Annons:

Björn Fridén: Kvalitet? Det är svårt att ens hitta journalistiken

Emellanåt ser man kvällstidningarnas chefredaktörer slå sig för bröstet för sin kvalitetsjournalistik. Det vinns priser, skrivs hyllningsreportage i branschpress och alla är så nöjda. Frågan är bara var den där kvalitetsjournalistiken är någonstans.

Kvaliteten i kvällspressen diskuteras flitigt, och medborgarna har en synnerligen bestämd uppfattning om hur det ligger till. Den senaste förtroendemätningen från Sifo ger Expressen och Aftonbladet förtroendesiffror på 10 respektive 14 procent. Det är en bra bit lägre än PostNord, för den som behöver ett referensvärde.

Det talas mindre om journalistikbiten. Vad i en kvällstidning är egentligen journalistik? Är det klickbetessatsningarna Lajkat och Omtalat? Förstås inte. Det är filmsnuttar på gulliga katter eller rena vandringssägner. Så de går bort.

Nyheter som handlar om vad som går på tv och vad folk skrivit i olika kommentarsfält om vad som har gått på tv då? Knappast. Vädret, kändisskvallret och bantningstipsen? Herre min skapare, nej. Vetenskapsrapporteringen ska vi inte ens prata om.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Och efter det har vi horoskop, motorbilagor och sporten. Hittepå, smygreklam och ryktesspridning, som man också kan sammanfatta det.”[/blockquote]

Sedan har vi förstås de köpta artiklarna – så kallad native advertising – där den som kan betala får köpa annonser som avsiktligen är gjorda att vara så lika riktiga artiklar som möjligt. Därtill har vi artiklar som blivit av till följd av pr-byråers påverkan. Det här med dold sjukdom som alltid dyker upp, inte fasen är det sjuka människor som sålt in de artiklarna. Ekonominyheterna består mest av banker och låneinsitut som vill göra sig en hacka.

Och efter det har vi horoskop, motorbilagor och sporten. Hittepå, smygreklam och ryktesspridning, som man också kan sammanfatta det. Bostadsbilagan hamnar också någonstans i dessa tre kategorier. Inte sällan alla tre samtidigt.

Nu börjar tidningen på riktigt bli mager. Det finns drivor med opinionsmaterial i form av debattartiklar, krönikor och ledartexter. Kvaliteten pendlar mellan fenomenal och usel. Därtill finns det lite internationella nyheter – i synnerhet direktöversatta texter från engelskspråkiga medier om något tokigt Donald Trump har sagt.

Kvar har vi trafikolyckorna. Och politikrapporteringen. Den fokuserar på politiker snarare än politik och kör den ena svajigare opinionsmätningen efter den andra. Den minskar förståelsen för hur landet styrs. Att kalla det journalistik är minst sagt generöst.

Så egentligen har vi bara trafikolyckorna. Men där levererar kvällstidningarna: snabbt, korrekt och med förklaringar läsaren kan använda i sin vardag. Där har vi kvalitetsjournalistken.

Resten är fluff.

Annons: