Covid tre gånger farligare för fattig

Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin i Region Stockholm har granskat pandemins effekter med socioekonomiska glasögon.

Corona har ett tydligt klassperspektiv. Det är tre gånger farligare för en fattig.

Det kommer kanske inte som någon överraskning. Men nu finns det svart på vitt.

Covid-19 har drabbat befolkningen ojämlikt. Äldre personer, män, med låg inkomst och kortare utbildning samt personer födda i vissa länder och boende i vissa bostadsområden har drabbats hårdare än andra, konstaterar Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES).

CES har tittat på dödsfall, intensiv- och slutenvård av covid-19, exklusive särskilda boenden, i det hårt drabbade Stockholmsområdet under våren.

Slutsatsen: ”Inkomst är den socioekonomiska variabel som förklarar mest variation i covid-19-dödlighet i befolkningen”.

Det viktigaste skyddet mot covid-19 är alltså pengar. Risken att dö är mer än tre gånger så stor för de 20 procent med lägst inkomst jämfört med de 20 procent med högst inkomst. Nästan tre gånger så stor risk även med hänsyn tagen till ålder, kön, födelseland, bostadsområde, utbildning och yrke.

Dödligheten var 14,0 per 10 000 (442 individer) i låginkomstgruppen mot 2,6 per 10 000 i höginkomstgruppen (83).

Utöver grundläggande hälsoklyftor ger en hög inkomst bättre förutsättningar att undvika exponering för smittan. Med låg inkomst följer trångboddhet, men även efter att hänsyn tagits till hushållsstorlek och trångboddhet kvarstår enligt CES en ”påtaglig skillnad” mellan olika inkomstgrupper.

Det fanns under våren ”ett stabilt samband” mellan att ha ett yrke som inte medger hemarbete och risken för att slutenvårdas för covid-19. För anställda inom hälso- och sjukvård eller äldreomsorg var risken ännu högre.

Kopplingen mellan bostadsområde och dödlighet på grund av covid-19 är ”mycket tydligt”, enligt CES, mer än fyra gånger så hög risk. Risken kvarstår även efter justering för individuella faktorer som utbildning, yrke och inkomst.

Ebba Busch (KD) ville i april ”tala klarspråk” om att kulturskillnader ökat smittspridningen i utsatta områden. När det gäller nationalitet finns en del oförklarade överrisker, enligt CES, men i huvudsak går de att förklara med boendesituation och socioekonomi. Medborgarna har insett riskerna och velat skydda sig, men inte kunnat av materiella skäl.

Att skillnader i utbildning, arbete och inkomst, leder till skillnader i hälsa är väl känt. 2018 larmade Folkhälsomyndigheten om att skillnaden i återstående medellivslängd vid 30 års ålder hade ökat från 4 till 6,2 år mellan förgymnasialt respektive eftergymnasialt utbildade 2006–2016.

Regeringens mål är att de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation. Folkhälsopropositionen 2018 lyfte fram kvinnor och personer med utländsk bakgrund samt hälsoklyftor mellan olika delar av Sverige. I somras kom jämlikhetskommissionen med förslag för att öka den ekonomiska jämlikheten.

Pandemin aktualiserar frågan om jämlik vård. Moderat marknadsstyrd sjukvårdspolitik ökar skillnaderna i folkhälsa, enligt Socialdemokraterna.

– Vad folk vill se mer av är trygg och tillgänglig vård. Det kontrasterar till vårdmarknaderna, där inte behoven styr, utan lönsamhet och fokus på en liten andel som tar väldigt mycket resurser, säger Talla Alkurdi (S) sjukvårdsregionråd i opposition i Stockholm.

– Vi har sett inte bara en stor smittspridning i ekonomiskt utsatta områden, utan även allvarliga fall av covid-19. För att man i grunden har en sämre hälsa. Så när vi nu pratar om beredskap inom sjukvården så handlar det också om en god folkhälsa.

Regeringen utreder nu privata vårdförsäkringars påverkan på offentligt finansierad sjukvård och hur man kan säkerställa att vård ges efter behov utan gräddfiler.

– Problemet har blivit än mer aktuellt under pandemin, säger socialminister Lena Hallengren (S).