Dags att återta kontrollen över medieutvecklingen

Under 1900-talet fanns det i Sverige sammanlagt cirka 69 dagstidningar som ägdes och drevs av arbetarrörelsen – framför allt lokalt. Det byggde på en insikt om massmedias betydelse för människors uppfattningar om det samhälle de levde i. Om arbetarrörelsens medlemmars villkor eller orättvisorna i samhället osynliggjordes, så skulle det bli svårare att vinna gehör för fackliga och politiska krav för att komma till rätta med problemen. Bland arbetarrörelsemedias chefredaktörer fanns August Palm, Hjalmar Branting, Rickard Sandler, Per-Albin Hansson, Gustav Möller, Sven Aspling, Enn Kokk, Peter Hultqvist, Bosse Bernhardsson och Anne-Marie Lindgren.

Idag finns det bara 9 lokala nyhetstidningar med socialdemokratiska ledarsidor kvar

Sedan 1980-talet har den ena tidningen efter den andra antingen lagts ned eller köpts upp av de stora kommersiella mediebolagen. 1992 gick tidningskoncernen A-pressen i konkurs, och för 25 år sedan lades den största helt arbetarrörelseägda tidningen, Arbetet (i Skåne och Göteborg), ned. Så sent som vid årsskiftet 2024/25 lades anrika tidningen Folkbladet i Norrköping ned. Idag finns det bara 9 lokala nyhetstidningar med socialdemokratiska ledarsidor kvar. Samtliga ägs dock av de stora kommersiella mediebolagen, som även äger den borgerliga förstatidningen på orten (i Norrbotten är NSD dock fortfarande är förstatidning). I några av dem har arbetarrörelsen lokalt eller nationellt kvar ett ägande på 9 procent. På så vis har man fortfarande inflytande över den som ska leda den oberoende socialdemokratiska ledarsidan. Men även dessa är i många fall hårt pressade. Förra året gjordes Dala-Demokratens och Länstidningen Östersunds digitala utgivning om till enbart opinionssajter.

LO-sfärens förbundstidningar och Arbetet (f d LO-tidningen) spelar förvisso fortfarande en viktig roll. De riktar sig dock primärt till medlemmar och förtroendevalda, och anses inte vara nyhetstidningar av dagspresskaraktär. De är inte prenumererade och till skillnad från dagspressens tidningar vare sig söker eller uppbär de mediestöd. Fram tills nu har det de senaste åren faktiskt bara funnits en enda av arbetarrörelsen helägd allmän nyhetstidning: Aktuellt i Politiken.

Men nu startas ännu en arbetarrörelseägd nyhetstidning: Skånes Folkblad. Det är nio LO-förbundsavdelningar i Skåne som har gått samman som ägare av tidningen, som kommer att ha daglig nyhetsrapportering på nyhetssajten samt en papperstidning varje månad. AiP Media har anlitats för att förbereda och ansvara för utgivningen – men utan vare sig ansvar för eller inflytande över det redaktionella innehållet. På sikt kommer även det ansvaret att lämnas över till en lokalt förankrad ledning. Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk, och tidningens beteckning är progressiv.

Skånes Folkblad är vare sig en konkurrent till eller lokal edition av Aktuellt i Politiken

Skånes Folkblad är vare sig en konkurrent till eller lokal edition av Aktuellt i Politiken – utan en självständig tidning med andra ägare än AiP. Tidningen kommer att fokusera på lokal nyhetsförmedling om det som händer i Skåne och dess 33 kommuner – på ett sätt som Aktuellt i Politiken aldrig skulle kunna göra. Även ledarsidan kommer primärt att utgå från frågor som är relevanta lokalt och regionalt. Syftet är framför allt att låta fler perspektiv, fler frågor och fler röster lokalt komma fram i både nyhets- och opinionsjournalistiken – men på olika sätt. Att Skåne nu får en röd ledarsida är verkligen på tiden. Samtliga lokaltidningar i Skåne har fram tills nu ägts av Bonnier, och samtliga har haft borgerliga ledarsidor.

Men det viktigaste är ändå att man på nyhetsplats enligt chefredaktören ska säkerställa att det som händer i Skåne inom områden som arbetsliv/arbetsmarknad, samhällsekonomi, välfärd, folkrörelser, kultur med mera inte är underrapporterade. Tidningen ska även se till att vanliga löntagares perspektiv, klyftorna i samhället och andra angelägna samhällsproblem får den uppmärksamhet som de förtjänar.

Skånes Folkblad kommer enligt chefredaktören Anders Malmström även ta sitt uppdrag att granska makten på allvar – både den politiska makten (oavsett färg, men i Skåne är de flesta kommuner och regionen styrda av moderater och/eller sverigedemokrater) och den ekonomiska makten. Allt detta kommer att ske inom ramen för det redaktionella oberoendet och journalistiska principer om aktualitet, relevans, att skilja på ”news and views”, konsekvensneutralitet och objektivitet som styr en riktig nyhetstidning.

Det är arbetarrörelsen och andra folkrörelser som har brustit i initiativ. Tills nu.

Problemet med de stora kommersiella mediehusens dominans och den borgerliga hegemonin över opinionsjournalistiken är inte att Bonnier, Stampen eller NTM äger tidningarna där. De har bara gjort sitt jobb. Det är arbetarrörelsen och andra folkrörelser som har brustit i initiativ. Tills nu.

