Daniel Färm: En ”no bullshit”- sosse med hjärtat till vänster
Att mycket talar för att Magdalena Andersson blir ny partiledare för Socialdemokraterna är ett understatement – även om allt inte är klart förrän Andersson själv, valberedningen och ombuden har fått säga sitt. Stödet för henne inom partiet är massivt.
Många – inte minst partivänner – har pekat på Magdalena Anderssons styrkor som politiker: kompetent, viljestark, erfaren, smart, tuff och vinner debatter. Jag vill för egen del betona fem avgörande styrkor:
en viktig förutsättning för att hålla ihop partiet
1. Förstår partiets själ. Magdalena Andersson förstår socialdemokratin: värderingarna, idéerna – men också stämningarna och relationerna inom rörelsen. I kombination med det tydliga stöd som nomineringarna har visat är det en viktig förutsättning för att hålla ihop partiet.
2. Förstår väljarna. Magdalena Andersson förstår samtidigt också vikten av att ha med sig väljarna på den politik som man går till val på. Det blev tydligt i markeringen mot fastighetsskatten, som många inom partiet vill ha – men många väljare ogillar.
Andersson är knappast en kamrerliknande siffernisse
3. Bred politisk kompetens. Magdalena Andersson är knappast en kamrerliknande siffernisse. För det första är det få politikområden som inte – direkt eller indirekt – påverkar den ekonomiska politiken. För att kunna prioritera måste man förstå vad olika satsningar skulle betyda. För det andra är Andersson trygg och bekväm med frågor längs i princip hela det politiska fältet – från jobb och välfärd till klimat.
4. Verklighetsförankrad. Magdalena Andersson är tryggt förankrad i den socialdemokratiska idétraditionen – vilket innebär att hon också står stadigt med båda fötterna på marken. Hon är en progressiv realist, som inte svävar iväg i allt för idealistiska eller populistiska synsätt. Hon har exempelvis varit tydlig när det gäller:
– en hållbar asyl- och migrationspolitik utifrån asylrätten, våra egna integrationsförutsättningar och ansvarsfördelningen inom EU;
– en hållbar och trovärdig keynesiansk ekonomisk politik som skapar reformutrymme utan att ha ökad lånefinansiering som enda eller främsta ekonomiskpolitiska princip;
– en beredskap att – utifrån en ekonomisk styrkeposition – agera mycket expansivt i en kris;
– att markera mot (ny)liberala idéer om att skatterna måste sänkas för att företag ska växa och höginkomsttagare inte ska arbetsvägra – även om hon också har stått upp för de kompromisser som regeringen har tvingats sluta;
– att det knappast är privatiseringar och marknadsstyrning som är lösningen på problemen inom välfärden.
stått pall mot kritik från både skattesänkarhögern och lånefinansieringsvänstern
5. Ambitiös och trovärdig reformist. De massiva budgetsatsningarna som nu presenteras är ett uttryck för en viktig reformlusta. Här finns både insatser för att få fart på svensk ekonomi efter krisen – och mer strukturella investeringar i trygghetssystemen, skolan, äldreomsorgen, klimatet och jobben. Men Magdalena Andersson gör detta utifrån en trovärdig och hållbar ekonomisk styrkeposition. Det är en position som vi har för att hon har stått pall mot kritik från både skattesänkarhögern och lånefinansieringsvänstern.
Magdalena Andersson är, med andra ord, en ”no bullshit”-sosse – med hjärtat tydligt till vänster och en vilja att få saker och ting gjorda. Det är kanske precis vad socialdemokratin och Sverige behöver – också framöver.
Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken
