Anne-Marie Lindgren: Det finns fler frågor än de M vill diskutera

Moderaterna driver just nu en stor affischkampanj med krav på fler poliser och hårdare kamp mot brottsligheten. Och en propagandafilm från Göteborgsmoderaterna får det att verka som att landets näst största stad helt kollapsat under trycket av en ohejdbar kriminalitet.

LÄS MER: ”M-kampanjen 2014 – tio fel av tio” / AiP

Det som kallas lag och ordning är förvisso en traditionell profilfråga för Moderaterna (även om den försummades en del under regeringen Reinfeldts tid), och det är inget särskilt märkligt i att partier lyfter just sina profilfrågor i sina kampanjer.

Men det brukar ju vara för att få fler att tycka att denna profilfråga är särskilt viktig, och övertyga alla som tycker att frågan är viktig att rösta på det kampanjande partiet. Med det underförstådda budskapet att övriga partier inte bryr sig tillräckligt mycket om den.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Så varför denna kampanj?”[/blockquote]

I dag behöver väljarna knappast övertygas om att det behövs fler poliser, och den partipolitiska enigheten är kompakt vad gäller nödvändigheten att tillföra mer resurser. Det behövs inga kampanjer för att övertyga folk, och det finns inga skäl att rösta på just M för att markera frågans vikt; det går bra med nästan vilket parti som helst.

Så varför denna kampanj?

Ett uppenbart svar är förstås att M vill lägga beslag på frågan och framstå som den drivande. En annan förklaring, sannolikt minst lika tung, är att M vill få valrörelsen att domineras av frågor som rör upplevelserna av otrygghet och risker i samhällsutvecklingen. Som invandring, försvar, brottslighet.

För med det slipper M ett antal andra frågor, där de inte står särskilt starka.

Nya skattesänkningar var ingen vinnarfråga ens 2014, och är det sannolikt ännu mindre i dag, när allt fler oroas över bristerna i den offentliga sektorn – och när stora borgerliga tidningar ställer frågan hur allianspartierna tänkt sig att betala alla de nya statliga utgifter de föreslår.

Att ”reformera” las och att säga nej till alla åtgärder mot vinstuttaget i välfärdssektorn är ställningstaganden som de egna kärnväljarna förmodligen gillar, men ingenting man tar nya väljare på.

Sjukvården, en av de frågor väljarna mest oroar sig för, kan man inte ta upp utan att riskera frågor hur man tänkt sig lösa de problemen samtidigt som man ska sänkas skatterna. I landets väljartätaste område, Stockholm och Stockholms län, släpar man också på den kvarnsten om halsen som den ständigt pågående katastrofen Nya Karolinska utgör.

LÄS MER: ”Hallå pendlare, här styr alliansen!” / AiP

Och den svenska ekonomin går alldeles för bra för att M ska kunna ta poäng på kritik mot socialdemokratin för ”vanskötsel”. Det uppenbart bästa för dem är om hela den frågan försvinner i valrörelsen.

Återstår frågor som försvar, polis och migration, där M har ett gammalt förtroendekapital att falla tillbaka på. De avsteg från den traditionella konservativa linjen som gjordes under epoken Reinfeldt hoppas man ska vara glömda i och med att man nu allt tydligare distanserar sig från hans politik.

LÄS MER: ”Anne-Marie Lindgren: Moderaterna har tappat det sociala i konservatismen” / AiP

Strategin är begriplig, om än inte imponerande. Men vart tar det vägen med Ulf Kristerssons uttalande som nyvald partiledare, alltså att han ville ha en vuxen debatt med sakliga resonemang i de enskilda frågorna?

Det är lite svårt att hitta det vuxna och sakligt resonerande i de senaste veckornas olika utspel och kampanjer; det handlar mer om ett spelande på människors rädslor. Och sådana debatter kan bara alltför lätt rusa i väg åt alldeles fel håll.

Visst måste den ökade kriminaliteten upp på den politiska dagordningen, och de politiska partierna är skyldiga väljarna ett svar på vad man vill göra. Men det svaret är mer komplext än ”fler poliser” – något som polisen själv är noga med att påpeka.

Annorlunda uttryckt, det faktum att M försöker rycka åt sig ledartröjan i den här frågan får inte leda till att andra partier ger sig in i tävlingen på deras vinklade villkor. Att gängen måste stoppas är det nödvändiga första steget, men därutöver är det ett antal åtgärder som behövs för att bryta de strukturer som skapat gängen.

Och om detta behövs en vuxen, saklig och balanserad diskussion. Därutöver finns det fler frågor som ska in i valrörelsen – även om M inte så gärna vill det.