Daniel Färm: Det nya stora socialdemokratiska projektet blir avgörande

S mellanvalsstrategi blir avgörande för S möjligheter att vinna tillbaka regeringsmakten, skriver Daniel Färm.

Socialdemokraternas mellanvalsstrategi blir avgörande för partiets förutsättningar att komma tillbaka till regeringsställning – och för att komma till rätta med de många brister och orättvisor som fortfarande präglar det svenska samhället. Utgångspunkterna för detta är dock goda. Här finns insikten om samhällsgemenskapens betydelse och om vikten av en förnyad samhällsanalys, samt ett mandat att utveckla en relevant politik för vanligt folk som kan föra Sverige in i 2030-talet.

2023 kan tyckas vara året då det inte händer någonting. Inget val. Ingen partikongress. Ingen folkomröstning. 2024 är det EU-val. 2025 är det partikongress. Och 2026 är det valår igen. Men 2023? Jo, visst händer det en hel del även i år. Faktum är att 2023 nu blir ett av de viktigaste åren för Socialdemokraternas förutsättningar att komma tillbaka till makten.

I veckan presenterade nämligen partiledare Magdalena Andersson och partisekreterare Tobias Baudin ett nytt stort socialdemokratiskt projekt: partiet ska ta fram en ny, uppdaterad, samhällsanalys – samt politiska förslag för att komma till rätta med de samhällsproblem som analysen pekar på.

den som vinner nästa val kommer att leda Sverige in i 2030-talet

Att uppdatera sin samhällsanalys är sannolikt något av det viktigaste ett parti som Socialdemokraterna kan göra just nu. För den som vinner nästa val kommer att leda Sverige in i 2030-talet.

Magdalena Andersson var delvis självkritisk när projektet lanserades. Socialdemokraterna har inte lyckats presentera tillräckligt skarpa och relevanta svar på flera av vår tids stora utmaningar: de ökande klyftorna, segregationen, att få klimatomställningen att fungera för vanligt folk, och att stoppa marknadsstyrningen inom skolan och välfärden. I viss mån har det berott på att det har varit en borgerlig/högermajoritet i riksdagen sedan 2006. Men i viss mån har det berott på att Socialdemokraterna själva inte har varit tillräckligt vassa i sin samhällsanalys och politikutveckling.

Det innebär inte att allt som har gjorts eller föreslagits hittills har varit fel. Tvärtom. Det finns mycket bra politik att bygga vidare på. Man ska inte kasta ut barnet med badvattnet.

Men verkligheten talar ändå sitt tydliga språk:

  • Segregationen skapar otrygghet och ett tudelat samhälle. Att våldsvågen fortsätter och förvärras är oacceptabelt. Men det är även den diskriminering, det utanförskap och den bristande framtidstro som växer fram i många områden där många människor lever mer utsatt.
  • De krav på omställning som klimatet ställer fungerar olika väl för höginkomsttagare i storstäderna och låginkomsttagare på landsbygden.
  • Inkomstklyftorna har fortsatt att öka, även under de socialdemokratiskt ledda regeringsåren. Den rikaste procenten av befolkningen har sedan 1990-talet ökat sina inkomster extremt mycket, medan låginkomsttagare halkar efter.
  • Kompetensförsörjningen till äldreomsorgen, skolan och sjukvården ser ut att skapa med mera mera.
  • Elförsörjningen är stark, men har ändå brister som påverkar såväl elpriserna för hushållen här och nu – och för förutsättningarna att ställa om industri och transportsektor till fossilfri el.
  • Det nya ekonomiska läget – där nollränta och låga elpriser har ersatts av höga räntor också på sikt samt höga el-, drivmedels- och livsmedelspriser – pressar hushållen på ett orimligt sätt.

samhällsgemenskapen har börjat urholkas

Allt detta har bidragit till att samhällsgemenskapen har börjat urholkas. Det innebär en samhällsutveckling som går i rakt motsatt riktning mot den som socialdemokratin vill se: av ökad tillit, ökad gemenskap, ökat fokus på plikt och rätt. Därför är det mycket bra att Socialdemokraterna nu tillsätter 11 arbetsgrupper som ska göra just en uppdaterad samhällsanalys och komma med politiska förslag för att adressera de samhällsproblem som urholkar samhällsgemenskapen. Det är viktigt att grupperna har fått partiledningens mandat att lyfta på alla stenar, och belysa dagens samhällsproblem utifrån nya vinklar.

Det är intressant att se vilka områden partiet nu väljer att prioritera i den nya samhällsanalysen:

  1. Ekonomisk politik för vanligt folk är ett svar både på de ökande klyftorna och på den nu pågående levnadskostnadskrisen.
  2. Trygghet i livets alla skeden är ett svar inte minst på bristerna inom välfärdsverksamheterna och socialförsäkringarna.
  3. Brottslighet och segregation är ett svar på den skenande våldsvågen – men också på det utanförskap, den diskriminering och den bristande framtidstro som inte minst många utlandsfödda i Sverige upplever.
  4. Teknisk utveckling, klimat och välstånd är ett svar på den ännu inte fullt ut utnyttjade potential som klimatomställningen innebär för att bidra till en hållbar tillväxt och fler jobb.

Det är utifrån dessa områden som de 11 gruppernas samhällsanalys ska göras. Det är mycket bra. Själva gruppernas fokus (se lista nedan) är också mycket bra och relevanta. Allt är bra. Mycket, mycket bra. Nästan. För jag saknar ett område – som på många sätt riskerar att påverka oss mer än något annat: kriget i vårt närområde, Sveriges nya säkerhetspolitiska situation samt vår försvars- och krisberedskap. Man kan tycka att detta borde ha förtjänat att vara fokus för en till två egna arbetsgrupper.

Nu finns det givetvis svar även på den frågan. I samband med omläggningen av partiets syn på Nato och alliansfrihet förra våren inleddes också ett förnyat arbete med att uppdatera det internationella programmet. För att undvika dubbelkommando låter partiet det viktiga internationella programarbetet fortsätta, under ledning av Morgan Johansson och Peter Hultqvist, samt med partiets internationella sekreterare Paula Carvalho Olovsson. Också det med sikte på partikongressen 2025. Också det utifrån en förnyad och verklighetsbaserad samhällsanalys.

Nu är det läge för progressiv realism

För om det är något som den nya samhällsanalysen bör präglas av, så är det just verklighetsförankring. Det finns inte utrymme för vare sig idealistisk plakatradikalism eller trött och ibland cyniskt förvaltarskap. Nu är det tid för en verklighetsbaserad reformlusta. Nu är det läge för progressiv realism. Nu är det dags för en trovärdig socialdemokratisk samhällsanalys – och en modig politikutveckling.

AiPs ledarredaktion kommer att följa och kommentera detta arbete mycket noga.

Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken