Analys: Så mycket förlorade partiledningen på S-kongressen
Partiledningen vann de allra flesta omröstningar på S-kongressen
Ibland beskrivs en S-kongress som en kamp mellan partiledning – och ombuden från runt om i hela landet. Det är en sanning med stor modifikation. Numera diskuteras texter och förslag igenom på djupet i de så kallade temagrupperna. Det gör att många frågor där man har haft olika uppfattningar ”löses ut” genom justerade skrivningar och kompromisser redan de tas upp i plenum.
Årets S-kongress innebar ändå att många yrkanden från ombuden gick till omröstning. De största applåderna på varje partikongress kommer när ett ombuds yrkande vinner över partistyrelsen. Jag vet hur det känns. Jag har som ombud på tidigare S-kongresser både åkt på storstryk – och faktiskt vunnit mot partistyrelsen. Genom att tvinga fram en kompromiss – men också i omröstning.
viskats om att partistyrelsen har fått ”stryk” i många frågor
Det har i korridorerna på denna S-kongressen viskats om att partistyrelsen har fått ”stryk” i många frågor. Det är återigen en sanning med stor modifikation. Det stämmer att det har skett flera justeringar av de ursprungliga skrivningarna i såväl förslaget till partiprogram som i förslagen till politiska riktlinjer på olika områden. Det har ofta varit resultatet av både diskussioner och förhandlingar.
sådant som både partiledningen och en stor majoritet av ombuden kan leva med
Efter att ha följt debatten, pratat med både ombud och föredragande, och jämfört protokollen med ursprungsförslagen är min bild att dessa ändringar i samtliga fall är av karaktären att de i högsta grad är sådant som både partiledningen och en stor majoritet av ombuden kan leva med – eller till och med tycker är riktigt bra. Visst finns det undantag. Det gäller exempelvis förslaget om att prova en tillfällig sänkning av straffbarhetsåldern till 14 år för vissa mycket grova brott, som några ombud ogillade skarpt. Men kongressen ställde sig ändå bakom både det och andra förslag.
substantiella förändringar på exempelvis det ekonomisk-politiska området
Det skedde ändå substantiella förändringar på exempelvis det ekonomisk-politiska området. Efter temagrupperna lades ett justerat förslag med bland annat en något bredare definition av vad som kan rymmas inom totalförsvarsfondens lånefinansiering. Samtliga dessa ska dock ha bäring på beredskap och motståndskraft – så det är inte fritt fram att lånefinansiera allt möjligt. Där finns nu även en skrivning som noterar att nivån i skuldankaret kan komma att behöva höjas. Det är dock mer ett konstaterande av hur verkligheten kan komma att utvecklas än en ett uttalat mål om att de offentliga finanserna ska gå med underskott.
Det är viktigt att hålla i ordning och reda i de offentliga finanserna. Det handlar om trovärdighet för den socialdemokratiska reformpolitiken. I statistiken nedan ser det ut som att detta område helt gick partiledningens väg. Även det är en sanning med stor modifikation. Partistyrelsen fick jämka sig på dessa och ett par punkter till – men ändå på ett sätt som inte undergräver ledningens grundsyn. På samma sätt fick Stockholm och andra delegationer som hade velat gå ännu längre i lånefinansiering och skatter vika sig – men påverkade ändå ett antal skrivningar som gör att de sannolikt inte är missnöjda.
En genomgång av S-kongressens protokoll från samtliga fem dagar visar att ett partiledningen bara förlorade mindre än tre procent av de yrkanden som gick till omröstning. På partiprogrammet fick ombuden dock igenom något fler ändringar: 12 procent.
Sammanlagt gick 26 procent av alla yrkanden till omröstning. I övriga fall vann partistyrelsen med acklamation. De vann även en stor majoritet av de yrkanden som gick till omröstning (försöksvotering eller rösträkning).
Denna statistikgenomgång säger som sagt var dock inte allt
Denna statistikgenomgång säger som sagt var dock inte allt. Många – både ombud och partistyrelsens föredragande – visade upp stor kompromissvilja och lyhördhet för olika argument redan innan frågan lyftes i kongresshallen. Och i ett par fall säkert på grund av starkt tryck från ombuden.
Sammantaget kan man konstatera att denna kongress förvisso har varit både händelserik, reforminriktad och angelägen – men ändå inte märker ut sig nämnvärt i ”kampen” mellan partistyrelse och ombud. Partiledningen:
- fick stöd för en överväldigande del av sina ursprungsförslag
- gjorde flera – ibland substantiella, ibland mer marginella – justeringar efter lyhördhet och kompromisser via temagrupperna
- förlorade ett fåtal omröstningar – varav ingen dock sved allt för mycket för partiledningen, men däremot säkert gladde ombuden
Ingen fick igenom allt. Alla fick kompromissa. Alla är hyfsat (eller väldigt) nöjda med helheten.
Socialdemokraternas 42:a partikongress präglades av lagom ordning och reda – och en mycket levande demokratisk dialog och process. Som. Sig. Bör.
Daniel Färm är politisk redaktör
