Daniel Färm: En rekordbudget för vanligt folk skapar ökade förväntningar

74 miljarder i reformutrymme. Sjuttio. Fyra. Miljarder. Kronor. Den budget som finansminister Magdalena Andersson nu har presenterat är, tillsammans med fjolårets krisbudgetar, den största i modern tid. Som jämförelse kan nämnas att reformutrymmet under Anders Borgs fögderi ofta låg på 10–25 miljarder per år. Men det ”brändes” ofta på skattesänkningar för framför allt höginkomsttagare. Inför Magdalena Anderssons första budget 2015 gjorde hon bedömningen att det knappt fanns något reformutrymme alls efter den moderatledda regeringens gigantiska och ofta ofinansierade skattesänkningar och passiva kris- och jobbpolitik.

Utgångspunkten är givetvis att ta Sverige ur krisen. Samtidigt är de största satsningarna sådant som långsiktigt stärker välfärd, sysselsättning, brottsbekämpning och klimatomställning.

Ändå innebär denna budget flera – angenäma – utmaningar:

viktigt att förklara på vilket sätt satsningarna påverkar vardagen för vanligt folk – och samtidigt förbättrar samhällsutvecklingen

1. Många väljare har svårt att relatera till dessa stora summor. Belopp i mångmiljardklassen gör att många zoomar ut. Det är svårt att greppa vad det betyder rent konkret. Därför är det viktigt att förklara på vilket sätt de olika satsningarna påverkar vardagen för vanligt folk – och samtidigt förbättrar samhällsutvecklingen på ett sätt som stämmer väl överens med mångas värderingar.

Låt oss titta på några exempel:

• Familjeveckan blir en möjlighet för föräldrar att tillbringa mer tid med sina barn på sommar-, påsk-, höst- (förlåt, läs-), sport- och julloven.
• Trygghetspensionen blir en möjlighet för den som har slitit ut sig som exempelvis byggnadsarbetare eller undersköterska att fasa ut ett ohållbart arbetsliv utan att behöva gå från hus och hem.
• Förbättringarna av sjukförsäkringen betyder mycket rent privatekonomiskt för de som trots att de har varit sjuka inte har kunnat få ersättning från sjukförsäkringen.
• Satsningarna på äldreomsorgen innebär att personalen kan få mer tid med de äldre, som får bättre stöd, en mer värdig ålderdom – och kanske en liten bot mot en av vår tids stora farsoter: ensamheten.
• Fler laddstolpar för elbilar skapar folklig förankring för klimatomställningen genom att också människor på landsbygden kan ersätta bensin- och dieselbilar med elbilar.
• Den sänkta momsen på reparationer betyder mycket för den som till exempel behöver laga sin cykel, men också för att komma bort från slit-och-slängsamhällets konsumism.
• Det stärkta stödet för att förebygga och hantera naturkatastrofer och extremväder är extremt viktigt – inte minst för den som själv drabbas eller riskerar att drabbas av översvämningar och jordskred, som i Gävle nyligen.
• Insatserna för att skapa fler jobb – och göra det lättare för fler att ta de jobb som växer fram – är helt avgörande för alla de, inte minst utlandsfödda, som i dag saknar det som skapar självständighet, tillhörighet och självkänsla: ett eget jobb. Men det är också avgörande för att skapa tillväxt och bryta segregationen – två av vår tids viktigaste politiska uppgifter.

Så här kan vi fortsätta: satsningarna på skolan, sjukvården, polisen och järnvägen skapar alla på olika sätt bättre livsvillkor för vanligt folk – samtidigt som de bidrar till att lösa viktiga samhällsproblem. Men då måste man förklara vad miljardsatsningarna betyder. Det blir en viktig uppgift för hela socialdemokratin.

Finanspolitik är en tuff och ofta otacksam sport

2. De växande förväntningarnas missnöje. Finanspolitik är en tuff och ofta otacksam sport. När man ”fyller på i ladorna” – när det vare sig är kris eller svår lågkonjunktur – får man kritik från de som med rätta känner stor frustration över bristerna i jämlikhet, välfärd och klimatsatsningar. Att föra en relativt återhållsam och ansvarsfull ekonomisk politik möts ofta av krav på ytterligare satsningar. Man blir kallad ”snål” eller ”nyliberal” (ett av de värsta skällsorden för en socialdemokrat).

När man sedan – i sann keynesiansk anda – presenterar en kraftfull och expansiv budget, med satsningar på välfärd, jobb, klimat och brottsbekämpning, så hävdar givetvis de som har klagat tidigare att det bara är för att de har pressat regeringen till detta. Det är ett politiskt omyndigförklarande som knappast är värdigt.

En annan kommunikativ utmaning är att på sikt hantera de ökade förväntningar på ytterligare satsningar som kommer när man har gjort ett par sådana här rekordbudgetar. Det är bra och rimligt att ha förväntningar på att politiken ska leverera förbättringar av välfärden och insatser för att hantera de andra samhällsproblem som drabbar vanligt folk. Samhällskritiken är och bör vara central för socialdemokratin också framöver.

Men socialdemokratisk finanspolitik bygger ändå på att man samlar i ladorna i högkonjunktur – och satsar i kriser och lågkonjunktur. Redan nu har Andersson flaggat för att man redan 2023 ska tillbaka till det överskottsmål som finns i det finanspolitiska ramverket. Det kommer att göra att reformutrymmet knappast blir lika stort som nu. Reformtakten blir förhoppningsvis fortfarande ambitiös, men ändå inte riktigt på de nivåer som vi ser just nu.

Fram till dess behöver socialdemokratin bidra med folkbildning och opinionsbildning. Det är bra och viktigt att satsa. Det görs bäst genom att en hållbar ekonomisk tillväxt och en rättvis beskattning skapar ett hyfsat reformutrymme. Men för att kunna satsa riktigt kraftfullt när det går sämre för samhällsekonomin, så behöver man spara i ladorna när det inte är lågkonjunktur eller kris. För den pandemi som vi nu är på väg ut ur är inte den sista som kommer att drabba Sverige. Och när nästa kris drabbar det svenska samhället så är det bra att ha agerat ansvarsfullt och hållfast som Andersson gjorde inför den här krisen.

Socialdemokratin kan och ska alltid ha högre ambitioner

Samtidigt: om konsekvensen av en rekordbudget som denna blir ökade förväntningar på mer rättvisa, ökad hållbarhet och stärkt jämlikhet så kanske det inte är helt fel. Det lär blir svårt att göra gällande att det är högerns lösningar som är svaret på sådana ökade förväntningar. Socialdemokratin kan och ska alltid ha högre ambitioner för till exempel välfärd och jobb än högerpartierna.