Anne-Marie Lindgren: Utan kapitalets motvikter förstörs samhället

Det har uppenbart skapat oro hos marknadsliberalismens olika anhängare. Och behovet att skynda till försvar har spritt sig även utanför de kretsar som har direkta egna ekonomiska intressen av den nuvarande ordningen.

Ett av de mer förbluffande uttrycken för det är den artikel som två professorer i nationalekonomi begått på DN Debatt över ”Karl Bertil Jonssons julafton”. Filmen är en muntert satirisk version av idén att ta från de rika för att ge till de fattiga, som slutar med att både rika och fattiga är riktigt nöjda med den omfördelning av julklappar som Karl Bertil företagit sig.

Men de två artikelförfattarna påpekar allvarligt att ”den okände välgöraren” i denna saga är ”den kapitalism som har gynnat oss alla med god ekonomisk tillväxt och demokratiska fri- och rättigheter”.

Det är oklart vad detta har med Karl Bertil Jonssons jul att göra. Filmen använder skrattspegeln för att argumentera för en mera rättvis fördelning av julklappar, eller om man så vill välfärd, och är snarast en moralitet: existerande produkter – i det här fallet antalet julpaket på posten – bör fördelas rättvist. Frågan om formerna för hur detta existerande utbud har kommit till behandlas inte alls.

en oroad känsla av att marknadsekonomin är i gungning, och det gäller att ta varje tillfälle att predika dess välsignelser

Kopplingen till marknadsekonomi och kapitalism är med andra ord långsökt. Men kan kanske förklaras med just en oroad känsla av att marknadsekonomin är i gungning, och det gäller att ta varje tillfälle att predika dess välsignelser.

Men frågan om kapitalismens förmåga att skapa tillväxt ska skiljas från frågan om dess förmåga att skapa allmänt välstånd.

Att kapitalismen driver på den ekonomiska tillväxten är knappast en stridsfråga. Kapitalismens förmåga att frigöra väldiga produktivkrafter är rentav en grundtes i marxistisk teoribildning.

Det är heller ingen stridsfråga att produktionsvolymen i ett land är central för invånarnas levnadsstandard. Det går att fördela även ett lågt produktionsresultat rättvist, men de resurser var och en kan få att leva på blir självklart högre med ett större produktionsutfall att fördela. Och med ett stadigt växande produktionsresultat får också lägre inkomstskikt en standardhöjning, även om och när höjningarna är ojämlikt fördelade.

många stora uppfinningar har arbetats fram av nytänkande uppfinnare utan nämnvärt stöd av stora investerare

Industrialismen har varit avgörande för den höjda produktionskapacitet som i sin tur ökar produktionsresultatet så rejält att ett grundläggande välstånd för alla blir möjligt. Industrialisering förutsätter teknik som ökar den rent mänskliga produktionsförmågan, och kapitalinvesteringar i allt som krävs för ett storskaligt utnyttjande av de tekniska möjligheterna. I detta senare avseende spelar uppenbart kapitalismen sin roll, och delvis för den tekniska utvecklingen. Men många stora uppfinningar har arbetats fram av nytänkande uppfinnare utan nämnvärt stöd av stora investerare. Åtskilliga innovationer skapas inom högskolesektorn och annan skattefinansierad verksamhet som exempelvis sjukvård.

Och de senaste decenniernas bistra upptäckter, att vår användning av tekniken hotar att fördärva planeten gör det mer än uppenbart att företagsvärlden visst kan vara bra på att utveckla nya och mer miljöanpassade tekniker. Men att den inte gör det utan tydliga krav och regler från politiskt håll. Och att den gärna försöker dämpa den sortens regelsättande…

inte glömma arbetskraftens betydelse. Pengar är inte nog, några måste göra jobbet också

Och apropå tillväxt ska vi väl inte glömma arbetskraftens betydelse. Pengar är inte nog, några måste göra jobbet också. Bristen på lastbils- och maskinförare skapar just nu produktionsstörningar på många håll.

Vad så gäller fördelningen av de resurser tillväxten skapar är det en uppenbar strävan från kapitalägarsidan att behålla största delen själva. Rovdrift på naturtillgångar är inget okänt inslag i kapitalismen, inte exploatering av arbetskraft heller. Skyddet för miljön likaväl som rimliga ersättningar till dem som arbetar har drivits fram av andra aktörer än kapitlets företrädare och ofta nog i strid mot dem.

Det behövs motvikter, företrädare för andra intressenter än kapitalets

Kapital är, som sagt, en av de faktorer som har betydelse för ekonomins funktionssätt, men inte den enda. En väl fungerande produktion kan inte baseras uteslutande på kapitalägarnas intressen, tvärtom i själva verket. Det behövs motvikter, företrädare för andra intressenter än kapitalets. För utan sådana motvikter förstör kapitalets tillväxtformer andra viktiga produktionsfaktorer.

Och med det samhället.

Internationell ekonomisk debatt har börjat lämna de enkla schematiska föreställningarna om marknadsekonomi och kapitalism som alla goda tings skapare. Vilket inte är ett ifrågasättande av vare sig marknadsekonomi eller privat ägande som sådana, men väl en insikt om att såväl tillväxt som demokrati är komplexa processer som handlar om avsevärt mer än avkastningen på privat kapital.

Varför tar det så lång tid för den debatten att slå igenom också i Sverige?