Björn Fridén: Prepping – paramilitära husmorsknep för män
”Är du prepper?” frågade en god vän otippat över lunch härom dagen.
Nej, tänkte jag, jag är socialdemokrat med en orubblig framtidstro. Men mitt svar fick handla om det tidvis överdrivna odlingsintresse som numera täcker väggarna i lägenheten.
”Tänker du på väggårdslandet?” Han påpekade att det inte var riktig prepping eftersom det inte fanns någon nöddieselgenerator som kunde ta över lamporna och pumpsystemet om elnätet skulle kollapsa.
Att förbereda sig för en storkatastrof tycks få allt mer utrymme i offentligheten. Inte sådär så att det är en ideologisk handling att gå till mataffären varje dag, men nästan.
Det verkar som att en fallerande tilltro till samhällets institutioner skapat ett behov att bunkra upp proviant och förbereda sig för det värsta. Och hamstra ammunition, om man är riktigt seriös.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”För bara några år sedan var prepping en marginell tramshobby för zombieentusiaster och socialt missanpassade scouter.”[/blockquote]
För bara några år sedan var prepping en marginell tramshobby för zombieentusiaster och socialt missanpassade scouter. Nu har det gått och blivit mainstream. Har vi tappat tilliten till varandra? Svaret är nej.
Det finns ingen som kan uppmäta några större förändringar i svenskarnas mellanmänskliga tilltro. Även myten om den minskande tilltron hivas omkring så mycket i samhällsdebatten att den behandlas som en sanning.
Prepping är något helt annat. Det är i själva verket spillvärme från decennier av feministiska framsteg.
Överlevnad och förberedelser för Armageddon är i själva verket bara manliga paramilitära husmorsknep. På youtube finns gott om milismän som visar hur man flätar ”cobra weave” för att få till ett ”survival bracelet”.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Om vi män behöver tänka i banor för apokalypsen för att köpa storpack toapapper – eller som i mitt fall – hålla liv i kryddväxter, så är det kanske bäst om vi får hållas.”[/blockquote]
Förr, när lågstadieflickor gjorde det, hette det makramé. Men om det är vad som krävs för att män ska hålla på med knyppling så får det väl vara så. Om vi män behöver tänka i banor för apokalypsen för att köpa storpack toapapper – eller som i mitt fall – hålla liv i kryddväxter, så är det kanske bäst om vi får hållas.
För det visar sig att de nya smarta lösningarna prepperkillar byter med varandra är sådant som varenda normal kvinna redan vet. Nämn en prepper som är bättre förberedd för samhällskollaps än min mormor. Jag väntar.
Husmorsknep blev en grej långt innan prepping för det är praktiskt att kunna kalka av duschen med vinäger även i fredstid. Till och med som socialdemokrat med orubblig framtidstro kan man ha nytta av den kunskapen.
”Om samhället kollapsade skulle jag sakna maten mest”, påpekade min vän på lunchen.
Amatör tänkte jag. Hemma är hela köksväggen full av färska kryddor. Man kanske borde bunkra upp lite mat att ha dem till.
