Carina Ohlsson: Nästa års EU-val är ett val som inget annat
Vi är många som minns Magdalena Anderssons artikel på DN Debatt i våras. Rubriken löd ”SDs högerregim hotar grunderna i vår demokrati”. Vi var många som delade Magdalenas oro och delade artikeln vidare. Kritiken från högern dröjde inte länge. Högern menade att utspelen var oseriösa, överdrivna, falska och patetiska. Att kritisera Moderaterna för deras politik var en sak men att anklaga regeringen för att motarbeta vår demokrati var något annat.
Jag önskar att vi inte behövde lägga tid på att försvara tidigare vunna segrar för demokratin, rättsstaten, jämställdheten och alla människors lika värde. Jag önskar att den tiden i stället kunde läggas på att blicka framåt mot nya segrar. Verkligheten i Europa är dock en helt annan.
I samma stund som Kristersson på hemmaplan säger att kopplingar mellan utvecklingen i Sverige med Polen och Ungern är orimliga, står Charlie Weimers (SD) och genomför presskonferenser tillsammans med Viktor Orbáns parti och polska Lag och rättvisa. När Ebba Busch säger att det är konspiratoriskt att tro att de medvetet försöker tysta oppositionen arrangerar den samlade europeiska extremhögern med Sverigedemokraterna som medarrangörer en gemensam konferens i Sverige under temat ”hur vi krossar socialdemokratin”.
Frågan OM det finns ett samband mellan delar av det svenska regeringsunderlaget och Ungern är inte längre en fråga, det är ett faktum. Frågan är snarare hur stort inflytande den samlade extremhögern ska få i Europa efter juni 2024.
Frågan är snarare hur stort inflytande den samlade extremhögern ska få i Europa efter juni 2024.
I helgen publicerades en artikel i DN. En artikel som belyste att högerradikala partier har vind i seglen inför nästa års val till Europaparlamentet. Enligt en ny sammanvägning av nationella mätningar som gjorts av Europe Elects skulle de högerextrema gå från 60 till 87 mandat efter nästa års val. Dessutom är analysen att ökningen kommer vara större än så, då väljare historiskt valt att rösta mer extremt i val till Europaparlamentet än vad de gör i nationella val.
Det skulle göra att det närmande vi redan i dag ser av EPP (den stora moderata och konservativa partigruppen) gentemot de högerextrema grupperna antagligen skulle bli ännu tydligare. Då skulle de nämligen vara i en situation där de skaffar sig en majoritet i parlamentet. Vi skulle få ett Tidöavtal på EU-nivå.
Med ett års erfarenhet av ett Tidöavtal i Sverige kan vi konstatera vem det är som styr. SD har hittat de politiska partierna som kan tänka sig att genomföra deras politik. Frågan blir då, varför ska en väljare i nästa års EU-val lägga sin röst på M eller KD om det ändå är en röst på SD?
SD som i Europaparlamentet inte kan ta ställning till rapporter som kritiserar Polen och Ungern. Som avstår i omröstningar om att stoppa mäns våld mot kvinnor. Eller som inte ens kan ta ställning i frågan om det ska vara lagligt att sälja små flickor över nationsgränser, för pengar som dessutom sedan finansierar det hänsynslösa gängvåld vi ser.
Jag skulle vilja påstå att vi aldrig har haft så mycket att förlora som vi har i juni nästa år om EU-valet faller illa ut.
Jag skulle vilja påstå att vi aldrig har haft så mycket att förlora som vi har i juni nästa år om EU-valet faller illa ut. För det handlar inte bara om att utveckla det freds- och demokratiprojekt som EU är. Det handlar för första gången också om att på riktigt försvara de demokratiska rättigheter vi har i dag.
Ska vi ha ett EU som kritiserar utvecklingen i Ungern och som ser till att Viktor Orbáns agerande får konsekvenser? Eller ska vi ha ett EU som krokar arm med hans parti?
Det kommer krävas hårt arbete av oss alla. Men vi existerar inte för att tyst bevittna det som sker. Det är nu vi ska mobilisera. Högerextrema är på frammarsch och en röst på M är uppenbart en röst på SD.
Som motpol finns vi. Vi som är här för att göra det som krävs för att försvara grunderna i vår demokrati.
Carina Ohlsson är socialdemokratisk Europaparlamentariker
