Annons:
Annons:

Amatördomarna är en börda för demokratin

I dag anser nio av tio domare att systemet med fritidspolitiker som amatördomare borde ändras i grunden. Foto: Shutterstock.

Systemet med politiskt tillsatta nämndemän måste ses över. Detta blir allt tydligare ju mer högerpartierna flörtar med idéer och tankar som inte hör hemma i en rättsstat.

1982 ändrades nämndemannasystemet till den nuvarande utformningen. Fem nämndemän blev tre. Samtidigt ändrades röstsedeln så att en (enig) röst för dessa fem, blev en vardera för de tre. Följden av denna obalans har debatterats sedan dess i takt med allt sämre erfarenheter. De dåliga exemplen är väl omskrivna och används vid universiteten som dåliga exempel. I dag anser nio av tio domare (Sveriges domstolar) att systemet med fritidspolitiker som amatördomare borde ändras i grunden.

Allvarliga snedeffekter, som olikhet inför lagen, inkompetens och bristande oskyldighetspresumtion, tycks helt sakna betydelse.

Likväl försvaras systemet av moderater, sverigedemokrater och kristdemokrater, som inte bara vill ha kvar denna snart tusenåriga relik utan även utöka den, i sin jakt på räfst och rättarting.

Enligt en Novus-undersökning från maj månad tycker hälften av väljarna att SD och M är bästa partier på lag och ordning och har inga problem med detta systemfel på bekostnad av rättssäkerhet och demokrati. Allvarliga snedeffekter, som olikhet inför lagen, inkompetens och bristande oskyldighetspresumtion, tycks helt sakna betydelse.

Sannolikt är det den underliggande profilfrågan och det migrationspolitiska målet som förklarar stödet; SD driver ju sin återvandringsfilosofi från domarrollen, varvid snedeffekterna ses som positiva. ”Sverige är fullt” som Åkesson sa i TV-programmet 30 minuter 21 februari i år. För att inte den senare korrigeringen gällande asylflyktingar från Ukraina skulle generaliseras till lyxsökare i allmänhet och äventyra anhängare, skyndade han sig att precisera sin krassa grundsyn i en debattartikel i Aftonbladet 31 mars i år.

Att ledande politiker, från ett parti (Moderaterna) som gör anspråk på såväl demokrati som på regeringsmakt, avfärdar dessa rättssäkerhetsrisker – med SD som bärande högerparti och motsäger fakta – är illavarslande!

Moderaterna har nu en partiledare som ställer sig gillande till omvänd bevisföring, anonyma vittnen, kronvittnen och visitationszoner (senast i TV4s partiledardebatt 5 juni), trots att den samlade polisledningen inte vill se dessa ökade befogenheter och trots att Lagrådet tar sig för pannan.

Ska denna politiska ideologi betecknas som populism eller nationalism? De klingar rätt lika numera men klangen skär sig i demokratins rum. Något som Moderaternas rättspolitiska talesperson – Johan Forsell – inte har klart för sig. I Sveriges radio 10 februari sa han att han ser kriminalpolitiken som en ”arena för moraliska signaler” snarare än något som ska ge effekt och resultat på kort och lång sikt.

Det senare är helt ointressant. Den ökande övervakningen, kontrollen och rättsskipning med retroaktivt gällande lagar och repatriering, samt det senaste – ”välfärdskontroller”, parat med SDs vilja till styrning av kultur och media för dock tankarna till George Orwells dystopiska roman ”1984”, och till autokratiska stater som dagens Ryssland.

Amatördomare och politisk intervention inom rättsväsendet och ordningsmakten är en tung börda för demokratin. Professionen måste fredas från all politisk amatörmässig opportunistisk inblandning. Inte minst nu!

Peter Östling

Detta är en opinionstext i Aktuellt i Politiken. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Annons:
Annons: