Daniel Färm: M och KD medskyldiga till kärnkraftsnedläggningar

De höga elpriserna är – med all rätt – en av de viktigaste frågorna under årets valrörelse. Högerpartierna har återkommande påstått att de höga elpriserna beror på att ”Socialdemokraterna har stängt ned fullt fungerande kärnkraftverk”. Men nu säger Vattenfalls dåvarande styrelseordförande Lars G Nordström att beslutet att lägga ned Ringhals 1 och 2 fattades helt av styrelsen. Det var inte ett politiskt beslut.

Det innebär att Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna har haft ett felaktigt och djupt missvisande påstående som en central del av sitt samordnade kampanjbudskap under denna valrörelse. Det är ett allvarligt försök att föra väljarna bakom ljuset.

Socialdemokraterna har sedan många år haft en positiv syn på befintlig kärnkraft, och har nu även intagit en än mer positiv syn på ny kärnkraft i Sverige. Samma sak gäller Centerpartiet och i viss mån Vänsterpartiet. Det är mycket viktiga besked. Det behövs mer av både vindkraft och kärnkraft för att klara klimatomställningen. Behoven av fossilfri el ökar mycket starkt. Framför allt behövs mer planerbar el inte minst i södra Sverige. Om detta är nu alla partier utom Miljöpartiet mer eller mindre överens.

Men i stället för att se denna möjlighet till nationell samling kring en ny, bred och blocköverskridande energiöverenskommelse om förutsättningarna för ny kärnkraft, så har högerpartierna valt att göra synen på kärnkraft till en valfråga. De påstår alltså – i massiva kampanjer, partiledartal och på sociala medier – att det är Socialdemokraternas fel att elpriserna är så höga nu.

Det är därför viktigt att på ett seriöst sätt klargöra fakta i frågan.

Till att börja med kan Ulf Kristersson och övriga partiledare för högerpartierna inte bara vifta bort det faktum att de höga elpriserna beror på Putinrysslands energikrig mot Europa. Nästan alla EU-länder har fått höjda elpriser.

Nedstängningen då? Ringhals 1 och 2 var äldre reaktorer (cirka 50 år gamla), som oavsett skulle ha tagits ur bruk redan om ett par-tre år. Livstidsförlängning är mycket dyrt och något som ägaren Vattenfall i de fallen inte kunde räkna hem på så kort tid, med de höjda säkerhetskraven som hade börjat ställas några år tidigare.

Det intressanta i sammanhanget är följande:

1. Efter kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011 genomfördes inom EU en mängd genomgångar av risker och säkerhet på befintliga kärnkraftverk inom unionen. Detta ledde även till skärpta EU-krav på kärnsäkerhet. I Sverige genomfördes denna genomgång och ställdes dessa skärpta säkerhetskrav under den moderatledda regeringen, 2012–2014.
   
   Det var dessa höjda säkerhetskrav som bidrog till att Vattenfalls styrelse och ledning ansåg att det skulle bli för kostsamt att göra dessa investeringar i reaktorer som ändå bara hade några få år kvar tills den tekniska livslängden var till ända. Men M och KD gjorde som regeringspartier inget för att stoppa kraven eller verka för att svenska kärnkraftverk skulle slippa implementera dem.
   
   Det var alltså några av de partier som nu bedriver den mest hätska valkampanjen där S felaktigt pekas ut som ansvariga – som styrde landet när de kostsamma säkerhetskraven som låg bakom stängningsbeslutet utformades. Moderaterna och Kristdemokraterna borde därför kanske gå in i diskussionen om ansvaret för nedstängningen av Ringhals 1 och 2 med ett något lägre tonläge.

2. Själva beslutet att stänga ned reaktorerna Ringhals 1 och 2 fattades dock helt av bolaget, enligt den förre styrelseordföranden i Vattenfall: ”Det var ingen påtryckning från den politiska sidan. Det var ett rent kommersiellt beslut. (…) Det var absolut inte ett politiskt beslut så som det har antytts.” Inte heller detta går att vifta bort.
   
   Är och var Miljöpartiet ett dogmatiskt kärnkraftskritiskt parti? Absolut. För detta förtjänar de kritik också i dag. Men Socialdemokraterna lät under den gamle kärnkraftsvännen Stefan Löfven inte Miljöpartiet trycka på Vattenfall politiskt för att få till nedläggningar i förtid. Det var S-ministern Ibrahim Baylan som satt som ansvarig minister. Han slöt energiöverenskommelsen 2016 som öppnade för ny kärnkraft och begravde debatten om slutdatum för kärnkraften och politiska nedläggningar. Han skulle aldrig låta MP ta sig sådana friheter.

3. Varken Moderaterna eller Kristdemokraterna protesterade när nedläggningsbeslutet kom 2015. Tvärtom: endast ett år senare ingick partierna i den breda blocköverskridande energiöverenskommelsen som framsynt nog hade mer fokus på att öppna upp för möjligheten för ny kärnkraft. Men där fanns inga krav på att avbryta nedläggningen av Ringhals 1 och 2.
   
