Åttatimmarsdagen firar 100 år
Första maj i Sundsvall 1890. Foto: Herr Axelsson i Skönvik.
I dag för 100 år sedan föreslog regeringen åtta timmars arbetsdag, en av den unga arbetarrörelsens främsta stridsfrågor.
Det var 18 mars 1919 som regeringen la fram proposition 1919:247 med förslag till lag om arbetstidens begränsning med åtta timmars arbetsdag. Regeringen bestod av liberaler och socialdemokrater och leddes av liberalen Nils Edén. Eftersom det handlade om sex dagar i veckan var arbetstiden 48 timmar i veckan.
Åtta timmars arbetsdag var ett krav som arbetarrörelsen hade drivit länge. Första maj firas till minne av den så kallade Haymarket-massakern 1886 i Chicago i USA. Där, och även i andra amerikanska städer, hölls en facklig strejk och demonstrationer med krav på åtta timmars arbetsdag då polisen öppnade eld mot ett stort antal demonstrerande.
Flera av de äldsta svenska förstamajmärkena handlade också just om kortare arbetstid. 1894 var till exempel budskapet “8 timmars arbetsdag. Kortare arbetstid. Högre lön” och 1906 stod det “Upp till kamp mot klassamhället för 8-timmarsdagen”.
En som inte var road var Högerns riksorganisation (dagens Moderaterna), som i valet 1920 hade en valaffisch med den förmanande texten “Rösta mot den liberal-socialistiska 8-timmarsdagen”. På en annan stod det “Åttatimmarsdag och socialisering minska produktionen och öka levnadskostnaderna. Skydda oss och våra barn.”
Arbetstiden fortsatte att förkortas för att slutligen bli 40 timmar 1 januari 1973, genom arbetstidslagen 1970:103 som kortade arbetsveckan i två steg, 1971 och 1973. Under 1960-talet hade lördagen blivit ledig dag i skolan och på många arbetsplatser.
Arbetstiden har sedan dess förkortats genom fem veckors semester 1978. På 1980-talet drev LO frågan om en sjätte semestervecka och Socialdemokraterna gick till val på det 1988. En lag om 27 dagars semester klubbades 1991 men den avskaffades redan 1994 i samband med besparingar efter 90-talskrisen.
