Dags för ett Europaförsvar som kan avskräcka

USA har på bara några veckor tappat det förtroende som i över 70 år har varit en grund för såväl den transatlantiska länken som den regelbaserade världsordningen. Grannländer och allierade har hotats. Tvivel har såtts om alliansförpliktelser. USA har öppet börjat agera tillsammans med – inte mot – Putinryssland. Trump och hans mobbare har verbalt och politiskt attackerat Ukraina gång på gång. Och USA har inlett handelskrig med i princip hela omvärlden, inklusive EU och Kina.

går inte längre att lita på USA

Det går inte längre att lita på USA. Landet har i praktiken tagits över av en högerradikal sekt och maktarroganta superrika techoligarker.

Det är nu därför dags att stärka Europasamarbetet, inte minst utrikespolitiskt, handelspolitiskt, ekonomiskt – och militärt.

Svensk socialdemokrati har på flera sätt pekat på vikten av ett stärkt Europasamarbete till skydd för demokrati och oberoende: från S-studenters ja till ett EU-försvar 2004 – via 2022 års omvärdering av svenskt Natomedlemskap och SSU:s farväl till den militära alliansfriheten till förmån för ett EU-försvar – till fjolårets EU-valrörelse, där vikten av Europasamarbetet betonades särskilt.

inte begränsas till EU

När Europa stärker det egna ansvaret för sitt försvar får det dock inte begränsas till EU. Nato – med eller utan USA – är under åtminstone en tid framöver fortfarande den organisation som är bäst anpassad för att avskräcka Putinryssland. Storbritannien, Norge, Island och länder på Balkan är och bör vara en del av den europeiska säkerhetsgemenskapen. Liksom Ukraina. Och Turkiet. President Erdoğan behöver visa på en betydligt större respekt för demokrati och mänskliga rättigheter samt andra länders behov. Samtidigt har landet stöttat Ukraina, håller på att sluta fred med kurderna, och spelar onekligen en avgörande roll geopolitiskt. Europa har mer att tjäna på att låta Turkiet ingå i en europeisk försvarsgemenskap än på att stöta bort landet.

Att bygga upp en tillräcklig europeisk avskräckningsförmåga är dock kantad av flera utmaningar:

Europas försvar påverkas påtagligt av utgången av kriget i Ukraina

1. Det tar tid att ta igen årtionden av försummelser. Om både EU-länderna och Storbritannien nu kraftsamlar som aldrig förr så kan en återupprustning gå snabbare än vad många tror. Men det måste finnas vapen och råmaterial att köpa, liksom en utbildad organisation som kan använda dem.
2. Ukraina. Europas försvar påverkas påtagligt av utgången av kriget i Ukraina. Ukrainas säkerhet behöver garanteras, och landet behöver ingå i en europeisk säkerhetsgemenskap. Om Trump tvingar fram en orättvis fred baserad på omfattande eftergifter är risken dock stor att Putin bara har lärt sig att aggression lönar sig.
3. Kärnvapen. Europa saknar idag den yttersta avskräckningen: ett trovärdigt och tillräckligt kärnvapeninnehav. Putinryssland har 14 gånger så stor kärnvapenarsenal som Frankrike och Storbritannien. Att ta igen det försprånget sker inte över en natt. Därför behöver uppbyggnaden av en egen europeisk kärnvapenavskräckning ske stegvis och över tid. Om inte Trump kan tänka sig att sälja delar av USA:s kärnvapen i Europa till sina europeiska allierade, behöver USA:s kärnvapenparaply upprätthållas tills en tillräcklig egen europeisk kapacitet har uppnåtts.

I slutänden finns dock ingen återvändo: ett stärkt militärt Europasamarbete är nödvändigt. Vi måste bryta vårt beroende av USA. Men det kommer att ta tid. Det kommer att kosta. Och det får inte begränsas till EU.

Daniel Färm är politisk redaktör