Daniel Färm: 2024 avgörs S framtid
2024 avgörs socialdemokratins framtid, menar Daniel Färm.
2024 blir ett avgörande år för svensk socialdemokrati. Utifrån en uppdaterad samhällsanalys av den brytningstid vi lever i ska ett antal reformförslag och ett nytt partiprogram tas fram. I juni avgörs det viktiga valet mellan högerradikal populism och socialdemokratisk progressiv realism. Och i höst är det mindre än halva mandatperioden kvar innan svenska väljare kan ge Socialdemokraterna förnyat förtroende att väcka framtidstro, öka rättvisan och stärka demokratin. Men det förutsätter att partiet lär av historien, fokuserar på samhällsproblemen, är tydligt med att man är till för de breda löntagargrupperna och fullt ut förstår de svenska högerpartiernas radikalisering och makthunger.
Svensk socialdemokrati har kanske inte alltid varit riktigt så usla som såväl interna som utomstående kritiker ibland har velat hävda.
partiet har allt för ofta tappat problemformuleringsprivilegiet
Men partiet har allt för ofta tappat problemformuleringsprivilegiet.
Ibland har parlamentariska realiteter lagt krokben. Centerpartiet och Liberalerna har fått stoppa alla inskränkningar av marknadsstyrningen av skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Och klimatpolitiken har outsourcats till Miljöpartiet.
Ibland, som under 1990-talets saneringspolitik och efter regeringen Reinfeldts stora skattesänkningar och söndertrasade trygghetssystem, har det snarare sakats finanspolitiska förutsättningar att stärka välfärd och minska klyftor i tillräcklig utsträckning.
Visst visade Socialdemokraterna på både handlingskraft och beredskap att ompröva hittillsvarande politik under flyktingkrisen, pandemin den pågående säkerhetspolitiska krisen.
partiet har inte lyckats minska inkomstklyftorna
Men faktum kvarstår: partiet har inte lyckats minska inkomstklyftorna eller på allvar komma till rätta med bristerna inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Var sjunde elev blir inte behörig till gymnasieskolan. Vården och omsorgen har svårt att både rekrytera nya och behålla gamla anställda. De närmaste åren behöver Sveriges kommuner och regioner anställa hisnande 410 000 personer. Och i tre av fyra kommuner visar statistik från SCB att andelen hushåll med låg ekonomisk standard ökar. Inte heller har partiet lyckats bryta segregationen eller stoppa gängkriminaliteten. Visst har vissa andra partier ett betydligt större och fortsatt ansvar för dessa problem. Men Socialdemokraterna har också anledning till viss självkritik.
Inte heller har socialdemokratin förmått skydda centrala delar av den svenska demokratiska modellen. Nu tvingas man se på när den SD-styrda regeringen skär ned på demokratistöd och internationell solidaritet via biståndet – liksom en levande och fri folkbildning som rustar demokratiska medborgare. Nu får socialdemokratin betrakta hur högerpartierna via det nya ”mediedödssystemet” aktivt monterar ned den för demokratin så viktiga mångfalden av fria och oberoende nyhetsmedier både lokalt och nationellt. Och Socialdemokraterna kan inte göra mycket mer än att protestera när sverigedemokrater och moderater släpper all demokratisk heder och använder staten för att slå mot oppositionspartiers möjligheter att finansiera sin verksamhet på samma sätt som andra idéburna och medlemsstyrda organisationer i Sverige: via lotteri.
Så ja, det är svårt att överskatta betydelsen av att socialdemokratin nu genomför en gedigen förnyelse av både samhällsanalys och reformförslag som utan att vara vare sig fras- och plakatradikala eller ohållbara är såväl modiga som relevanta.
vktigt att partiet inte tappar fokus på just problemetableringen
Den förnyade samhällsanalysen har letts av Lawen Redar, Mattias Vepsä, Niklas Karlsson, Anna-Caren Sätherberg, Teresa Carvalho, My Alnebratt, Amalia Rud Pedersen, Fredrik Olovsson, Björn Wiechel, Lars Isacsson och Annika Strandhäll. När de nu fortsätter med framtagandet av ett antal reformförslag är det viktigt att partiet inte tappar fokus på just problemetableringen. Det är vanskligt att direkt kasta sig ned i verktygslådan.
Socialdemokratin är mästare på att snabbt ta fram olika förslag på lösningar på aktuella samhällsproblem. Det är hedervärt. Men på resan tappar man allt för ofta många väljares medvetande om och gedigna förförståelse för de samhällsproblem som man försöker adressera. Att inte lyckas hålla i problemfokus också när konkreta förslag presenteras, skapar ofta en allt för teknisk diskussion om olika reformförslags genomförbarhet och finansiering. Sådana politiska diskurser saknar ofta det tryck som äkta upprördhet över samhällsproblem skapar. Att överge den samhällskritiska grund som faktiskt har fått stå i fokus den senaste dryga månaden vore därför olyckligt. Politik handlar ibland om att tjata – och alltid om att hålla i problemetableringen.
Därför kommer vi på Aktuellt i Politiken under våren att fortsätta spegla, granska, debattera och lyssna in arbetsgruppernas viktiga samhällsanalyser. I tidningen – men också i den nya S-podd som är tänkt att starta om drygt en månad. Håll utkik efter den!
Men det är också välkommet att arbetet med att ta fram ett nytt partiprogram kommer att ha dessa förnyade samhällsanalyser som en central utgångspunkt. Ett nytt partiprogram kommer att ha mycket stor betydelse för många av socialdemokratins vägval under det kommande decenniet.
Socialdemokratin behöver även bli ännu bättre på att förstå den radikalisering och makthunger som präglar de politiska huvudmotståndarna
Och ändå räcker det inte. Socialdemokratin behöver även bli ännu bättre på att förstå den radikalisering och makthunger som präglar de politiska huvudmotståndarna. Det är lika farligt att underskatta de svenska högerpartierna som att göra dem till huvudrollsinnehavare.
Det bästa motståndet är att fokusera på samhällsproblemen – och visa på kontrasten mellan den egna väl underbyggda samhällsanalysen och hur högerpartierna snarare förvärrar problemen.
Däri ligger vägvalet för Sverige 2024, 2026 – och framåt.
Daniel Färm är politisk redaktör