   Det var först några år senare – när partierna behövde en konfliktfråga gentemot den socialdemokratiskt ledda regeringen – som de två högerpartierna gjorde gemensam sak med SD och L i ett misslyckat försök att stoppa nedstängningen av Ringhals 1 och 2 via ett riksdagsbeslut. Då var det enligt samstämmiga uppgifter från både experter och Vattenfall själva – alldeles för sent. Dessutom är det anmärkningsvärt att försöka lägga sig i enskilda bolags beslut via knappa majoriteter i riksdagen. Varken M, KD, SD eller L hade heller en hållbar plan för hur ett sådant stopp för nedläggningen skulle kunna ske.

4. Effektskatten på kärnkraft hade en negativ inverkan på kärnkraftens lönsamhet. Det var en skatt som Miljöpartiet älskade – och som både S- och M-ledda regeringar inte bara accepterade, utan höjde. Men det var den socialdemokratiskt ledda regeringen som efter energiöverenskommelsen 2016 avskaffade hela effektskatten. Det var dock inget som gjorde att Vattenfall ändrade sitt nedläggningsbeslut, trots att det då hade funnits gott om tid att stoppa nedläggningen.
   
   Detta är en central del av Moderaternas historieskrivning, som alltså inte heller stämmer. Om det hade varit på grund av effektskatten, så hade Ringhals kunnat ändra beslutet 2016. Nu gjorde man inte det, och varken M eller KD protesterade då mot den fortsatta nedläggningen – förrän flera år senare, när det alltså var för sent.

Det är mycket välkommet att den socialdemokratiska regeringen ställer sig positiva till ny kärnkraft.

Men det var alltså inte effektskatten som var avgörande för nedläggningen. Det var tre faktorer:

• Ringhals 1 och 2 var gamla och behövde gå i pension. Framför allt Ringhals 2 var bortom all räddning oavsett.

• De – då – låga elpriserna dämpade lönsamheten för kostsamma investeringar i befintliga kärnkraftverk som man bara hade några år på sig att tjäna in. Borde Vattenfall ha förutsett att elpriserna sex år senare skulle skjuta i höjden på grund av Putinrysslands anfallskrig mot Ukraina? Vi ska ställa höga krav på våra statliga bolag, men kanske inte på deras förmåga att förutse det som ingen annan heller hade förutsett.

• De nya säkerhetsföreskrifterna – som alltså byggde på internationella normer och ett EU-direktiv – ställde som har nämnts ovan så höga krav på investeringar i Ringhals 1 och 2 att det inte var försvarbart rent affärsmässigt att göra dessa investeringar. De föreskrifterna togs fram när Ulf Kristersson satt i regeringen, tillsammans med kollegor från Kristdemokraterna.
  
  Hade det gått att livstidsförlänga enbart Ringhals 1 på ett rimligt sätt? Det är möjligt. Men det var – återigen – ett beslut som fattades av Vattenfalls styrelse, utan politisk inblandning. Jag är inte i sak negativ till det, men konstaterar bara att ingen då gjorde bedömningen att det var något som man ville slåss för. I så fall hade reaktorn behövt vara avstängd i ett antal år medan upprustningarna gjordes, och sedan hade det eventuellt kunnat gå i 5–10 år till.
  
  Det är högst tveksamt om det hade räckt för att räkna hem de ökade kostnaderna. Det kan vi sitta vid sidan av och spekulera om. Men det är bara bolaget självt som har alla korten på bordet, och därmed kan göra den samlade bedömningen.
  
  Alternativet hade varit att Vattenfall inte skulle behöva bedriva sin verksamhet på affärsmässiga grunder. Jag kan för egen del – rent ideologiskt – känna stor sympati för en sådan grundsyn. Det är bra med statligt ansvar för avgörande infrastruktur. Tyvärr är det inte görbart. Förutom att det skulle bryta mot EUs konkurrensneutralitetsregler, så skulle det rucka hela elmarknaden om Vattenfall, som ett av de stora elbolagen, fick konkurrera på helt andra premisser än Eon, Fortum med flera. Det är inte heller något som Moderaterna har föreslagit eller någonsin skulle föreslå. Det är allt för socialistiskt för deras smak.

Historieskrivningen är viktig. Men framtiden är ännu viktigare. Nu behöver fokus skiftas till hur vi kan skapa förutsättningar för ny kärnkraft, som en del i en fossilfri svensk energimix. Det är mycket välkommet att den socialdemokratiska regeringen ställer sig positiva till ny kärnkraft. Det kommer att behövas mer – planerbar – el också från kärnkraft framöver.

Högerpartierna inser att de håller på att förlora en viktig valfråga. Därför skapar de en påhittad konflikt om historien. Strategin tycks bygga på talesättet ”Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger, så blir den en sanning.” Det är beklagligt att osanningar ska få spela en central roll i en viktig valrörelse. Nu behövs samling för mer kärnkraft.

Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken