Anne-Marie Lindgren: Sjuk byggbransch leder till döden

En huvudentreprenör för bygget som bakom sig har både flera arbetsplatsolyckor och anmärkningar mot bristande säkerhet från Arbetsmiljöverket. Och som inte själv svarar för byggandet utan bara håller ihop en omfattande kedja av underentreprenörer. Migrantarbetare, som i några fall visats sakna de passerkort alla på en byggarbetsplats ska ha. 

Och ett fastighetsföretag som vann upphandlingen av själva bygget och sedan anlitade en huvudentreprenör, Andersson Company, som i sin tur anlitade ett antal underentreprenörer, har redan hunnit sålt det ännu-inte-färdigbyggda huset. Till ett företag som främst verkar se på fastigheter som investeringsobjekt.

Notera alltså: Ett företag vinner upphandlingen men bygger ingenting själv. Utan kontrakterar en huvudentreprenör, som inte heller bygger själv. Utan bara administrerar ett antal underentreprenörer.

Alla dessa företag ska förstås tjäna pengar på bygget. Och om så många ska vara med och göra vinst måste, förstås, kostnaderna kapas rejält. 

Varvid man kan misstänka att en del viktiga kostnader, exempelvis för säkerhet, råkar falla bort … 

Så ser bakgrunden ut till den dödliga arbetsplatsolyckan i Ursvik i Sundbyberg, där fem människor dog när en – sannolikt felmonterad – bygghiss störtade. 

Man kan inte påstå att denna bakgrund är särskilt vacker. Eller särskilt förtroendeingivande. Men dessvärre inte ett dugg förvånande för den som har ens den minsta kunskap om hur det ser ut i byggbranschen i dag. Sjukt är bara förnamnet.

Dagarna efter olyckan i Sundbyberg skadades två byggnadsarbetare, varav en avled, vid ett bygge vid Northvoltanläggningen i Skellefteå. En ställning rasade och föll över dem. Och vid ett JM-bygge i Nacka föll en man – anställd hos en underentreprenör – från en av byggställningarna och måste föras till sjukhus.

Arbetsmiljöverket har enbart i år haft kritik mot sex olika byggen för bristande säkerhet just kring bygghissar.

Och på ett angränsande bygge just i Ursvik i somras stoppades arbetat av Arbetsmiljöverket för att det saknades fallskydd. Bakom detta bygge finns, av namnet att döma, samma bolag som köpt in det bygge där hissen störtade.

Så när vd:n för Andersson Company säger att hans företag väl inte är mer olycksdrabbat än andra i branschen har han kanske rätt. Men det säger onekligen en hel del om själva branschen.

Nu säger regeringen att Arbetsmiljöverket i fortsättningen ska göra fler oanmälda inspektioner på byggarbetsplatser för att kolla att säkerhetsbestämmelserna följs. Och visst, det är bra – men vad det i bästa fall innebär är att man hindrar ett antal bakomliggande missförhållanden att ta sig uttryck i olyckor på arbetsplatsen.

Egentligen skulle det behövas en haverikommission för hela den marknadsliberalism som dominerat politiken de senaste decennierna. 

Anne-Marie Lindgren

Men inte att någonting görs åt de missförhållanden – vilket i sammanhanget är ett milt uttryck – som är orsaken till alltihop.

Olyckan i Sundbyberg utreds nu av Statens haverikommissionen. Fackliga företrädare tycker att det behövs en haverikommission för hela byggbranschen. 

Det ligger det någonting i. 

Fast egentligen skulle det behövas en haverikommission för hela den marknadsliberalism som dominerat politiken de senaste decennierna. Där det satts likhetstecken mellan ”marknad” och privatföretagens vinstintresse och politiken har gått ut på att underlätta för det.

Men marknadsmodellen förutsätter faktiskt balans mellan olika ekonomiska aktörer, inte att en aktörs intressen ska vara överordnade alla andras. För marknadsmodellen erkänner – liksom Marx … – att det finns intressemotsättningar mellan olika parter.

Vinst kan göra genom att utveckla smartare och genuint effektivare metoder att jobba. Men vinst kan, dessvärre, också göras genom att strunta i vissa kostnader för arbetet, exempelvis skyddsanordningar av olika slag. Eller genom att underbetala arbetskraft, låta bli att betala föreskrivna sociala avgifter eller fuska med momsen.

Allt detta inträffar om regelverket saknar spärrar mot – eller rent av uppmuntrar – oseriösa aktörer, om myndigheternas kontroller är otillräckliga och de fackliga motkrafterna motarbetas och försvagas. Byggbranschen är ett övertydligt exempel.

Missförhållandena har gått så långt att sex stora banker nyss gått ihop om skärpta krav, inklusive fortlöpande kontroller, för långivningen till byggföretag. I den mån den nya ordningen kommer att fungera – och det kanske den gör, bankerna har ett visst egenintresse av att hålla rent mot de risker som oseriösa och fifflande aktörer – betyder det säkert att en del av träsket faktiskt rensas upp.

Men mer behövs. Mer verkningsfulla regler för arbetskraftimport än vad regeringen föreslår är ett exempel.

Och dagens ordning där ett företag vinner en upphandling, överlämnar alltihop till ett annat företag som huvudentreprenör som sedan i sin tur på egen hand väljer ut ett antal andra företag som underentreprenörer, utan att den som gjorde själva upphandlingen har någon insyn och kontroll – den är orimlig. Upphandlaren måste faktiskt ges möjlighet att säga nej tack, vi vill inte ha jobbet gjort på de här villkoren.