Daniel Färm: 10 saker under 2023 som avgör svensk politiks framtid

Men efter denna eftervalsfas, så träder en för framtiden ofta minst lika intressant fas in. Val vinns sällan i grunden under själva valrörelserna. Inte heller är året före ett val alltid helt avgörande. Då läggs förvisso politiken som partierna går till val på fast på kongresser, landsmöten och stämmor. Men de stora politiska ställningstagandena, positionerandet och strategiska vägvalen sätts relativt ofta de två åren efter ett val. Det innebär att 2023 och 2024 är mycket formativa år för partierna och politiken. Nu avgörs grundförutsättningarna för valet 2026.

Under 2023 kommer flera beslut, besked och utvecklingar av partierna och politiken att ha avgörande betydelse för valet 2026:

1. Högerregeringens fortsatta hantering av hushållens ökade kostnader. Än så länge har högerregeringen försökt skylla de ökade kostnaderna för el, bensin, bolån och livsmedel på Socialdemokraterna. Den taktiken tycks inte vinna gehör hos väljarna, som normalt sett vill ha en regering som tar ansvar, agerar kraftfullt i kris och inte skyller ifrån sig. Om regeringen i stället börjar leverera kloka och väl avvägda stöd till hushållen, så kan kritiken komma att dämpas. Men det tappade förtroendet för högerpartierna efter de brutna vallöftena och uppenbara vallögnerna i en mängd ”plånboksfrågor” är inget som återuppbyggs på en dag.

en regering som tappar så kraftigt i opinionsstöd redan från början kan få svårt att återhämta sig

2. Förtroendet för högerregeringen efter den katastrofala starten och den omfattande svekdebatten. Den SD-styrda högerregeringens har sjunkit rejält i olika förtroendemätningar. Nu är det lång tid kvar till nästa val, så det går absolut inte att dra några slutsatser om hur det går i valet 2026. Men en regering som tappar så kraftigt i opinionsstöd redan från början kan få svårt att återhämta sig tillräckligt. Oppositionen får momentum, och regeringssamarbetet ifrågasätts av allt fler. På sikt – men sannolikt inte under 2023 – kan detta göra att marken börjar gunga under Kristerssons fötter.

3. Centerpartiets nya partiledare och strategiska vägval. Annie Lööfs efterträdare behöver göra ett avgörande strategiskt vägval: att fortsätta närmandet till Socialdemokraterna och bädda för en ny form av rödgrön regering efter 2026. Eller att släppa det hårda avståndstagandet mot Sverigedemokraterna, och gå samman med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Det börjar minst sagt bli trångt i högerhörnet i svensk politik, så vad Centerpartiet skulle vinna på att svika viktiga principer är högst oklart. Men om så skulle ske, så skulle kannibalismen mellan högerpartierna bli brutal – och Socialdemokraterna skulle öka ännu mer i opinionen.

Samtidigt behöver en ny centerledare inta en mer öppen och konstruktiv grundsyn på förutsättningarna att samarbeta med Vänsterpartiet. Väljarna uppskattade inte att Centerpartiet skapade sådana låsningar gentemot ett parti som både Moderaterna och Kristdemokraterna kunde samarbeta med.

orkar Jimmie Åkesson, som har suttit längst av alla partiledare i Sverige, fortsätta ytterligare sju-åtta år

4. Sverigedemokraternas nya roll. Hur tar Sverigedemokraternas gamla och nya väljare emot partiets nya roll, med extremt stort inflytande över regeringens politik – men ändå utanför det absoluta ansvarstagandet? Drabbas de av väljarnas missnöje med högerregeringens svek och misslyckanden – eller lyckas de ducka ansvarsutkrävande? Men också motsatt: hamnar Sverigedemokraterna i skymundan när regeringens ministrar kliver fram och dominerar medierapporteringen på högersidan? Vad händer med Sverigedemokraternas stöd till den moderatledda regeringen om partiet får ta hårt stryk i opinionen på grund av missnöje med Ulf Kristersson och regeringens politik.

Och orkar Jimmie Åkesson, som har suttit längst av alla partiledare i Sverige, fortsätta ytterligare sju–åtta år – vilket man behöver vara beredd på om man satsar på att sitta i regering nästa mandatperiod. Eller har han vett nog att sluta när partiet är på topp?

5. Socialdemokraternas partilednings och skuggministrars förmåga att inta en tuff men seriös oppositionsroll. Under 2023 kommer det nya politiska landskapet att sätta sig för alla inblandade. Då kommer både politiska besked eller ställningstaganden och enskilda talespersoner att ta stor plats i debatten. Men än så länge vet vi inte exakt vilka. Vad vi däremot vet, är att stödet för Socialdemokraterna har ökat kraftigt sedan valet. Rätt hanterat kan oppositionsrollen bidra till en fortsatt mycket stark ställning hos väljarna. Sedan gäller det att hålla i ett sådant försprång ända fram till valdagen.

hur Kristersson lyckas med det svenska EU-ordförandeskapet våren 2023 kan påverka hans ställning

6. EU-ordförandeskapets påverkan på Ulf Kristerssons roll som statsminister. 2001 vände det på allvar för Göran Persson, som sedan han tog över efter Ingvar Carlsson hade arbetat i motvind. Just det året var dock Sverige ordförande i EU. Mycket annat spelade så klart in. Men EU-ordförandeskapet gjorde Persson mer folkkär och något av en landsfader. 2023 är Sverige återigen ordförande i EU. Förutsättningarna för att Ulf Kristersson ska bli en folkkär statsman som kan åtnjuta bred respekt bland både väljare och politiker är dock betydligt mer begränsade. Ändå kan just hur Kristersson lyckas med det svenska EU-ordförandeskapet våren 2023 påverka hans ställning under resten av mandatperioden.

