Björn Fridén: Det är inte vi som behöver opinionsmätningarna
Person pratar
Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och TV4 publicerar varsin partisympatiundersökning varje månad. Sedan publicerar de också varandras. Därtill kör kvällstidningarna mätningar på enskilda partiledares förtroende – och så kryddas det hela med mätningar om enskilda politiska sakfrågor.
Vi har kort och gott en förbaskad massa mätningar. Långt fler än vi medborgare behöver. Det är pressen som behöver dem. Och skälet är lika enkelt som det är bedrövande.
Den politiska bevakningen här i landet är under all kritik. Makten kommer gång på gång undan granskning för att pressen – på det stora hela – saknar kompetens för att faktiskt granska makten. Det är därför den politiska bevakningen reduceras till spel, pajkastning och rent trams.
-
- Spel
-
- Pajkastning
-
- Och trams
[dropcap]H[/dropcap]ade den politiska journalistiken faktiskt fungerat här i landet hade Transportstyrelsen blivit en större skandal. Den hade inte låtit sig avbrytas av att en gammal finansminister halat fram snorren på en fest. Folk och Försvar hade handlat om hur våra makthavare faktiskt hanterar rikets säkerhet, inte SSU-ordförandens taxikvitto.
Och statsbesöket i Iran hade inte blivit en nio dagar lång käbbelmatch över att handelsministern burit slöja.
[blockquote author=”Björn Fridén” pull=”pullright”]”Den politiska journalistiken har lånat sin form och sina metoder från sporten.”[/blockquote]Det pågår granskning av makthavare. Pressen nagelfar varenda liten detalj i allt de gör, utom hur de använder makten. Det är ett stort svart hål som i bästa fall Sveriges Radio eller Dagens Nyheter någon gång emellanåt lyckas göra något åt.
Den politiska journalistiken har lånat sin form och sina metoder från sporten. Vem vann debatten och vem förlorade?
Regeringsombildning kallas att toppa laget och det ritas formkurvor. Vem har sagt vad om vem? Väljarna dömer ut Anna Kinberg Batra och Gustav Fridolin. Den politiska spelplanen förändras, enligt en ny mätning.
Björn Fridén menar att den politiska journalistiken har lånat sin form och sina metoder från sporten.
[dropcap]S[/dropcap]port är enkelt att förstå, det ena laget gjorde fler mål än det andra laget. Politik är lite mer invecklat. Dessutom är det bara match vart fjärde år. Och inte ens då är resultaten särskilt solklara.
Därför utsätts vi för mätningar ett par gånger i veckan. Så det blir match lite oftare. Så kan politiska journalister sitta och tycka till om uppgångar och nergångar som inte har någon som helst betydelse för hur makten faktiskt används.
En armé av tyckare kan gång på gång yttra sig om de olika formkurvorna och debattera vem som vann debatten. Det ger oss medborgare ingenting. Men det kallas samhällsbevakning.
Det enda jag vill ha är journalistik som förklarar komplicerade händelseförlopp på ett begripligt sätt så jag kan tillvarata mina intressen när jag röstar.
