Anne-Marie Lindgren: Rut- och rot-jobben är som Ebberöds bank

Helt nyligen kom rut-utredningen med ett delbetänkande, som föreslår dels höjt tak för avdraget, dels en utvidgning av det till nya tjänster.

Någon vecka innan hade det kommit en rapport från Myndigheten för tillväxtanalys, om sysselsättningseffekterna av branschsubventioner typ rut och rot.

De två publikationerna efterlämnar en lätt surrealistisk känsla. Där betänkandet talar om att avdraget förväntas leda till att ”fler arbetstillfällen skapas för personer med svag anknytning till arbetsmarknaden”, konstaterar rapporten att ”RUT-reformen missar till stor del utpekad målgrupp”. Varmed alltså menas personer med svag anknytning till arbetsmarknaden.

Det är, för övrig, exakt samma slutsats som dras i en annat studie, från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), som kom i juni föra året.

Okej, utredningens förslag är ett beställningsuppdrag eftersom januariavtalet föreskriver både höjt tak och fler tjänster. Så det är väl begripligt att utredningen låtsas som att argumentet som hela rut-/rot-systemet är upphakat på fortfarande gäller.

”I den fortsatta hanteringen av frågan finns inga skäl att fortsätta den låtsasleken.”

I den fortsatta hanteringen av frågan finns inga skäl att fortsätta den låtsasleken.

Det kan finnas skäl, om än inte självklara, att subventionera just städning i hemmen, alltså det ursprungliga ändamålet. Avdraget har uppenbart skapat en ny bransch, som annars inte varit bärkraftig, det kan vara en hjälp för tidspressade barnfamiljer, och det har skapat jobb, fast uppriktigt sagt inte särskilt många. Och den fördelningspolitiska rättvisan är milt uttryckt diskutabel.

Men att fortsätta att addera det ena stödberättigade privata servicebehovet efter det andra, samtidigt som det skärs ner i grundläggande offentliga tjänster som vård och skola – det är orimligt.

Enligt myndighetsrapporten bidrog rut mellan 2010 och 2015 med cirka 8 000–9 000 nya jobb, omräknat på heltidsbasis. Fler arbetar i sektorn, men många bara deltid. Enligt SNS-studien har knappt hälften av de anställda i företag med höga andelar rutfinansierade jobb löner som motsvarar ett – lågbetalt — heltidsjobb.

Rut-jobb känns som typiska kvinnojobb. Jobb man inte försörjer sig på utan som är ett komplement till familjeinkomsten, där mannens lön är bas. Eller som komplement till studiemedel respektive pensioner – båda studenter och pensionärer finns i rut-sektorn.

”Visst, andelen med utländsk bakgrund är hög, cirka 57 procent, men det handlar inte om nyanlända.”

Däremot finns inte så många kvinnor med flyktingbakgrund, även om den gruppen ofta åberopas som argument för subventionen. Visst, andelen med utländsk bakgrund är hög, cirka 57 procent, men det handlar inte om nyanlända. Enligt SNS-studien utgör kvinnor med flyktingbakgrund bara kring tre procent av de anställda. Både i hemtjänsten och inom annan lokalvård (kontor, butiker etcetera) är andelen dubbelt så hög.

Resten då? Enligt en sammanställning i Kommunalarbetaren kommer de från världens alla hörn, med viss tonvikt på Europa, i och utanför EU – cirka tolv procent från de länder som bildade det forna Jugoslavien, cirka 10 procent från Polen, 2 procent från Baltikum, för att ta några exempel. Med andra ord, det handlar om EU-migranter och arbetskraftsinvandrare,

Och det var väl, trots allt, inte riktigt meningen. Inför ytterligare förslag om utökningar av avdragskretsen bör man nog fundera på vilken magnet för arbetskraftsinvandring det kan bli.

”Rot-jobben har lägre andel med utländsk bakgrund än arbetsmarknaden i sin helhet.”

Rot-jobben har lägre andel med utländsk bakgrund än arbetsmarknaden i sin helhet. Enligt myndighetsstudien har dessa byggsubventioner gett 11 000–16 000 arbetstillfällen. Dock, den siffran handlar om antalet rotjobb. De som går på de jobben hade knappast varit arbetslösa utan rot – vi har som bekant brist på byggnadsarbetare. De här jobben hade vi kunnat få utan skattesubventioner.

Myndighetsrapporten beräknar statens kostnader till mellan 1,5 och 2,3 miljoner per arbetstillfälle i ett rut-företag. Det är en bruttokostnad, det vill säga de skatteinkomster som också skapas har inte räknats av. Enligt arbetsgivarsidan lönar sig båda sektorerna, det vill säga kostnaden för avdragen är lägre än de nya skatter som genereras.

Nja. Subventionen utgör halva arbetskostnaden. Det betyder att den, räknad på en genomsnittlig städlön, ungefär motsvarar summan av de lagstadgade arbetsgivaravgifterna och kommunalskatten. Kvar som inkomst för staten blir den moms städaren betalar, plus skatter och avgifter för annan personal i hemtjänstföretagen.

Det räcker inte för att ekvationen ska gå ihop. Rut-arbetarna har ju precis som alla andra rätt till sjukvård, barnomsorg, skola, pensioner, sjukersättning och all annan offentlig service som betalas över skatten. Men deras skatter går alltså nästan helt till att betala dem som köper deras arbetsinsatser. Det blir för litet kvar för att betala den sociala välfärden.

Rut- och rotjobben är som Ebberöds bank – en fiktiv bank som betalade högre ränta på sparkonton än vad de tog som låneränta. Den blev synonym med verksamheter med goda syften, där man inte begriper att intäkterna inte konsekvent kan ligga under utgifterna…

Så när nu januariavtalet ändå håller på att omförhandlas – slopa den här punkten om rut också!