Anne-Marie Lindgren: Trygghetsfrågorna bottnar i människors verklighet

[vc_row][vc_column][vc_message]Det här är en ledare eller en analys. Ledare och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media[/vc_message][vc_column_text]

”Lag och ordning” och krav på fler poliser har traditionellt varit en högerfråga. Ofta nog har det varit det konservativa receptet för att slippa göra någonting åt bakomliggande sociala orättvisor. Så det är begripligt att många i partiet står förvånade och kritiska till betoningen av lag och ordning i den nyss offentliggjorda valstrategin, och vill ha fokus på välfärdsfrågorna i stället.

Nu ingår faktiskt välfärdspolitiken i valstrategin, och det förefaller mig djupt osannolikt att den inte skulle komma att spela stor roll i valrörelsen. Så korkad är inte partiledningen att den lämnar ifrån sig frågor som är så centrala för väljarna och där vi själva står så starkt!

Själv är jag mer oroad över att villkoren i arbetslivet inte verkar finnas med. Det är centrala frågor för LO-grupperna, en viktig väljargrupp för S. Det är också frågor som visat sig ge möjlighet att ta tillbaka väljare från SD.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”I en valrörelse måste man – om man vill nå väljarna – tala om de frågor som väljarna tycker är viktiga, och alldeles särskilt då frågor som oroar många.”[/blockquote]

Men åter till poliserna. I en valrörelse måste man – om man vill nå väljarna – tala om de frågor som väljarna tycker är viktiga, och alldeles särskilt då frågor som oroar många. Att inte göra det, och med det verka som att man antingen inte bryr sig eller inte har några svar, straffar sig alltid.

Minns gärna valet 2006. Vi talade inte om jobben, trots att alla mätningar visade att folk var oroade över att arbetslösheten inte sjönk. Alliansen, som talade om jobben, vann det valet.

LÄS MER: ”Nej M, Löfven ljög inte – Polisen har fler anställda” / AiP

Kriminaliteten är definitivt någonting som oroar många i dag. S kommer att ställas inför den oron i valrörelsen, och M kommer i stort sett inte att prata om något annat. Vi kommer inte undan frågan genom att i stället prata välfärd; väljarna vill säkert prata om det också, men det är inget svar på oron för kriminaliteten.

Dock, det handlar inte bara om strategi.

Vi har fått nya typer av kriminalitet, brottslighet som inte ”bara” drabbar enskilda individen utan hela samhällen.

Dit hör en våldsbejakande gängkriminalitet, kopplad till narkotikahandel. Intressenterna bakom den återinvesterar vinsterna i andra illegala verksamheter, som svarthandel och bedrägerier mot välfärdssektorn.

Skjutningar i offentliga miljöer, sprängattentat, drogförsäljning, svarthandel och välfärdsbedrägerier skadar samhället. Man ska inte beskriva det som att hela Sverige håller på att sjunka ner i laglöshet, men heller inte bagatellisera den utveckling som pågår. Den är allvarligt nog.

Till det kommer skadorna på vardagslivet i många bostadsområden. De våldsbejakande gängen är ofta geografiskt förankrade i bestämda stadsdelar, och de har mycket negativ påverkan på livet där, på det offentliga rummet och på den lokala servicen.

Jag tänker på vad som hände när Stockholms arbetarekommun drog i gång sitt studie- och diskussionsprojekt Framtidsstaden. Det S-föreningarna i ytterstadsområdena då lyfte fram var just större satsningar på tryggheten. De kraven bottnade i egna erfarenheter av hur problemen såg ut. Inte i någon högerideologi.

LÄS MER: ”Lena Rådström Baastad: Vi ska inte ha områden där otryggheten biter sig fast” / AiP

Gängkriminaliteten har vuxit ur sociala problem i utsatta förorter, javisst. Men kriminaliteten blir till ytterligare ett sådant problem. Som motverkar lösningen av andra problem.

Jag märker en bitterhet hos många som i sin egen vardag lever med den otrygghet gängen skapar, och som inte upplever att politiken verkar bry sig om det. Och börjar ställa den farliga frågan om likgiltigheten skulle varit lika stor om gängen drabbat ”vitare” och mer välmående stadsdelar.

Ett snabbt överslag över antalet människor i de områden där kriminalitet har en tydlig påverkan på livet slutar på över 100000, kanske mer. Vi bör visa dem den respekten att ta deras krav på åtgärder mot otryggheten på allvar.

Visst, vi ska satsa på fler lärare, och mer resurser till förskola och fritids, för att ge dem som nu är barn chansen till något bättre än kriminalitet.

Men det lär inte påverka de existerande gängens 22-åringar med redan långa brottsregister. Än mindre intressenterna bakom dem.

Det är inte frågan om ett antingen eller – fler poliser eller fler lärare. Båda delarna är nödvändiga.

LÄS MER: ”Morgan Johanssons trestegsraket för att utbilda fler poliser” / AiP

[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]