Jag har fått frågor om detta är del av en bredare satsning för att etablera arbetarrörelsedrivna lokaltidningar i fler medieområden. Jag ska inte sticka under stol med att tanken har slagit mig också, och vissa kontakter i det hänseendet har tagits. Men nu är det nog klokt att först se hur det går för Skånes Folkblad innan man börjar drömma om ett ”A-pressen 2.0”. Att starta och ge ut en ny tidning är extremt svårt, komplext och fyllt av osäkerhetsfaktorer.

Det innebär dock inte att arbetarrörelsen lokalt inte ens ska försöka. För om man inte ens gör det, då vet man till 100 procent att det inte blir några nya arbetarrörelseägda nyhetsmedier. Då kommer arbetarrörelsen att tvingas backa in i framtiden, fortsatt tillbakapressad och med bristande förståelse för dess perspektiv.

Jag har även mött skepsis i termer av ”det här har man försökt förut utan att lyckas” eller ”arbetarrörelsen kan inte äga eller driva medier”. Det senare kan knappast vara en naturlag, men kan säkert hämma initiativkraft om den tillåts bli en ”sanning”.

Men även ”det har prövats förr”-skepsisen behöver tas på allvar. Det som skiljer sig från när exempelvis gamla Arbetet lades ned är dock tre saker:

de mycket stora kostnaderna för att redigera, trycka och distribuera en papperstidning kan minskas radikalt

1. Digitaliseringen gör att de mycket stora kostnaderna för att redigera, trycka och distribuera en papperstidning kan minskas radikalt. Skånes Folkblad kommer ut med en papperstidning en gång i månaden, men den primära nyhetsrapporteringen sker på sajten. Då handlar det istället om att ha en kapacitet för att få så många som möjligt att vilja prenumerera på tidningen och läsa den i första hand digitalt. Sådana resurser har Skånes Folkblad – liksom AiP – skaffat sig.
2. Det nya mediestödet är på ett annat sätt än det gamla presstödet inriktat på små och medelstora lokaltidningar som har behov av stöd. Ersättningen baseras nu också på kostnader för redaktionell personal, inte på upplagan. Avslutningsvis är det nya mediestödet teknik- och formatneutralt. Det innebär att man kan få fullt stöd för en nyhetssajt, där det dessutom finns både text och bild, podd och webb-TV. Allt får räknas för den som vill ha mediestöd. Så var det inte förr.
3. Efterfrågan. Det finns efter 20-25 år en stark motivation, längtan och insikt om behovet av något annat hos många läsare i Skåne, som idag är helt hänvisade till en enda lokaltidning – alltid med en borgerlig ledarsida.

Starten för Skånes Folkblad är lovande. Många har redan före premiären tecknat prenumerationer. Men för att tidningen ska lyckas långsiktigt krävs ännu många fler som verkligen vill prenumerera på en sådan tidning. Det förutsätter att det är en tidning som känns relevant, angelägen och spännande. Det första numret är också något helt annat än det som andra lokalmedier i Skåne brukar publicera. Det handlar bland annat om hur utsattheten breder ut sig i delar av Skåne som närmast har glömts bort och osynliggjorts.

en av arbetarrörelsens stora försyndelser de senaste årtiondena

Häri ligger en av arbetarrörelsens stora försyndelser de senaste årtiondena. Att man har låtit sverigedemokratiska röster dominera så starkt på sociala medier, och borgerliga ledarsidor få en hegemoni i traditionella medier har skapat ett opinionsklimat som ständigt har arbetat mot de egna medlemmarnas intressen och behov. Det gäller i varierande utsträckning även på nyhetsplats, där etablerade tidningar i urval och vinkel allt för sällan fångar upp frågor som verkligen är angelägna för vanliga löntagare, eller som synliggör klyftorna i samhället. Ändå har arbetarrörelsen – med enstaka undantag (t ex Östra Småland i Kalmar län och AiP Medias satsning Morgon-Tidningen nationellt) – inte tagit några initiativ för att ändra dessa förhållanden. Tills nu. Skånes Folkblad går onekligen mot strömmen.

Även Aktuellt i Politiken har förnyats och utvecklats. Vi rapporterar nu om betydligt fler områden än ”enbart” politik i dess snäva bemärkelse. I senaste numret finns exempelvis en genomgång av fackförbundens viktigaste frågor inför och under avtalsrörelsen som nu pågår för fullt.

Med Skånes Folkblad och ett förnyat Aktuellt i Politiken blir tanken lite friare igen

Jag hoppas verkligen att vi nu kan få till en vändning. För den som har kontroll över ordet har stor kontroll också över tanken. Om arbetarrörelsen inte vill verka i ett landskap där man ständigt pressas tillbaka, och där viktiga frågor, perspektiv och röster allt för ofta osynliggörs, så behöver man återta kontrollen. Inte över tanken. Men över medieutvecklingen. Så att tanken kan bli fri igen, just för att det finns en mångfald av nyheter, granskningar och opinionsbildning. Med Skånes Folkblad och ett förnyat Aktuellt i Politiken blir tanken lite friare igen.

Fram tills nu har bara drygt 1 av 10 svenskar levt i ett län där det finns ens en lokaltidning med S-ledarsida. Med Skånes Folkblad fördubblas den siffran i ett slag.

Men för att arbetarrörelsen ska kunna återta åtminstone en liten del av kontrollen över medieutvecklingen krävs en gedigen mediepolitisk utredning – och gärna ett nytt program. Det är dags för ett samlat grepp om denna för både demokratin och arbetarrörelsen så viktiga fråga.

Daniel Färm är politisk redaktör