Asal Gohari: Välfärden drabbas när Kristersson lämnar walk over till Åkesson

Ett år med Åkesson och Kristersson vid regeringsmakten har snart passerat och deras första år har inte direkt kantats av några muntra besked till svenska folket. Vallöfte efter vallöfte har svikits när varken drivmedelspriset minskat eller elstödet kommit i tid.

Man har också hunnit med att sänka miljö- och klimatambitionerna, blivit ratade av Sveriges museer när man minskat på kulturanslagen och så har man fortsatt med den traditionella linjen med kraftiga skattesänkningar för höginkomsttagare på bekostnad av välfärden.

Men det beslut som lyckats väcka mest uppståndelse, förstås helt befogat, är uppdraget att utreda en angiverilagstiftning. Redan när Tidöavtalet presenterades skapade denna del rubriker och oro.

För första gången sedan demokratins införande i Sverige har vi nu en regering som på allvar vill utreda och gå vidare med en lag som påminner om sådana i antidemokratiska länder. Ett förslag som kraftigt skulle försämra den upplevda känslan av trygghet och tillit som kan anses utgöra grundstenar i ett demokratiskt samhälle.

För första gången sedan demokratins införande i Sverige har vi nu en regering som på allvar vill utreda och gå vidare med en lag som påminner om sådana i antidemokratiska länder.

Det är ju inte direkt borgerligt att kämpa för välfärden och en stark offentlig sektor när Svenskt Näringsliv och de privata företagen står på andra sidan dörren. Då väljer man företagen och skattesänkningar framför välfärden.

Detta skulle nog en högerorienterad påstå vara en förenklad analys och helt felaktigt och att man visst kämpar för välfärden, bara på ett annat sätt. Om det stämmer och att välfärden är lika viktig för SD-regeringen som för oss socialdemokrater, då kan man på allvar fråga vad det var som hände på Tidö slott när angiverilagen skrevs in i avtalet?

En angiverilag där offentligt anställda ska börja ange papperslösa skulle innebära ett direkt hot mot den största utmaningen välfärdssektorn står inför, nämligen kompetensbristen.

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har i en rapport slagit fast att 410 000 personer behöver anställas inom välfärden fram till år 2031 sett till bland annat den demografiska utvecklingen. Bara inom hälso- och sjukvården skulle det handla om 22 500 anställda. SKR rapporterar också att antalet personer i arbetsför ålder, endast ökar med 253 000 personer fram till 2031, vilket inte är i närheten av att möta välfärdens behov, om nu alla i arbetsför ålder ens skulle välja att arbeta inom välfärden.

Givet denna matematik har vi nu alltså en regering som aktivt minskar attraktiviteten för människor att söka sig till välfärdssektorn när arbetsuppgiften “gränspolis” nu läggs till på att-göra-listan.

Hemma i Uppsala där jag är fritidspolitiker och har förmånen att jobba med vård- och omsorgsfrågorna kan jag inte undgå att oroas och ansluta till de farhågor som även lyfts av fackförbunden. Välfärden har inte råd att drabbas bara för att Kristersson och Busch ger walkover till Åkesson.

Givet denna matematik har vi nu alltså en regering som aktivt minskar attraktiviteten för människor att söka sig till välfärdssektorn när arbetsuppgiften “gränspolis” nu läggs till på att-göra-listan.

Jag oroas också över den riktningen samhället kommer att kunna ta med en angiverilag. Det kommer skapa ett samhälle där människor är rädda och undviker att uppsöka vård eller där barn inte får gå i skolan, vilket de har rätt till enligt barnkonventionen. SD-regeringen har uppgett att målet med angiverilagen är att minska skuggsamhället. Men det riskerar snarare att få motsatt effekt.

Jag tänker i stället att vi kan få ordning och reda och möta de utmaningar vi står inför genom att stärka välfärden, göra allt i vår makt för att möta kompetensbristen och ge polisen de resurser som behövs för att bedriva det som faktiskt är polisens arbete. Så skapar vi ett samhälle som kombinerar tillit och trygghet.

Asal Gohari (S) är kommunpolitiker Uppsala kommun och vice ordförande Uppsala arbetarekommun