Annons:
Annons:

Daniel Färm: Bred uppslutning bakom Magdalena Anderssonlinjen

S-kongressen bekräftade den ekonomiska politik som Magdalena Andersson har drivit länge.

Nu gäller det att bygga vidare på den starka politik och stämning som präglade partikongressen i Göteborg. Det finns mycket goda förutsättningar att samla partiet. Men vi måste vara tydliga med vad vi enades om.

Trötta, lyckliga och direkt fokuserade på nästa viktiga uppgift i sitt politiska eller fackliga värv. Det var nog känslan hos de flesta kongressombud när man efter fem extremt långa kongressdagar vaknade på måndagsmorgonen.

Många hade nog velat ta någon eller några dagar för att reflektera över vad vi beslutade och upplevde på partikongressen. Det är svårt att få perspektiv när man befinner sig mitt i själva kongressförhandlingarna. Men jag vet att många kommunalråd, riksdagsledamöter och fackliga knappast har möjlighet att ta några dagars kompledigt direkt efter kongressen. Det handlar för många om att direkt ta tag i den där budgetpresentationen, riksdagsfrågan eller förhandlingen som behöver hanteras.

Det gäller inte minst Magdalena Andersson, som givetvis när detta skrivs (dagarna direkt efter kongressen) har fullt fokus på den stundande regeringsbildningen. Samtal och förhandlingar med Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet. För att säkra att vi inte får en mörkblå högerregering.

första gången sedan 1969 som en partiledare valdes på en ordinarie kongress

Men låt oss ändå stanna upp en stund. Och hålla fram det kanske viktigaste som hände på partikongressen: valet av Magdalena Andersson till ny partiordförande. Det var första gången sedan 1969 som en partiledare valdes på en ordinarie kongress. Då var det Olof Palme. Många i partiet kände med rätta att det var historiskt.

Valet av Andersson har sannolikt skapat en del oro och nervositet bland högerpolitiker och -debattörer. Andersson har redan visat att hon har förmåga att vinna debatter mot Ulf Kristersson.

kraftfull balans mellan trovärdigt ansvarstagande för både ekonomi och klimat, brinnande vänsterhjärta och verklighetsförankrat klarspråk

Men valet av Andersson innebär också att Socialdemokraterna har fått en partiledare som har förmåga att hitta en otroligt stark och kraftfull balans mellan trovärdigt ansvarstagande för både ekonomi och klimat, brinnande vänsterhjärta och verklighetsförankrat klarspråk. Det är både ordning och reda i de offentliga finanserna, stark kritik av vinster i välfärden och tydligare krav för att bryta segregationen och knäcka gängbrottsligheten. De – vid sidan av skarven (fråga inte…) – mest citerade orden under kongressen var ”vi säger som det är, och gör det som krävs”.

Det är en naturlig del av Magdalena Anderssons ”no bullshit”-inställning till politiken som vi lär få se mer av. Det är ingen hemlighet att jag delar Anderssons syn på den ekonomiska politiken, prioriteringarna kring segregation, klimat och vinster i välfärden. Och mycket, mycket annat. Nu har hela partiet enats bakom henne – även de som har ägnat de senaste åren åt att kritisera Socialdemokraternas politik på centrala områden. Och partiet har lagt fast en stark politik.

mycket goda möjligheter att samla partiet inför nästa års valrörelse

Det här gör att det nu finns mycket goda möjligheter att samla partiet inför nästa års valrörelse. Det är mycket välkommet. Vi behöver möta väljarna tillsammans, och ha fokus på valdagen. Då står inte valet mellan olika betoningar inom socialdemokratin, utan mellan högerns politik för ökade klyftor och socialdemokratins politik för bättre välfärd, fler jobb, knäckt segregation och räddat klimat.

