Anne-Marie Lindgren: Bostadsbrist är grunden till problemen med ebo
Goda syften räcker inte för att nå goda resultat. Det krävs också att de materiella betingelserna finns. Ebo-lagen är en övertydlig illustration till det.
Ebo är uttytt ”eget boende” och avser rätten för asylsökande och nyanlända att skaffa egen bostad, inte bara styras av Migrationsverket och kommunplaceringar.
Lagen kom 1994. Det var tänkt att den skulle öka integrationen, valfriheten och självbestämmandet.
21 år senare konstaterar Boverket att ”Boverkets övergripande slutsats är att de boendesociala konsekvenser som denna rapport beskriver är så pass allvarliga att det behövs göras förändringar av såväl rätten till eget boende (…) som statens möjligheter att initiera nya boendelösningar som säkerställer att det byggs bostäder för hushåll och grupper med låga inkomster”.
Ebo handlar i praktiken inte om eget boende, utan om inneboende hos släkt och vänner. Det betyder oftast påtaglig trångboddhet, med de slitningar som det skapar, och att folk flyttar runt, vartefter dessa slitningar bli för starka. Det betyder både för de nykomna och deras värdfamiljer mer pressade vardagsvillkor, mindre plats för barnen och mindre utrymme för privatliv.
Till det kommer alltså den tydliga etniska bostadssegregationen. När asylsökande och nyanlända flyttar till släktingar eller vänner, flyttar de till områden med få svenskar. Och, ofta nog, till områden som brukar kallas socialt utsatta. Dessutom har ”smarta” affärsintressen hittat en ny marknad: lägenheter, eller lokaler av olika slag, hyrs ut till många personer samtidigt – i praktiken är det en sovplats som hyrs ut, ofta till ockerpris.
Politikerna i kommuner med höga andelar ebo – som Södertälje, Malmö, Botkyrka och Norrköping – har länge kritiserat ebo som en säker väg till utanförskap. Att regeringen nu aviserar någon form av skärpning är alltså välkommet. Men det finns en hake – var ska folk bo i stället?
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Det finns ett skäl till alla ebo-problemen, och det heter bostadsbrist.”[/blockquote]
Det finns ett skäl till alla ebo-problemen, och det heter bostadsbrist. 255 av landets 290 kommuner har brist på bostäder. Bara 44 tror att deras bostadsmarknad kommer att vara i balans om tre år.
Enligt Boverket skulle det behövas ett nytillskott på 88 000 lägenheter årligen fram till 2020. Inte ens dagens rekordhöga byggande når den nivån.
Nu verkar dessutom takten stanna av. Trots bristen. För det som byggföretagen främst riktat in sig på är bostadsrätter. Den marknaden börjar nu visa tecken på mättnad. En del redan påbörjade projekt kommer att omvandlas till (dyra) hyreslägenheter, men ingen verkar planera för helt nya hyreshusbyggen. Och alldeles särskilt inte för det som det råder allra störst brist på i dag – lägenheter till låga hyror.
I den mån någon här säger ”slopa hyresregleringen” tänker jag gapskratta. För det är ett absurt skämt, detta att ökade möjligheter för fastighetsägarna att själva bestämma hyran plötsligt skulle skapa jätteintresse för att bygga lägenheter till hyror långt under dagens nivåer…
Grundproblemet är nämligen att det är svårt att alls räkna hem byggandet av hyreslägenheter – och ännu mer alltså byggandet av lägenheter till låga hyror. Produktionskostnaderna är vad de är, nämligen höga.
Så om ebo-systemet är en bister illustration till omöjligheten att förverkliga liberala idéer om valfrihet när de materiella förutsättningarna saknas, så är bostadssektorn en illustration till omöjligheten för liberal marknadsekonomi att skapa sådana materiella förutsättningar.
Marknadsekonomi är alltid baserad på lönsamhet. Det är i sig inget orimligt; företag kan inte återkommande satsa kapital på förlustprojekt, där intäkterna inte ens svarar mot produktionskostnaden.
Så när det handlar om så grundläggande nödvändiga saker som bostäder, och när avsaknaden av tillräcklig produktion av det får starkt negativa effekter för viktiga samhällsmål – då räcker marknadens mekanismer inte till.
Det behövs något annat.
Svenska Dagbladets börskommentator Per Lindwall sammanfattar det: ”Tyvärr krävs det nog – hemska tanke – subventioner för att få fram billiga hyresrätter”.