7. Turkiets besked om den svenska Natoansökan. 23 juni 2023 är det val i Turkiet. Då avgörs om nuvarande presidenten Erdogan ska sitta kvar i ytterligare fem år, eller om en mindre auktoritär och samarbetsinriktad president och regering tar över. Fram till valet är det mycket lite som talar för att Turkiet kommer att godkänna en svensk Natoansökan. Erdogan anser sig gynnas av att offentligt kunna köra med och pressa Sverige – som länge har riktat kritik mot Turkiets brott mot de mänskliga rättigheterna och krig mot kurderna. Men han skulle inte heller ha något emot att stämningen mellan länderna förvärrades. Då skulle han kunna höja tonläget och vinna ökat stöd bland nationalistiskt sinnade väljare.

För den svenska regeringen handlar det om en svår balans: å ena sidan är det viktigt att inte bli en ”nyttig idiot” i den turkiska valrörelsen. Å andra sidan tar anseendet stryk varje gång Erdogan förolämpar Sverige eller ställer orimliga krav – som svenska ministrar bemöter på ett undfallande sätt. Mycket talar för att Turkiet/Natofrågan kommer att påverka regeringen Kristersson negativt fram till valet i juni. Därefter, om Turkiet då säger ja till den svenska Natoansökan, kan det bli en rejäl framgång för högerregeringen. En framgång som i så fall rimligtvis bör delas med Socialdemokraterna. Om och när vi väl kommer dit…

8. Kriget i Ukrainas påverkan på Sverige. Hur Putinrysslands fruktansvärda anfallskrig mot Ukraina utvecklas under 2023 kan påverka också svensk politik. En positiv utveckling – fred via vapenvila och i allra bästa fall regimskifte i Moskva – är givetvis i första hand viktigt för Ukraina och landets hårt prövade befolkning. För länderna i Väst skulle en fred vara mycket välkommet – och kunna innebära vissa ekonomiska lättnader och ökad politisk stabilitet.

Om kriget däremot förvärras så drabbas återigen givetvis Ukrainas befolkning mest. Men en sådan försämring skulle även riskera att få mer långtgående konsekvenser för länder som Sverige. De direkta eller indirekta hoten mot Sverige rent militärt kan försätta oss i en krigsliknande situation. Då vore det lämpligt och rimligt med en samlingsregering. Men det skulle även riskera att påverka svensk ekonomi och svenska hushåll negativt. Det kan i sig påverka svenska väljares uppfattning om vart samhällsutvecklingen är på väg. Det kan också leda till krav på ytterligare satsningar – både på försvaret och på stöd till hushållen. Om Kina dras in i kriget eller sanktionerna riskerar vi att få en global handelskonflikt som skulle få mycket långtgående konsekvenser på tillgången på viktiga varor.

klimatminister Romina Pourmokhtari (L) har fått hård och berättigad kritik

9. Klimatförändringarnas utrymme och plats i debatten. Om den politiska debatten i Sverige återigen kommer att handla om hur akut klimatomställningen är, så ligger högerregeringen illa till. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari (L) har fått hård och berättigad kritik för att vägra erkänna att högerregeringen har rejält sänkta klimatambitioner, och driver en politik som har en direkt negativ påverkan på klimatet. Ökat fokus på denna fråga kan bli ett rejält bekymmer för den SD-styrda regeringen Kristersson – och en möjlighet för oppositionspartierna.

10. Hur det oväntade hanteras. Den som i början av januari 2020 hade skrivit att Sverige och världen skulle genomgå den värsta krisen i mannaminne, med extremt omfattande restriktioner och inskränkningar i människors frihet hade antagligen mötts av omfattande skepsis. Men just förmågan att hantera kriser kan både lyfta och stjälpa regeringar. Tsunamikatastrofen 2004 skadesköt regeringen Persson rejält.

Å andra sidan bidrog hanteringen av pandemin 2020–2022 till att stärka förtroendet för de socialdemokratiskt ledda regeringarna. Vad 2023 har för oväntat i sitt sköte vet vi inte. Tvingas ministrar eller partiledare att avgå? Får regeringen hård kritik för någon skandal? Inträffar någon stor omvärldshändelse som på djupet påverkar dynamiken i svensk politik? Inget av detta vet vi i dag. Men vi vet att framtiden sällan blir exakt som man har tänkt sig.

Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken