Annons:

Calle Fridén: På andra sidan corona kommer solidariteten vara allt

Landet drabbades av den värsta krisen i modern tid och människorna blev solidariska – se där en utveckling som nyliberalerna inte kunde förutspå. I stället för att förlita sig på privata vårdföretag, eller privata lösningar överhuvudtaget, ville människorna att staten skulle ta ansvar. Vilket man gjorde med ett gigantiskt räddningspaket som man satte i sjön med en snabbhet som borde förvåna dem som i 20 år ägnat sig åt att skjuta sönder svensk förvaltning.

De flesta verkar ha förstått allvaret – man sköter hygienen, hamstrar inte, hör av sig till gamla och ensamma, och lyssnar på råden från proffsen. Att det sedan finns några – vi vet alla vilka – som i stället ägnar sig åt att förtvivlat komma ur medieskuggan de hamnar i när deras favoritämnen blir marginella, tar jag med ro.

De kan angripa bäst de vill, men deras brist på annan politik än den rasistiska blir pinsamt uppenbar just nu, i synnerhet som de andra högerpartierna verkar ha förstått allvaret och sitter i båten.

Just nu ägnas all tid och resurser åt att bekämpa smittan men det kommer ett liv efteråt, som närmast kommer att likna tiden efter världskriget. Jag tror nämligen att Sverige genom god folkhälsa och tilltro till myndigheter kommer klara epidemin rätt bra, och komma ut bättre än många andra länder. Men till vilken värld kommer vi ut? Och vad behöver vi göra för att klara det?

Där kommer solidariteten igen, tilltron till staten, hög nivå på myndigheters arbete – och den här gången ska vi inte släppa det. Privat företagsamhet är bra, till viss nivå. Att ge företag ansvar för samhällsbärande funktioner är ingen bra idé, därför att då får samhällsintresset alltid vika för vinstbegäret.

Självklart ska sjukvården vara redo för nya epidemier, med en rimlig överkapacitet. Det måste finnas färdiga modeller, kostsamma, för hur distansundervisning ska ske för svagare elever, vilket privata skolföretag aldrig kommer bistå med. Vi behöver fungerande hemtjänst, sophämtning, tågtrafik och så vidare även när samhället i övrigt stänger ner, tro inte annat.

Sedan har vi ju symbolhandlingarna. Jag vill inte se en enda aktieutdelning hos företag som kommer ta ut statligt stöd, eller enorma löneökningar hos direktörer. Det finns grupper som kommer jobba halvt ihjäl sig under den här krisen – det är deras löner och villkor vi behöver förbättra.

Men mest ska vi vara stolta över att människor ställer upp, både på jobbet och privat. Det visar ju att solidariteten inte är död. I kriser blir alla socialdemokrater. Det är jag glad för.

Calle Fridén är debattör och byggnadsarbetare

Detta är en opinionstext i Aktuellt i Politiken. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Annons: