Annons:
Annons:

Bo Bernhardsson: Vi måste vara rädda om den fria journalistiken

Donald Trump är en politisk galning med ett förbluffande stort folkligt stöd. Ett av hans kännemärken är de ständiga angreppen på för honom misshagliga medier, som han menar mest sprider lögner, ”fake news”.

Nyligen krävde Trump att två tidningar ska fråntas Pulitzerpriset, som de fått för sin rapportering om Trumps påstådda samarbete med Ryssland under presidentvalskampanjen 2016. Det har visat sig att det inte finns bevis för de påståendena. The Washington Post har bestämt sig för att avpublicera stora delar av vad de skrivit om affären.

Trump är inte ensam om sina angrepp på den fria journalistiken. Högerextrema partier i Europa serverar en liknande illaluktande soppa. De måste bekämpas. Samtidigt måste nyhetsmedierna sköta sig, så att de har medborgarnas förtroende och inte levererar argument till sina farliga belackare.

Den fria, granskande journalistiken är ett av demokratins allra viktigaste fundament. Det ställer krav på att rapporteringen är korrekt och allsidig.

Den fria, granskande journalistiken är ett av demokratins allra viktigaste fundament. Det ställer krav på att rapporteringen är korrekt och allsidig. Flera oberoende källor måste verifiera nyheten. Olika uppfattningar måste komma till tals på ett rimligt sätt. Rapportering och fakta å ena sidan måste klart gå att urskilja från kommentarer och åsikter. Om inte så undergrävs trovärdigheten. 

Det finns inte någon oberoende journalistik eller oberoende journalister. Lika lite som det finns en oberoende riksbank. Riksbankens uppdrag att fatta självständiga penningpolitiska beslut vilar på riksdagsbeslut och att det finns en majoritet till stöd för en sådan ordning.

Den fria journalistiken förutsätter uppbackning av en demokratisk opinion, av politiker och partier och en majoritet av väljarkåren, som är beredda att ta strid för den fria journalistiken. Stödet är bland annat beroende på hur medierna sköter sig.

I det nya medielandskapet, som i alla tidigare medielandskap, spelar pengarna, möjligheten att finansiera och tjäna pengar på de publicistiska projekten en avgörande roll.

Ytterst beror inriktningen och kvaliteten på journalistiken på vad tidnings- och medieägare vill med sitt publicistiska projekt. Ägarna väljer och anställer chefer som är beredda att förverkliga deras politiska och kommersiella planer. Svensk Damtidning ser inte ut som Dagens Nyheter.

I det nya medielandskapet, som i alla tidigare medielandskap, spelar pengarna, möjligheten att finansiera och tjäna pengar på de publicistiska projekten en avgörande roll. I dag bestäms spelplanen i mycket hög grad av ett fåtal globala jättebolag med säte på USAs västkust. Digitalisering och sociala medier har revolutionerat förutsättningarna för publicistisk verksamhet och håller kanske på att revolutionera journalistiken. Nu gäller det att snabbt och lätt få många gillande tummar. Nyhetskonsumenterna måst lockas att betala sig förbi betalväggarna. Det gynnar det snabbsmälta och överdrivna.

De icke politiskt varudeklarerade ledarskribenternas antal har vuxit snabbt både i tidningar och etermedier

Sensationsrubrikerna och ytligheten fanns innan nätet och sociala medier fanns. Liksom den folkliga kritiken mot dålig eller direkt lögnaktig journalistik. Men jag har en känsla av att det blir allt värre. En av mina laster är fotbollsintresset. Jag förbluffas dagligen över hur språket devalveras. Om ett lag förlorar med tre noll är det garanterat en ”kross” i rubriksättningen, även om det stod 1-0 tills det var fem minuter kvar och två mål trillade in som ett resultat av att laget som låg under satsade allt för att få oavgjort. Artiklarna dräller av ”frysboxar”( läs avbytarbänkar), ”sågningar och fiaskon”.  

Till bilden hör att nyheter och kommentarer blandas hejdlöst. De icke politiskt varudeklarerade ledarskribenternas antal har vuxit snabbt både i tidningar och etermedier. De kallas kommentatorer och analytiker. Det vimlar av dem. Några lever hjälpligt upp till en sorts objektivitet, andra är inte i närheten.

Demokratiskt opålitliga partier världen runt angriper allt oftare fria media. De måste bekämpas och de kan inte ursäktas. Men journalistiken, ytterst medieägarna, bär också ett ansvar för att journalistiken lever upp till sina egna krav, så att inte dess belackare får argument. Det gäller i det stora sammanhanget, som i fallet Trump och Ryssland, och i den vardagliga journalistiska praktiken.

Vi måste vara rädda om den fria journalistiken.

Bo Bernhardsson är fd chefredaktör för Arbetet och tidigare bland annat riksdagsledamot