Men det är också viktigt att vara tydlig med vad det är vi har enats om. Det gäller inte minst den ekonomiska politiken. För det är viktigt att betona att partikongressen bekräftade den finanspolitik som Magdalena Andersson har drivit i många år:

  • Reformutrymme skapas genom att fler är i arbete och vi får en hållbar tillväxt som genererar ökade skatteintäkter. Det innebär även tydliga krav på att den som kan arbeta också ska göra det.

viktigt för att inte kommande generationer ska få ärva stora statsskulder

  • Ordning och reda i de offentliga finanserna är en förutsättning för – inte ett hot mot – att kunna satsa mer på välfärden och klimatet. Det är också viktigt för att inte kommande generationer ska få ärva stora statsskulder. De kommer att ha sina behov av reformutrymme när det är deras stund på jorden.
  • Det finanspolitiska ramverkets betydelse bekräftades: ”Det finanspolitiska ramverket är grundläggande för att säkerställa ordning och reda i finanserna, men det ger också stort handlingsutrymme för åtgärder vid kris och nedgångar i ekonomin.”
  • Stegvis anpassning av ramverket. Den linje som Socialdemokraterna har haft länge, att ramverket behöver ses över utan att rivas upp, bekräftades. Det är ingen ny linje, men att partiet vill göra det så snart som möjligt är en självklarhet, men förtydligades nu. Det är dock inget som Socialdemokraterna kan besluta om själva. En central poäng med ramverket är att det bygger på en blocköverskridande överenskommelse. Om en part unilateralt och påtagligt bryter mot det, så faller det. Det primära syftet med ramverket är att ersätta dagens låga överskottsmål med ett balansmål. På så vis frigörs viktigt reform- och investeringsutrymme. Till det kom att partistyrelsen redan i motionsutlåtandena flaggade för att man även kan tänka sig att se över skuldankaret, ett borgerligt påfund som inte riktigt fyller någon avgörande funktion. Det är inget som socialdemokratin har velat ha från början. Att justera det ändrar inte heller den socialdemokratiska grundsynen på finanspolitiken, som dock alltid justeras och anpassas för att möta dagens och morgondagens utmaningar.

Socialdemokratiska regeringar har aldrig – med undantag av samlingsregeringen under Andra världskriget – ökat statsskulden

  • Balansmål – inte driva mot underskott. Socialdemokratin har alltid varit en garant för att staten inte ska bygga upp stora underskott. Därför har kravet varit just ett balansmål – inte att låta stora och löpande underskott leda till ökad statsskuld. Socialdemokratiska regeringar har aldrig – med undantag av samlingsregeringen under Andra världskriget – ökat statsskulden. Välfärdssamhället byggdes inte på ett skuldberg. Den linjen bekräftades givetvis också av denna partikongress.
  • En sammanhållen budget – inte uppdelad på investerings- och driftsbudgetar. Förslaget om att staten skulle dela upp budgeten på en investeringsbudget (som skulle få gå med stora, långvariga och ständigt ökande underskott) och en driftsbudget där man skulle ha balans röstades tydligt ned av partikongressen. En sådan bokföringsmodell påverkar det offentliga sparandet, men skapar över tid inte mer resurser till välfärden. Anledningen till att kommunerna kan göra så, men inte staten, är att kommunerna alltid kan vända sig till staten om det vill sig illa. Staten har ingen annan att vända sig till, och behöver därför ha ett annat förhållningssätt till lånefinansiering.
  • Fortsatt öppenhet för viss, begränsad, lånefinansiering. Trots en i grunden mycket stram syn på omfattande lånefinansiering, så har Socialdemokraterna redan sedan tidigare partikongresser varit öppna för att acceptera viss begränsad lånefinansiering av enskilda viktiga projekt. Formuleringen vid denna partikongress avgränsade denna eventuella möjlighet ytterligare: ”Vi är även öppna för att lånefinansiera vissa strategiska infrastrukturprojekt med stor klimatnytta.” Den formuleringen är noga avvägd:
    • ”öppna för” innebär inget löfte om att alltid gå in med skattemedel. Det innebär att man kan göra det, och handlar mer om att skapa viss handlingsfrihet.
    • ”vissa strategiska” innebär ett fåtal, men viktiga, infrastrukturprojekt. Inte andra investeringar. Och inte alla projekt, som Reformisternas förgrundsgestalt så sent som dagen innan beslutet krävde. Han sa i TV4 att staten borde låna till hela infrastrukturpropositionens 800 miljarder kronor.
    • ”med stor klimatnytta” innebär att flera stora infrastrukturprojekt inte kan räkna med lånefinansiering om Socialdemokraterna får bestämma. T ex har många vägprojekt och höghastighetsbanorna en högst tveksam klimatnytta på sista raden. De har andra fördelar, som t ex att utvidga arbetsmarknadsregionerna. Om och när det blir någon lånefinansiering av infrastrukturprojekt, så är det viktigt att de har en tydlig klimatprofil.
  • Nej till en ny, statlig, investeringsbank – men ja till att använda de svenska, nordiska och europeiska offentliga kreditgivare som redan finns för att stärka tillgången till kapital för klimatomställningen. Kreditgarantier kan spela en mycket viktig roll för att dela på risken med marknadsaktörer – men är något helt annat än att skicka hela notan till våra barn och barnbarn. Poängen är att trycket på marknaden måste upprätthållas, så att de tar de största kostnaderna för klimatinvesteringarna. Det gör de också. Tack vare att den S-ledda regeringen har haft hårda krav och regleringar. Nu får man extra skjuts genom att Magdalena Anderssons löfte om gröna kreditgarantier på 100 miljarder kronor – utan att hota ramverket eller ordning och reda i de offentliga finanserna.
  • En stor skattereform. Dagens skattesystem har drygt 30 år på nacken. Det har många brister och är ihålig som en schweizerost. Framför allt är det inte tillräckligt rättvist. Socialdemokraterna bekräftade därför den linje som har funnits länge – som som till och med skrevs in i Januariavtalet: att man vill se över skattesystemet för att öka jämlikheten och stärka välfärdens finansiering.

