Alla nyanlända har fått bostad
Upplands Väsby har lyckats ordna boende till alla 138 nyanlända under 2016. – Vi samlade ihop alla partier, utom SD, och ställde frågan: Hur löser vi det här? Och alla ställde upp, säger kommunalrådet Ann-Christin Martens (S).
I Upplands Väsby har röda som blå partier haft inställningen att det går att lösa boendet för nyanlända. Ett första steg 2015 var att höja siffran för den andel lägenheter Väsbyhem ska lämna till socialtjänsten.
– Den låg på någon procent innan och vi höjde den till tre procent. Vi fick in en del stora lägenheter och då hörde vi av oss till Migrationsverket som skickade flera familjer till oss, säger Ann-Christin Martens.
De flesta har dock fått boende i Väsbyhems evakueringslägenheter. Modulbostäder i trä som finns på några olika ställen centralt i kommunen.
– Bygglovet hade löpt ut men vi sa, vi kör ändå. Vi får väl bli anmälda då. Sen fick vi ändå förnyat bygglov.
Att det mest kom familjer till Upplands Väsby gör att kommunerna inte behöver ta lika många lägenheter i anspråk som om det kommer många ensamkommande. Under 2017 finns dock behov av mindre lägenheter och en tanke är att försöka dela av lägenheterna i evakueringsbostäderna för att ta emot ensamstående. Men även om evakueringsbostäderna är trevliga går det inte att slå sig till ro.
– Vi måste planera redan nu för vad som sedan ska hända. Men vi bygger mycket, planen är cirka 300 lägenheter per år. Och många blir hyresrätter.
Att kommunen mest tar emot familjer innebär ett ökat tryck på både skola och förskola.
– Inför valet talade vi om att öka lärartätheten och göra barngrupperna mindre. Men det är knökfullt. Det ska vi inte sticka under stol med. Det måste vi arbeta med. Vi bygger en ny skola nu och flera förskolor.
Samtidigt underlättas integrationen när det kommer familjer. Det blir naturligt att ta sig ut, gå till skolan, vårdcentralen och öppna förskolan.
När bostad är ordnat kommer nästa steg, jobben.
– Att ordna tak över huvudet borde inte vara så svårt i Sverige, som en del försöker hävda. Samtidigt behöver vi titta på arbetsmarknaden. Där är vi inte så konkreta ännu. Vi behöver få till praktikplatser och en del företag är positiva till det. Vi har inrättat ett integrations- och arbetsmarknadsutskott som samarbetar med näringslivet och tittar på hur andra kommuner arbetar med de här frågorna.
Skolan är en av nycklarna anser hon. Här behövs särskilda insatser för de som kommer i tonåren.
– Vi måste inse att dem vi tar emot skulle behöva fler år på gymnasiet. Det är naivt att tro att de ska hämta hem hela skolan på bara några år. Jag vill inte hamna i en situation där de som kommer hit är hänvisade till lågstatusjobb. De vill läsa vidare.
