Björn Fridén: Vad är egentligen ett vallöfte för något?
Foto: Pixabay
En fråga dominerar efter förra veckans historiska uppgörelse över blocken för att få slut på talman Andreas Norléns fyra månader långa fikamöte. Samt få en regering på plats. Frågan tar olika former, men är simpel: Vad är egentligen ett vallöfte?
Med några få kommunala undantag från olika lokala partiorganisationer så är vallöften något andra håller på med. Över lag är det väldigt ovanligt att politiker lovar något alls.
De enda som säger att politiker lovat något är medierna och väljarkåren. Och förstås politiker från andra partier som muckar svekdebatt.
Just svekdebatten är väldigt inne just nu. Inom Socialdemokraterna finns det en fullt berättigad ilska över att leda en regering som ingått avtal om att sjösätta en rad reformer som valkampanjen handlade om att stoppa. Inom borgerligheten är det svekdebatt om att Alliansen spruckit och att två partier numera ingår i regeringsunderlaget tillsammans med den gamla ärkefienden. Och vänstern är förbannad för att Jonas Sjöstedt okejat hela kalaset.
All svekdebatt handlar i grunden om vallöften.
”Folk uppfattar vallöften som löften. Det är ett problem för oss”, sa riksdagsledamoten Lennart Nilsson i slutet av åttiotalet när svekdebatten om föräldraförsäkringen pågick för fullt.
Det han menade var något i stil med att ”ibland lyckas vi inte genomföra allt vi vill, och då blir många förbannade för de uppfattade våra ambitioner som löften”. I stället blev det en klassisk politikergroda, fullt jämförbar med ”internet är en fluga” och ”drogögon mitt i ansiktet”.
Apropå drogögon mitt i ansiktet – citatets upphovsman Fredrik Reinfeldt blev ofta häcklad under valrörelsen 2010 för att han konsekvent vägrade ta ordet löfte i sin mun. Han talade i stället om reformambitioner.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Det blev 100 mandat för Socialdemokraterna i valet. Det innebär uppgörelser fulla av saker man inte gillar.”[/blockquote]
Det gjorde svekdebatten mycket lättare när Alliansen förlorade majoriteten i riksdagen. För det är egentligen ganska enkelt: får man färre än 175 mandat i riksdagen så lär man få anpassa sig. Då blir vissa saker av, andra inte.
Det blev 100 mandat för Socialdemokraterna i valet. Det innebär uppgörelser fulla av saker man inte gillar.
Valrörelsen 2022 kommer många partier behöva bedriva valkampanj som går stick i stäv med saker man gjort i riksdag och regering.
Det kommer, om inte annat, sätta fokus på just skillnaden mellan löften och ambitioner. En friare valrörelse, kan man hoppas.
Nog för att Fredrik Reinfeldts stolpiga sätt att uttrycka sig tidvis övergått i det komiska. Men hellre att vi inspireras av det än att hamna i en Nilssonsk svekdebatt.
