Att röstskolka är ett hån mot alla som inte får rösta
Röstskolk är ett hån mot alla som inte får rösta, skriver Daniel Färm
Mer än någonsin står på spel i söndagens val till Europaparlamentet. Vår säkerhet. Vårt klimat. Vårt välstånd. Vår ordning och reda istället för orättvisor och utnyttjande. Vår sammanhållning mot splittring. Vår demokrati. I detta läge väljer många svenskar att inte rösta. Det är provocerande, bortskämt – och farligt.
Berlin, våren 1990. Jag och min vän Veronica åker till den tyska jättestaden för att med egna ögon få uppleva det historiska som just höll på att hända. Berlinmuren – det kanske tydligaste uttrycket för öststatskommunismens omänskliga förtryck – hade fallit. Jag får med mig en bit av muren hem. Tidsandan präglades av extrem optimism. Snart föll Sovjetunionen. 1994 gick Sverige med i EU. Sedan följde flera år av ökad öppenhet, avspänning och demokratisering runt om i världen.
2003 var andelen av världens befolkning som levde i en diktatur nere på 50 procent, enligt demokratiforskningsinstitutet V-Dem vid Göteborgs universitet. Idag är den uppe på 75 procent igen. EU är, tillsammans med ett fåtal länder i Nord- och Sydamerika, Asien och Oceanien ett lysande undantag. Här är i princip alla länder demokratier. Ungern under Orbán är förvisso inne i en oroväckande utveckling. Och i Sverige jobbar SD på hårt för att undergräva det som gör vår demokrati så levande: ett starkt public service, en mediemångfald också bland rikstäckande tidningar, en frihet för politiska partier att finansiera sin verksamhet på samma sätt som övriga föreningar, en folkbildning som ger alla samma chans att sätta sig in i olika frågor, och så vidare.
Demokrati är inget man kan ta för givet. Den måste återvinnas av varje generation.
Nu hotas vår frihet igen. Av Putinrysslands fullskaliga, folkrättsvidriga och oprovocerade anfallskrig mot Ukraina – och hot mot väst. Av Kina, som inte tål att någon ifrågasätter deras bristande respekt för mänskliga rättigheter. Av Trump, som om han vinner presidentvalet i höst kommer att vara bittrare och mer svekfull än någonsin tidigare. Då är USA knappast någon att hålla i handen. Av extremism och terrorism.
Men vår demokrati och frihet hotas också av inre krafter som undergräver den. De som förpestar och förvrider det öppna, demokratiska samtalet. De som driver på för splittring. De som bara hakar upp sig på en enda fråga – trots att EU just har slutit en ny tämligen stram överenskommelse för att hantera migration och fördela asylsökande mellan sig.
provocerande att många väljer att inte ens bemöda sig med att ta sig till vallokalen
I denna otrygga och osäkra tid är EU onekligen en trygg boj i bukten. Därför är det så provocerande att många väljer att inte ens bemöda sig med att ta sig till vallokalen. I förra valet till Europaparlamentet – 2019 – valde hela 44 procent soffan. Det var enligt SCB framför allt människor med lägre inkomster samt utrikesfödda svenskar (63%) som inte gick och röstade. Det vill säga inte minst de grupper som hade haft mycket att vinna på en mer aktiv jämlikhetspolitik. Bland höginkomsttagare över 65 var det däremot bara 18 procent som valde soffan.
Valexperter brukar peka på att politiker och journalister har ett stort ansvar för att visa varför valet är viktigt. Det tycker jag nog ändå att vi har försökt göra – även om det alltid går att bli ännu bättre.
en inte obetydlig del av ansvaret för att informera sig om valet och gå och rösta på den enskilde.
Visst påverkar strukturella faktorer i hög grad skillnader i valdeltagande: arbetslöshet, relativ fattigdom, segregation, språkkunskaper, med mera. Även detta arbetar både kommuner, partierna, myndigheter och frivilligorganisationer med att överbrygga. Till syvende och sist ligger ändå en inte obetydlig del av ansvaret för att informera sig om valet och gå och rösta på den enskilde.
I många fall är att inte gå och rösta när så mycket står på spel därför ett hån mot alla de miljarder människor runt om i världen som inte får gå och rösta.
Nu är det bara några dagar kvar till valet. Nu är det läge för var och en av oss att ta vårt demokratiska ansvar: peppa någon som vi tror ligger i farozonen för att välja soffan. Tala om hur, var och när man röstar. Men glöm inte att tala om varför. Det är kanske det allra viktigaste.
För att hålla Ukraina uppe, Putinryssland ute och demokratin levande. För att klara vår tids ödesfråga: klimatet – på ett rättvist sätt som skapar jobb. För att stoppa kriminellt utnyttjande – oavsett om det är av arbetskraft, traffickingoffer eller äldre som luras av bedragare. För fortsatt välstånd, beredskap – och solidaritet. För att vara en kraft för sans och balans, folkrätt och fred i den brytningstid vi lever i. Där har du mina främsta skäl för att rösta.
Mitt Europa bygger ett mer jämlikt och tryggt samhälle.
Daniel Färm är politisk redaktör
