Björn Fridén: GW har blivit bantningsmedel för kvällspressen
Hörrni. Vi har ett problem. Den senaste tiden har många börjat konsumera väldigt mycket av en till synes ofarlig drog. Den kommer för det mesta från två skumma typer – en på Kungsholmen i Stockholm och en vid Centralstationen några kilometer därifrån. Drogen är extremt beroendeframkallande och börjar snabbt genomsyra varje vrå av vårt samhälle.
Jag talar förstås om GW.
GW är gatuslang, drogens riktiga namn är Leif GW Persson, där GW står för Gevär Whiskey. Den utvecklades ursprungligen på Stockholms universitet för att användas vid kriminologi, men allt eftersom har den fått allt fler användningsområden.
Den har tagits i många år, men för det mesta hållits på en sund nivå utan att ställa till särskilt mycket bekymmer. Lite avslappning framför tv-n en kväll efter en stressig dag på jobbet. Något tv-program om jakt eller brott. Ett måttligt GW-intag kan vara både underhållande och direkt upplysande.
Men den senaste tiden har vi sett en explosion i svenskarnas GW-konsumtion. I tv, tidningar och i sociala medier pushas skamlöst en osund GW-kultur. Bara Expressen har de senaste tio dagarna tagit 32 GW-doser.
[blockquote author=”” pull=”pullleft”]GW har använts i flera år som ett bantningsmedel för att trimma bort överflödig specialkompetens.[/blockquote]
På kvällstidningarna har GW använts i flera år som ett bantningsmedel för att trimma bort överflödig specialkompetens och få den perfekt slimmade beachredaktionen inför sommaren. Varför ha egna kriminalkunniga, terrorexperter, jaktintresserade tv-recensenter och kostrådgivare på lönelistan när man bara kan ta lite GW och vips har man fått ihop en löpsedel?
Det fungerar. En tid. En redaktion kan under extrem tidspress producera spaltmeter efter spaltmeter på de mest fantasifulla ämnen, redo för leverans till en publik på jakt efter nästa fix.
Men förr eller senare hinner den journalistiska verkligheten ikapp. Folk bygger upp en tolerans för GW och nyhetsvärdet börjar avta. Avvänjningen kan vara extremt påfrestande när människor inte längre får sina politiska analyser, genomlysning av statens förehavanden eller matråd.
Frågan är om vi inte börjar komma till den punkten.
Det är inte längre något ovanligt att GW pryder båda kvällstidningarnas förstasidor samma dag – i helt orelaterade ämnen.
Det kan förstås kännas lockande för kvällstidningarna att fylla ut sitt pappershäfte med kommentarer om än det ena än det andra.
Så om du känner någon kvällstidning som tar för mycket GW – säg till! Det finns hjälp att få. De flesta behöver inte ens sluta helt, håller man bara sin konsumtion i schack kan det bli en social förhöjare som berikar.
Se bara på hur vi gör med Göran Persson.