Daniel Färm: Dags för en sekulär renässans
Sommarens heta debatt om koranbränningar visar att det behövs en ökad förståelse för de sekulära principerna, menar AiP:s politiska redaktör Daniel Färm.
Efter sommarens heta debatt om koranbränningar är det tydligt att det behövs en sekulär renässans. Det är knappast omöjligt att slå vakt om mångfald och tolerans – utan att inskränka yttrandefriheten eller rätten att kritisera religioner.
Sverigedemokraterna prioriterar nu tydligt sitt hat mot muslimer framför Sveriges säkerhet.
stå upp för rätten att kritisera religioner
Samtidigt har många andra svajat betänkligt i sitt försvar av det sekulära samhället, som ska vara neutralt i relation till religioner och andra livsåskådningar. Vi ska inte acceptera hets mot folkgrupp som förklätts till religionskritik – men behöver samtidigt tydligt stå upp för rätten att kritisera religioner.
Kontext och uppsåt är avgörande för hur vi ska förstå koranbränningar. Därmed borde det vara lättare att döma högerextrema för hets mot folkgrupp när de ena sekunden säger att de vill slänga ut alla muslimer – och i nästa stund hävdar att de bedriver seriös religionskritik genom att bränna en koran.
De som i detta svåra säkerhetsläge ägnar sig åt sådant som allvarligt skadar den svenska Natoprocessen agerar dessutom de facto som Erdogans och Putins nyttiga idioter. Richard Jomshofs (SD) aktiva hetsande till fler koranbränningar just nu skadar Sveriges säkerhet.
Religioner utövar stor makt över många människors liv
Samtidigt får Sverige inte vika en tum för krav från religiösa samfund i Sverige och islamistiska regimer på att ”skydda” religion från kritik. Religioner utövar stor makt över många människors liv. Därmed är det högst legitimt att öppet kritisera eller ifrågasätta religiösa normer och dogmer som allvarligt inskränker människors frihet, påbud som drar isär och polariserar – eller övergrepp och förtryck som sker i religionens namn. Och ja – man får rent principiellt göra det även genom att likt Martin Luther på 1500-talet bränna sitt eget exemplar av en religiös skrift.
Troende bör inte onyanserat hävda att brännande av en religiös skrift automatiskt kränker alla troende. Sådant kan på olika sätt sporra såväl högerextrema hatare som våldsbejakande islamister.
Än mindre kan samfund eller islamistiska regimer kräva att ett sekulärt land som Sverige ska förbjuda något som rent subjektivt kan tänkas kränka någons religiösa känslor. För var går gränsen? Ska även karikatyrer av en profet, att ”heliga” personer porträtteras i hbtq-sammanhang eller att tala illa om en ”gud” förbjudas?
Det är inte heller statens roll att definiera vissa skrifter som ”heliga” – vilket denna regering har gjort.
Nu behövs en öppen, demokratisk och mångfaldsbejakande sekulär renässans, som tar tillbaka initiativet från de främlingsfientligas hatretorik utan att vika sig för orimliga krav på att ge religion en särställning i lagen.
armlängds avstånd mellan religion och politik
Det går att kombinera ärlig och tuff kritik av religiösa dogmer och normer med respekt för människor som är troende. Grunden för detta är armlängds avstånd mellan religion och politik.
Det handlar inte minst om respekt för alla de som de facto har utsatts för förtryck i religionens namn.
Daniel Färm är politisk redaktör
