Daniel Färm: Därför dröjer freden i Ukraina
Det finns flera skäl till att freden i Ukraina dröjer, skriver Daniel Färm.
Ett år efter att Putinryssland inledde anfallskriget mot Ukraina söker många efter svar på frågan hur kriget kan ta slut. Men Putins aggressiva linjetal i tisdags (21/2) visar att förutsättningarna för fred är sämsta möjliga. Ukraina och Väst behöver vara beredda på en längre period av konflikt med Putinryssland. För de i dagsläget möjliga lösningarna är orimliga, och de önskvärda lösningarna är orealistiska.
Sverige har redan påverkats påtagligt av kriget: ökade energipriser, ett stort flyktingmottagande, historiska satsningar på försvaret och en ansökan om Natomedlemskap. Vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget på årtionden. Och det kan bli värre innan det blir bättre. Den svenska regeringen – och oppositionen – behöver kunna arbeta nära tillsammans för att ta landet igenom dessa svåra tider. För detta behövs en seriös och nykter analys av förutsättningarna:
De historiska lärdomarna från Chamberlains ”Fred i vår tid” är tydliga
1. En”fred” som tillerkänner Ryssland områden som har ockuperats är oacceptabelt för Ukraina – och Väst. Denna typ av aggression får inte löna sig. De historiska lärdomarna från Chamberlains ”Fred i vår tid” är tydliga: eftergifter till expansionistiska diktatorer är både oacceptabla och kontraproduktiva.
2. En fred som gör att Ryssland lämnar tillbaka alla ockuperade områden, ställer de ansvariga till svars, betalar ett mycket stort skadestånd till Ukraina – samt att Ukraina får gå med i Nato vore givetvis det bästa. Men det är inte realistiskt så länge Putin sitter vid makten. Han målade in sig i ett hörn när han ensidigt och folkrättsvidrigt proklamerade att de ockuperade regionerna i Ukraina nu är del av Ryssland. Putin lär därför inte frivilligt kunna acceptera att dessa områden, som många ryska soldater har dött för att erövra, återbördas till Ukraina. Än mindre att han själv – som är den största krigsförbrytaren av alla – ska ställas till svars.
3. Att fullständigt militärt besegra Ryssland vore önskvärt. Men är det realistiskt? Även om de ukrainska styrkorna har uppvisat en imponerande förmåga att bekämpa Ryssland på slagfälten i östra och södra Ukraina, så har Ryssland ytterligare mycket omfattande militära resurser att sätta in, med stöd av Iran och Kina.
Sverige och övriga västländer behöver fortsätta hjälpa Ukraina att pressa tillbaka Ryssland så mycket som möjligt. Även om Putin för varje bakslag kommer vilja göra nya framstötar och terrorbomba också andra delar av Ukraina.
Beskedet att Ryssland drar sig ur kärnvapennedrustningsavtalet var ett illa dolt implicit hot
En skadad och bitter Putin som målas in i ett hörn kan också ta till även det mest otänkbara. Ett Putinryssland som håller på att förlora ett konventionellt krig kan komma med ytterligare och skarpare hot om användande av kärnvapen. Dagens Ryssland saknar de kontrollmekanismer och den (förvisso vridna) rationalitet som under sovjettiden trots allt begränsade risken för kärnvapenkrig. Putins tal var illavarslande. Beskedet att Ryssland drar sig ur kärnvapennedrustningsavtalet var ett illa dolt implicit hot mot Väst.
Men inget av detta gör att insatserna för att bekämpa de ryska invasionsstyrkorna bör minska. Tvärtom. I Ukraina står slaget om Europas framtid. Vi behöver alla backa upp de ukrainska kämparna fullt ut.
4. En”frusen konflikt”, där Ryssland slutar med de breda anfallen på övriga Ukraina, men fortsätter med ett mer lågintensivt försvar av de ockuperade delarna av landet är vare sig önskvärt eller sannolikt. Ukraina och Väst skulle fortsätta de militära insatserna för att befria de ockuperade områdena.
5. Att sanktioner undergräver den ryska ekonomin är både bra och viktigt. Under 2023 kan effekterna komma att bli än mer kännbara för både den ryska befolkningen och den ryska statsapparaten. Det gör det svårare att finansiera kriget på sikt. Men kommer de att leda till att folkligt missnöje i Ryssland tvingar bort Putin från makten?
med propaganda läggs skulden för alla problem i Ryssland på Väst
Nej. I dagens allt mer totalitära Ryssland hålls verkliga protester nere med brutalt polisvåld, och med propaganda läggs skulden för alla problem i Ryssland på Väst.
6. Att Kina försöker agera fredsmäklare är inte omöjligt – men dödfött. Landet behöver först sluta stötta Ryssland bakvägen innan någon är beredd att lyssna på dem.
7. Att Putin dör skulle kunna få ett slut på kriget. Samtidigt skulle en svår maktstrid om vem som ska ta över innebära stor osäkerhet och allvarliga risker. Vad händer med kontrollen över kärnvapnen då? Och om det finns risk att skulden för en sådan död skulle läggas på Väst så skulle det snarare leda till en eskalering och direktkonfrontation med USA och Nato.
att hålla Ukraina uppe, Ryssland nere och Sverige inne – i Nato
Det lär alltså dröja länge innan kriget i Ukraina tar slut. Under tiden behöver fokus ligga på att hålla Ukraina uppe, Ryssland nere och Sverige inne – i Nato. Detta är under lång tid framöver den allt annat överskuggande politiska uppgiften för Nato och EU, inklusive Sverige. Låt oss inte glömma bort att vi befinner oss krigstider.
Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken
