Daniel Andersson: Vi måste tänka på framtiden trots ett nytt ”nu”

Oftare än vanligt slås jag av tanken vad det är vi gör, i spåren av de kriser vi genomgått. Vi delar ut direktstöd till hushållen för att klara höjda elpriser och bränslekostnader, vi levererar snabba lösningar i form av sänkta skatter.

Myndigheter får pengar från en dag till en annan för att klara exceptionella situationer. Vi löser problem snabbt, tack vare de stabila system vi byggt upp under lång tid.

Jag tänker också på om det verkligen är den som skriker högst som ska ha mest? Är inte själva tanken med solidaritet att den som behöver något mest ska ha det? Och att vi ska ha det där golvet av samhällsstöd som vi slagits så länge för. 

De åtgärder som vi socialdemokrater gått fram med i riksdagen, ger stöd till alla. Gammal som ung, fattig som rik. Och jag stödjer det fullt ut, hur det nu än är blir det nog mest rättvist. Men vi har inte plötsligt mer pengar i vår plånbok, det som ska betalas ut tas från vårt gemensamma kapital som vi alla samlat ihop i statskassan. Och det är då jag tänker, vart tog tandvårdsreformen vägen?

För även om det nu är kris på kris, och så många ”första gången sedan…” så jag inte längre kan räkna det så måste vi fortsätta driva de socialdemokratiska frågorna. De som våra väljare och våra medborgare känner igen sig i. Den tid vi nu lever i kommer vi ta oss ur. Och då ska vi också leva, inte bara överleva. 

Men vi har inte plötsligt mer pengar i vår plånbok, det som ska betalas ut tas från vårt gemensamma kapital som vi alla samlat ihop i statskassan. Och det är då jag tänker, vart tog tandvårdsreformen vägen?

Effekterna kan vi inte ens förutse, det kommer finnas ett tydligt ”före” och ett ”efter”. Och när ”efter” kommer, ja, då ska vi fortsätta arbetet med att stärka välfärdsstaten Sverige. Då är det tandvårdsreformen. Att bli världens bästa land för hbtq+personer. Det är stärkta pensioner för de som jobbat ett helt liv. 

Vi har en klimatkris som stundar, och om vi ska få med de unga väljarna får vi inte tappa bollen. Hemma hos mig i Frövi ska vi odla jätteräkor och tomater miljövänligt som en effekt av satsningar på bruket. Alla hugger i för att minska klimatpåverkan, och allt vi kan göra i Sverige i stället för i regnskogen är bra. 

Vi har en klimatkris som stundar, och om vi ska få med de unga väljarna får vi inte tappa bollen.

Och om de frågorna ska kunna fortsätta växa och vara verklighet kan vi inte glömma dem ens i kristider. Vi kan inte ge våra biståndspengar till inrikesmyndigheter. Vi kan inte tömma kassorna. Vi kan inte tappa fart i framtidsfrågor. Vi får inte glömma bort framtiden bara för att vi står mitt i ett helt nytt nu.

Daniel Andersson är förbundsordförande HBT-Socialdemokrater