Partikongressen röstade mycket tydligt nej till motionen från Reformisterna om att återinföra en fastighetsskatt

  • Nej till fastighetsskatt. Partikongressen röstade mycket tydligt nej till motionen från Reformisterna om att återinföra en fastighetsskatt. Det må vara en intressant idé för tankesmedjor och inom ekonomiska teori – men väljarna gillar den inte. Socialdemokraterna ska inte behöva föra en hel valrörelse på defensiven, där man i tre-fyra olika led ska förklara för folk varför något sådant inte skulle göra att de behöver lämna hus och hem. Det skulle skymma allt annat positivt som Socialdemokraterna vill gå till val på.
  • Ja till höjda skatter på kapital. De ökade klyftorna de senaste årtiondena beror inte minst på att den rikaste en procenten har ökat sina kapitalinkomster extremt mycket. Det finns stora orättvisor i detta. Därför var det mycket bra och självklart att bekräfta det som Magdalena Andersson har sagt länge: vi behöver kunna höja skatten på kapital. Det var ingen eftergift till någon. Det är sedan länge en självklar inriktning för alla socialdemokrater.

Partikongressen fattade en mängd olika beslut. Men helheten är viktigast. Man kan vara nöjd om man har fått in någon skrivning. Jag och mina delegationskamrater fick till exempel in en skrivning och att minska möjligheter till skatteundandragande och aggressiv skatteplanering i riktlinjerna. Det är vi extra stolta och glada över. Men framför allt är vi nöjda över helheten.

kan Reformisterna glädjas åt kongressbesluten på den ekonomiska politiken? Ja!

Så, kan Reformisterna glädjas åt kongressbesluten på den ekonomiska politiken? Ja! Alla på partikongressen kan med rätta känna sig både stolta och nöjda över de politiska riktlinjer som nu har antagits. Även om man inte fick med det som man hade hoppats på. För det här är riktigt bra socialdemokratisk politik, som alla kan ställa sig bakom.

Nu är debatten avslutad. Klubban har fallit. Nu kan fler inspireras av Reformisternas ordförande Markus Kalifatides agerande på partikongressen. Trots att de inte fick igenom den ”nya ekonomiska politik” som de har drivit hårt i tre års tid, så ställde sig han och övriga reformister på partikongressen bakom skrivningarna om den både ansvarsfulla och ambitiösa traditionella ekonomiska politiken, ”Magdalena Anderssonlinjen”.

nu är det fajten mot högern som gäller

Och markerade klokt ett tydligt skifte: nu är det fajten mot högern som gäller. Nu handlar det om att visa väljarna skillnaden mellan Socialdemokraternas ambitiösa politik för vanligt folk – och högerns politik för ökade klyftor. Tillsammans. Så ned med yxorna. Fram med piporna. Ställ vagnarna i en ring. Därute finns motståndarna – inte inom de egna leden.

Och ja, det kommer även undertecknad att rikta in sig på. Men jag kommer aldrig sluta säga som det är – eller göra det som krävs!