Dadgostar spelar högt – och lär bli förlorare

Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar spelar högt – och lär bli en förlorare oavsett hur det går. Genom att ställa ett ultimatum och hota med misstroende mot den socialdemokratiskt ledda regeringen ställer Dadgostar en intressant fråga på sin spets: Vänsterpartiets maktlöshet.

Jag har förståelse för att Dadgostar inte gillar sakförslaget. Det finns ett antal frågor under den här mandatperioden som inte har landat exakt som jag själv hade önskat. Men man kan inte dra på med misstroende i regeringsfrågan varje gång man inte får som man vill. I det knepiga parlamentariska läge som 2018 års valresultat ledde till, så behöver alla partier ta ansvar för konsekvenserna av sitt agerande i regeringsfrågan.

Dadgostars agerande kan leda till ett av två alternativ:

a) Att Vänsterpartiet står där ensamma – nej, förresten, tillsammans med Sverigedemokraterna – och röstar för att en socialdemokratisk statsminister ska ersättas av en moderat statsminister. Då har man bara bekräftat sin maktlöshet. Och retat upp stora delar av arbetarrörelsen.

b) Att man trots andra besked ändå får med sig Moderaterna och Kristdemokraterna – och då lyckas vinna en misstroendevotering. Vad leder det till? Jo, antingen att Sverige får högermannen Ulf Kristersson som statsminister. Eller att det blir som 1990, då Carlsson först tvingades avgå – bara för att dagar senare återkomma som statsminister. Oavsett så skulle det leda till att Sverige, i slutet av en lång krishantering, hamnar i ett politiskt kaos.

Dadgostar spelar ett högt spel. Men hon har inte de bästa korten på hand. Oavsett hur det går, så talar mycket för att Vänsterpartiet slutar som förlorare. I värsta fall blir även Sverige förlorare på Dadgostars agerande.