erfarenhetsmässigt framgångsrikt för ett litet, öppet och omvärldsberoende land.
Världen ser ut som den gör. ’And it’s not a pretty place
Men Sverige kan inte utgå från att andra länder ska agera för det gemensamma bästa. Nu krävs en kärv och nykter utrikes- och säkerhetspolitik, som både kan kritisera och navigera bland olika maktpolitiska aktörer. Som Jan Eliasson sa nyligen: ”Världen ser ut som den gör. ’And it’s not a pretty place’”.
Därför behöver Sverige bli Natomedlem. Nu återstår bara Ungern, som inte skulle bli sist ut att ratificera. Regeringen har återkommande litat på det ”löftet”. Det är en naivitet som vi inte har råd med.
Nu har Orban sagt att Ungern ska ratificera den svenska Natoansökan. Men mycket kan hinna hända. Exempelvis kan Ungerns fortsatta agerande när det gäller EUs stödpaketet till Ukraina ställa frågan om att ånyo agera för att tillfälligt frånta Ungern rösträtt och vissa andra rättigheter i EU på sin spets. I så fall kan Ungern vilja pressa Sverige i den frågan innan man ratificerar ett svenskt Natomedlemskap.
Återigen gäller det att lära av processen. Vi kan inte ropa hej. Än. Och vi måste stå upp för våra värderingar.
Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken
