Belöna inte lojalitet – återupprätta statens trovärdighet

Anna Kinberg Batra har tilldelats ett nytt uppdrag inom Regeringskansliet: att analysera länsstyrelsernas organisering – samma myndighet hon tvingades lämna som landshövding efter allvarlig kritik från Justitieombudsmannen. Med bibehållen lön på över 120 000 kronor i månaden ska hon nu granska en struktur hon nyligen själv varit en del av – och fallerat inom.

Det är svårt att se detta som något annat än ett tydligt exempel på den typ av utnämningskultur som undergräver både tilliten till staten och dess legitimitet. Legitimitet i staten bygger inte bara på att lagar följs, utan också på att medborgarna upplever att systemet är rättvist, transparent och präglat av ansvarstagande. När en tidigare myndighetschef som fått mycket skarp kritik – inklusive för att ha anställt en nära vän – snabbt ges ett nytt centralt uppdrag utan öppen konkurrens, skickas signalen att politisk lojalitet trumfar saklighet och ansvar.

Statsminister Ulf Kristersson talar gärna om ordning och reda, om vikten av att återupprätta förtroendet för det offentliga. Men denna typ av utnämningar pekar i motsatt riktning. Det som sägs och det som görs går inte ihop. Tvärtom är detta ett typexempel på hur politiken förlorar trovärdighet – inte för att fel begås, utan för att ansvar uteblir.

Den så kallade ”elefantkyrkogården” inom Regeringskansliet – där politiskt tunga personer som inte längre kan sitta kvar placeras i internutredningar eller särskilda analysfunktioner med fortsatt hög lön – har blivit ett allt mer synligt fenomen. Det handlar inte bara om Kinberg Batra, utan om en bredare kultur där borgerliga toppnamn ges skyddsnät inom staten, snarare än att låta ansvaret vila där det hör hemma.

Detta är inte en marginell detalj. Det handlar om synen på staten. För oss socialdemokrater är det självklart att staten ska styras av förtjänst, inte förbindelser. Det är en grundläggande princip i en demokratisk rättsstat att offentliga uppdrag inte ska vara belöningar för politisk lojalitet, utan ges utifrån kompetens, erfarenhet och förtroende. När dessa principer sätts åt sidan hotas tilliten – den osynliga men helt avgörande väven i vår demokrati.

Statsvetaren Bo Rothstein har i sin forskning visat att just tillit till institutioner är en avgörande förutsättning för fungerande demokratier. Det gäller inte minst i länder som Sverige, där hela samhällsmodellen bygger på att människor litar på att staten behandlar dem lika, rättvist och professionellt. När medborgarna i stället uppfattar att staten används för att skydda den politiska eliten från ansvar, börjar denna tillit vittra sönder.

Det finns många kunniga, opartiska och erfarna personer i det svenska samhället – inom myndigheter, akademi och civilsamhälle – som skulle kunna genomföra en analys av länsstyrelsernas roll och organisering. Att då återvända till en tidigare JO-kritiserad landshövding, utan öppen process eller förankring, visar att regeringen prioriterar internpolitisk bekvämlighet framför saklighet och långsiktig trovärdighet.

Om regeringen på allvar vill återupprätta förtroendet för det offentliga, krävs en tydlig brytning med den kultur där utnämningar fungerar som lojalitetsbelöningar. 

Om regeringen på allvar vill återupprätta förtroendet för det offentliga, krävs en tydlig brytning med den kultur där utnämningar fungerar som lojalitetsbelöningar. Det är fullt möjligt att genomföra reformer där offentliga uppdrag tillsätts genom öppna processer, med tydliga meriteringskriterier och insyn. Vi socialdemokrater måste fortsatt stå upp för denna princip – inte bara i opposition, utan även i regeringsställning.

Tillit och legitimitet är inget man kan beordra fram – de byggs långsamt, genom konsekvent ansvarstagande, genomskinliga processer och respekt för medborgarnas förväntningar på rättvisa. Det är dags att åter göra det självklart att makt utövas under ansvar, inte under skydd.

Mikael Bertilsson
socialdemokrat