Anne-Marie Lindgren: De som flytt hit måste få jobb först

För ett antal år sedan, i ett privat samtal, suckade en Malmöpolitiker att Sverigedemokraterna omöjliggjort en sakligt och reflekterande diskussion om de problem och målkonflikter som invandringen faktiskt skapar vid sidan av de positiva effekter den också har.

Det ligger en hel del i det. Rädslan för att gynna SD, eller helt enkelt låta som en SD-are, la en våt filt över hela diskussionen om praktiska problemlösningar.

Så debatten blev i stor utsträckning idealistisk, där det moraliskt-etiskt önskvärda blockerade frågan om de konkreta möjligheterna att leva upp till idealen.

Men frågan om asylinvandring eller arbetskraftsinvandring är inte väsensskild från frågorna om, exempelvis, sjukförsäkring och assistansersättning. Alla startar givetvis i en värdering av vad som är moraliskt påkallat. Men vad man faktiskt kan göra bestäms av vilka resurser man förfogar över.

Det kommer alltid att finnas olika uppfattningar både om vad moralen kräver och hur stora resurser man kan disponera för det. Men vad gäller invandringen kan man konstatera att Sverige inte kan ta emot alla de 65 miljoner som i dag befinner sig på flykt i världen, lika litet som vi kan ta emot alla unga i fattiga länder som vill få chansen att flytta till Europa.

Om inte både samhälle och arbetsmarknad ska implodera behövs regler. Och begränsningar.

Har man väl insett det, kan man inte avvisa alla förslag om sådana regler som moraliskt förkastliga och uttryck för sverigedemokratiska åsikter. Man får bekväma sig att ta den sakliga diskussionen: hur ska dessa nödvändiga regler se ut?

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Invandring har, som sagt, både positiva och mer problematiska effekter för samhället.”[/blockquote]

Invandring har, som sagt, både positiva och mer problematiska effekter för samhället. De är inte konstigare än att exempelvis den tekniska utvecklingen för med sig både vinster och förluster.

Fördelarna och nackdelarna måste kunna diskuteras utan moraliserande övertoner. För om vi inte vågar erkänna, och ta tag i, problemen, blir det i längden svårt att på allvar hävda vinsterna; det gäller både om invandring och teknisk utveckling.

Behoven hos människor i behov av skydd mot krig eller förföljelser i hemlandet måste gå först; önskemålen hos människor i fattiga länder att flytta till bättre livsvillkor – hur begripliga de än må vara – kommer i andra hand. Arbetskraftsinvandring enligt regler som gör det svårare för människor som vi tagit emot av skyddsskäl att få jobb är inte rimliga.

Och om nu någon säger att vi ”inte ska sätta grupper i motsats till varandra” så är det raka svaret att jo, det är precis det politik handlar om: väga olika intressen och behov mot varandra inom ramen för de resurser som aldrig räcker till allting.

Ungefär en tredjedel av dagens nyanlända saknar gymnasial utbildning; många har inte ens nioårig obligatorisk skola. Så möjligheterna att få jobb på dagens svenska arbetsmarknad är begränsade. Och det pågår en bekymrad diskussion om vad som krävs för att förbättra de chanserna. Borgerligheten tror att sänkta löner får efterfrågan på okvalificerad arbetskraft att öka. Socialdemokratin hävdar att företagen inte frågar efter folk som inte fyller kraven, även om de är billiga, och vill öka möjligheterna för lågutbildade att bättra på sin kompetens.

Men alla är alltså överens om att vi har ett realt problem med att få ut otillräckligt utbildade nyanlända i jobb.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Vad är då det rationella försvaret för att ytterligare försvåra det genom att hämta hit folk utan skyddsskäl till jobb de annars kunnat få?”[/blockquote]

Vad är då det rationella försvaret för att ytterligare försvåra det genom att hämta hit folk utan skyddsskäl till jobb de annars kunnat få?

Moderaterna har själva erkänt att den migrationspolitiska överenskommelsen från 2011 om asylreglerna var naiv. Varför är det då omöjligt att erkänna att detsamma gäller om de regler för arbetskraftsinvandring som MP och alliansen fick igenom 2008?

S röstade, parentetiskt, emot den. Reglering av arbetskraftsinvandringen har alltid varit socialdemokratisk politik – sagt som sakupplysning till dem som nu tycker att regeringen ”tagit över” SD-politik.